il, deles ingripande i handlingen, men dock af stor vig
va för 2:dra aktens effekt; fru Bock gaf den ock me
Iden riktiga uppfattning, den säkra sceniska rutir
som aldrig plägar svika henne; — Hr Strandber
har på sådnare tider utmärkt sig serdeles fördel!ak
Tltigt i Aubers operor, och äfven som Don Eugen vin
Tlner han mycket bifall genom sin ypperliga teno
iloch sitt flärdlösa föredrag; möjligen skulle någo
afl mera värma och energi, helst i aktionen, icke kom
nj ma illa till måtta vid blifvande representationer. H
Strandbergs utförande af. cavatinan i 2:dra akten
final bör nämnas med beröm, ehuru sjelfva komposi
tionen visserligen icke är att räkna bland operan
Iyckade partier. — Ht Sundberg (Don Juliano) åda
galade i sitt spel mycken ledighet och öfverhufvu
scenisk vana; dock hemställa vi till honom, huru
.- I vida en hida!go, om än aldrig så odygdig, ej bör ha till
ft) egnat sig en något noblare turnyr, än som nu va
synlig? Vi medgifva imedlertid, att det kan hafv:
. sina svårigheter i en roll, sådan som -Don Julianos
I — Hr Sevelin gaf Lord Elfort med det behöriga
måttet af brittisk sjelfbelåtenhet, och visade för öf.
rigt genom sitt spel;-att-han säsom--vanligt- sorgfäl-
ligt studerat karakteren af sin roll. — Gil Perez.
den gastronomiske klosterförvaltaren; fann uti Hr L.
Kinmanson en representant, som. gaf hvarje moment
af rollen med äkta dramatisk sanning och lif. De
, komiska kupletterna i 2:dra aktens final sjöng han
imed en humor, som lät åhörarne gerna glömma, att
han icke egentligen är sångare. För öfrigt såg man
honom aldrig utom rollen: hans stumma spel i de
ögonblick, då hans omedelbara deltagande i hand-
lingen upphörde, bevittnade detta nogsamt. — Måtte
ändå mans-kören i någon måtto göra så med! Man
vore i. de stumma momenterna nästan freståd alt taga
den för: fossila medniskobeläten från Pompeji! —
Som det berättas, lärer ännu en eller annan af
de Auberska operetterna vara att förvänta på Kgl.
scenen; vi tro ock, att man, då dagens produkter
äro i fråga, knappast kan träffa lyckligare val af
författare, helst då afseende göres på de ressurser,
hvilka för närvarande stå vår lyriska scen till buds, )
—U—
tok ro I
TR
) Då referenten i: det ofvanstående yttrat sin tanke
om de flesta notablare sångnumren ur Den svarta
Dominon, så änser han öfverflödigt att i en ser-
skild artikel granska de från Hr Hirschs officin
utgifna: sångerna ur nämnde opera; han begagnar
blott tillfället att: nämna, det man i denna väl
valda samling: återfinner salla de bästa solopjeser-
na, med den lyckade öfversättning ar texten, som
användes vid Kongl. teatern.
3 VA - EP FF 2 HEJ
MÅNGLERI-IDKERSKORNAS BELÄGENHET. I
HUFVUDSTADEN. -
Om detta ämne har redaktionen blifvit anmo-
dad att offentlisgöra en til Aftonbladet insänd
artike!, bvilken, då vi hafve all anledning att an-
ttaga uppgifterna deri såsom riktiga, lemnar ett
sås särdeles märkvärdigt bidrag till många förut
lemnade upplysningar om det sätt, på hvilket nå-
Igra klasser i samhället äro behandlade af och in-
för lagen, att den af detta skäl hörer till det in-
teressantaste man sett ur våra polisförfattningars
bistorias Det är väl. blott en liten del af de
både sömkliga och löjliga orättvisor och Vexatio-
ner, som ligga i hela samlingen af dessa författ-
ningar, af hvilka flera nästan tyckas med flit)
hafva tilkommit i afsigt att lägga försåt för de
näringsidkande, ej att hjelpa och underlätta dem,!
men detta exempel är äfven ensamt och för sig)
sjelf abderitiskt nog för alt påkalla förvåning.
Artikeln Tyder som följer: :
sAf en häromdagen bland Aftonbladets Rätte-
gångs- och Polissaker, upptagen notis, att åtskil-
liga mångelskor blifvit i poliskammaren bötfällda
för det de å torgen försålt de varor, med hvil-
ka det är dem tillåtet att idka köpenskap, tager!
man sig anledning alt fästa allmänna uppmärk-
amheten på den vidunderliga behandling, nämn-
de.samfundsklass är underkastad i hänseende till
sitt. ingalunda onyttiga och, efter vanligheten,
ganska drygt beskattade yrke:
Eniigt den så kallåde månglerisedeln, eller det.
tillståndsbref Handels-kollegium utfärdar för en
mingelska, är det henne vid böter: förbjudet, att
på torg 9ch i hamnar bålla sina varor till salu,
äfvensom att med dem ingå i husen utan ser-
skild -kalle!se. Deremot tillägger sedeln henne
rätighet att, såsom det heter, genom utrop på
gatorna försälja hvad hon äger frihet att afyttra;
men nu vill det sig icke bältre, än att en polis-
förlattning finnes, som förklarar all gatubandel
otillåtlig, beläggande den med icke obetydlig
plikt. Således reducera sig en miångelskas privi-
legier derti!l, att hon hvarken på torg och i ham-
nar eller i husen eller på gatorna kan drifva
någon försäljning, :med mindre hon i alla dessa
fall ska!l äfventyra att. blifva uppkallad inför po-
lisen och dömd att böta, hvilket ock bändt som-
liga mingelskor :så ofta b!ott under de förflutna
månaderna af året, att de hvar för sig offrat på
polisens altare omkring 40 Rdr banko. Är detta
rim och reson? Hvar skola väl de arma qvin-
norna ulöfva sitt näringslång, då de sålunda jä
gås från hvarenda fläck i hela den vida staden?
Ave flyga i-luftef faller sig nå;ot svårt, helst: med
oki och ämbar eller korgar, som utgöra mångel-
skans ofrånskiljeliga attributer, och på taken kan
bon icke heiler slå sig ner, af det enkla skälet;
att hon der, lika ditet- som i Guds fria rymd;
träffar några afnämare. Det tyckes, söm de henne
jägtande vederbörande borde. tänka härpå och
högtupplyst begripa; hvad hela den ölriga verl-
den lärer inse, att det icke gerna går an att låta
både torg; hamnar, gator :!och hus, eller jemtupp
alla de vrår och vinklar, der menniskor äro till
finnandes, vara för henne tillslutna, då hon, för
att kunna draga något parti af sitt yrke, just be-
böfver kommati beröring med andra lefvande
vänaleenR Ve e Asa Råå öra
nm ÖR ÅA 4 mm KN RI TN
n-— - — NN
SR vv RR RR DD vt RÅ AA D ME RA RR JV