il, deles ingripande i handlingen, men dock af stor vig va för 2:dra aktens effekt; fru Bock gaf den ock me Iden riktiga uppfattning, den säkra sceniska rutir som aldrig plägar svika henne; — Hr Strandber har på sådnare tider utmärkt sig serdeles fördel!ak Tltigt i Aubers operor, och äfven som Don Eugen vin Tlner han mycket bifall genom sin ypperliga teno iloch sitt flärdlösa föredrag; möjligen skulle någo afl mera värma och energi, helst i aktionen, icke kom nj ma illa till måtta vid blifvande representationer. H Strandbergs utförande af. cavatinan i 2:dra akten final bör nämnas med beröm, ehuru sjelfva komposi tionen visserligen icke är att räkna bland operan Iyckade partier. — Ht Sundberg (Don Juliano) åda galade i sitt spel mycken ledighet och öfverhufvu scenisk vana; dock hemställa vi till honom, huru .I vida en hida!go, om än aldrig så odygdig, ej bör ha till ft) egnat sig en något noblare turnyr, än som nu va synlig? Vi medgifva imedlertid, att det kan hafv: . sina svårigheter i en roll, sådan som -Don Julianos I — Hr Sevelin gaf Lord Elfort med det behöriga måttet af brittisk sjelfbelåtenhet, och visade för öf. rigt genom sitt spel;-att-han säsom--vanligtsorgfälligt studerat karakteren af sin roll. — Gil Perez. den gastronomiske klosterförvaltaren; fann uti Hr L. Kinmanson en representant, som. gaf hvarje moment af rollen med äkta dramatisk sanning och lif. De , komiska kupletterna i 2:dra aktens final sjöng han imed en humor, som lät åhörarne gerna glömma, att han icke egentligen är sångare. För öfrigt såg man honom aldrig utom rollen: hans stumma spel i de ögonblick, då hans omedelbara deltagande i handlingen upphörde, bevittnade detta nogsamt. — Måtte ändå mans-kören i någon måtto göra så med! Man vore i. de stumma momenterna nästan freståd alt taga den för: fossila medniskobeläten från Pompeji! — Som det berättas, lärer ännu en eller annan af de Auberska operetterna vara att förvänta på Kgl. scenen; vi tro ock, att man, då dagens produkter äro i fråga, knappast kan träffa lyckligare val af författare, helst då afseende göres på de ressurser, hvilka för närvarande stå vår lyriska scen till buds, ) —U— tok ro I TR ) Då referenten i: det ofvanstående yttrat sin tanke om de flesta notablare sångnumren ur Den svarta Dominon, så änser han öfverflödigt att i en serskild artikel granska de från Hr Hirschs officin utgifna: sångerna ur nämnde opera; han begagnar blott tillfället att: nämna, det man i denna väl valda samling: återfinner salla de bästa solopjeserna, med den lyckade öfversättning ar texten, som användes vid Kongl. teatern. 3 VA EP FF 2 HEJ MÅNGLERI-IDKERSKORNAS BELÄGENHET. I HUFVUDSTADEN. Om detta ämne har redaktionen blifvit anmodad att offentlisgöra en til Aftonbladet insänd artike!, bvilken, då vi hafve all anledning att anttaga uppgifterna deri såsom riktiga, lemnar ett sås särdeles märkvärdigt bidrag till många förut lemnade upplysningar om det sätt, på hvilket nåIgra klasser i samhället äro behandlade af och inför lagen, att den af detta skäl hörer till det interessantaste man sett ur våra polisförfattningars bistorias Det är väl. blott en liten del af de både sömkliga och löjliga orättvisor och Vexationer, som ligga i hela samlingen af dessa författningar, af hvilka flera nästan tyckas med flit) hafva tilkommit i afsigt att lägga försåt för de näringsidkande, ej att hjelpa och underlätta dem,! men detta exempel är äfven ensamt och för sig) sjelf abderitiskt nog för alt påkalla förvåning. Artikeln Tyder som följer: : sAf en häromdagen bland Aftonbladets Rättegångsoch Polissaker, upptagen notis, att åtskilliga mångelskor blifvit i poliskammaren bötfällda för det de å torgen försålt de varor, med hvilka det är dem tillåtet att idka köpenskap, tager! man sig anledning alt fästa allmänna uppmärkamheten på den vidunderliga behandling, nämnde.samfundsklass är underkastad i hänseende till sitt. ingalunda onyttiga och, efter vanligheten, ganska drygt beskattade yrke: Eniigt den så kallåde månglerisedeln, eller det. tillståndsbref Handels-kollegium utfärdar för en mingelska, är det henne vid böter: förbjudet, att på torg 9ch i hamnar bålla sina varor till salu, äfvensom att med dem ingå i husen utan serskild -kalle!se. Deremot tillägger sedeln henne rätighet att, såsom det heter, genom utrop på gatorna försälja hvad hon äger frihet att afyttra; men nu vill det sig icke bältre, än att en polisförlattning finnes, som förklarar all gatubandel otillåtlig, beläggande den med icke obetydlig plikt. Således reducera sig en miångelskas privilegier derti!l, att hon hvarken på torg och i hamnar eller i husen eller på gatorna kan drifva någon försäljning, :med mindre hon i alla dessa fall ska!l äfventyra att. blifva uppkallad inför polisen och dömd att böta, hvilket ock bändt somliga mingelskor :så ofta b!ott under de förflutna månaderna af året, att de hvar för sig offrat på polisens altare omkring 40 Rdr banko. Är detta rim och reson? Hvar skola väl de arma qvinnorna ulöfva sitt näringslång, då de sålunda jä gås från hvarenda fläck i hela den vida staden? Ave flyga i-luftef faller sig nå;ot svårt, helst: med oki och ämbar eller korgar, som utgöra mångelskans ofrånskiljeliga attributer, och på taken kan bon icke heiler slå sig ner, af det enkla skälet; att hon der, lika ditetsom i Guds fria rymd; träffar några afnämare. Det tyckes, söm de henne jägtande vederbörande borde. tänka härpå och högtupplyst begripa; hvad hela den ölriga verlden lärer inse, att det icke gerna går an att låta både torg; hamnar, gator :!och hus, eller jemtupp alla de vrår och vinklar, der menniskor äro till finnandes, vara för henne tillslutna, då hon, för att kunna draga något parti af sitt yrke, just beböfver kommati beröring med andra lefvande vänaleenR Ve e Asa Råå öra nm ÖR ÅA 4 mm KN RI TN n-— — NN SR vv RR RR DD vt RÅ AA D ME RA RR JV