SLOTTET FREYKEN. AF MAURICE SAINT-AGUET. H. Under hela måltiden var icke fråga om något, som hade afseende på hvad som passerat eller på föremålet för grefvens besök. Han var så artig och uppmärksam, som det egnar hvarje gäst, hvilken vill intaga med sitt goda lynne. Ma3thilda återhemtade något lugn, och efter att hafva blifvi: herrskarinna öfver sig sjelf, anmärkte hon två omständigheter: först att den ädle grefven räckte ofta, och mer än tillbörligt var, den förgy.lde bägarea till pagen, som uppassade honom; sedermera att, placerad emellan henne och Genevieva, syntes han lika intagen af denna, som af henne sjelf, och talade hemligt och sakta till Genevieva, hvilken, rodnande och nedslående ögonen, endast smålog åt hans yttranden och tycktes vara i godt förstånd med honom; och ändtligen, att man till venster om henne och vid hennes bord placerat en okänd person, svartklädd ifrån hufvud till fot, ätande och drickande lika öfverflödig! som grefven och icke framförande ett ord. Dess: anmärkningar voro icke af natur, att behaga ba ronessan. Emot supeens slut vände grefven sig till der svartklädde och sade till honom högt och mer glad min, i det han gnuggade händerna: — Nå väl, mäster Nikol, är er aptit tillfreds ställd? er penna skuren? Äro vi färdige? — Till er tjenst, nådig herre, svarade der mörke personagen ödmjukt, i det han bortskö