SLOTTET FREYKEN.
AF
MAURICE SAINT-AGUET.
H.
Under hela måltiden var icke fråga om något,
som hade afseende på hvad som passerat eller
på föremålet för grefvens besök. Han var så
artig och uppmärksam, som det egnar hvarje gäst,
hvilken vill intaga med sitt goda lynne. Ma3-
thilda återhemtade något lugn, och efter att hafva
blifvi: herrskarinna öfver sig sjelf, anmärkte hon
två omständigheter: först att den ädle grefven
räckte ofta, och mer än tillbörligt var, den för-
gy.lde bägarea till pagen, som uppassade honom;
sedermera att, placerad emellan henne och Ge-
nevieva, syntes han lika intagen af denna, som af
henne sjelf, och talade hemligt och sakta till Ge-
nevieva, hvilken, rodnande och nedslående ögonen,
endast smålog åt hans yttranden och tycktes vara
i godt förstånd med honom; och ändtligen, att
man till venster om henne och vid hennes bord
placerat en okänd person, svartklädd ifrån hufvud
till fot, ätande och drickande lika öfverflödig!
som grefven och icke framförande ett ord. Dess:
anmärkningar voro icke af natur, att behaga ba
ronessan.
Emot supeens slut vände grefven sig till der
svartklädde och sade till honom högt och mer
glad min, i det han gnuggade händerna:
— Nå väl, mäster Nikol, är er aptit tillfreds
ställd? er penna skuren? Äro vi färdige?
— Till er tjenst, nådig herre, svarade der
mörke personagen ödmjukt, i det han bortskö