af dylika; men framför allt hafva skinkor frår Norra Amerika ryktet för sig, att vara bättre är alla andra. Då Red. händelsevis är i besittning af det recept, som innehåller hemligheten af sådana skinkors behandling, så hafve vi trott Os: kunna göra mången landthushusbållare en tjenst genom offentliggörande af receptet, som är följande: En skinka om 24 gnuggas med 4 lod saltpetter, hvarefter den lemnas orörd i 24 timmar. Nu tages 3 fint salt, 1 B brunt socker, 4 handfull krossade enbär och sammanblandas väl. Härmed ingnides skinkan efter de ofvannämnde 24 timmarna. Härefter lemnas den åter 2:ne dagar orörd, och vändes sedan på andra sidan. Då 4 dagar sålunda förflutit, vändes och ingnides hon dagligen i 44 dagar, hvarefter hon är färdig att rökas. Rökningen bör ej vara stark. Det är mycket nyttigt, att under rökningen linda skinkan i gammalt linne, hvilket dock straxt efter rökningen bör tagas utaf. De på detta sättet beredda skinkor få en mör och läcker smak, hvilket hvarje hushåll sjelf är i tillfälle försöka, då methoden hvarken är konstig eller kostsam. Det förstås dock af sig sjelf, att fläskets godhet i sig sjelf inverkar på den rökta skinkans smak, så att om det är härsket före rökningen, blir det ej heller fullt smakligt efteråt.