provincialismer, hvaribland vi Svenskar öfverr: skas af en hel mängd bekanta, fastän här lit daniserade i uttalet. 2) De norske Klostres Historie i Middei aldern, bearbeidet iser efter utryckte Kilde Af Christian C. A. Lange. Förste Hefte. Detta häfte utgör början till ett större arkeo logiskt verk, hvilket egentligen blifvit föranled genom en prisuppgift, och för hvars utförand för!. icke blott synes ha besökt de ställen, hvares kloster eller klosterlika stiftelser funnits i Norg och granskat de derom på orten gängse folktra ditioner, utan äfven genomforskat bibliotheke: och arkiver, så väl inom sitt hemland, som Danmark, Sverige och Hansestäderna. Utom de tryckta skrifter, som. närmare eller fjermare vid rört författarens ämne, har han genomletat e mindre än tolf otryckta källor, dels vidlyftiga samlingar af diplomer, permebref, o. s. v., dels specialmanuskripter, och på detta fornforskningsarbete användt hela 414 år. Först sedan förf egnat denna i vår tid ovanliga ihärdighet åt undersökningen af ett så afsöndradt fält inom ett enda lands häfder, synes han ha ansett sig ha samlat en skörd, som kunde erbjudas åt allmänheten och den framtida häfdtecknaren. — En subskribentförteckning, som åtföljer. närvarande häfte, visar att hans landsmän, af nästan alla yrken, förstått att göra rättvisa åt hans ansträngningar Toch beredt honom tillfälle att allmängöra frukten af sin möda. Första häftet inskrönker sig till blott, två afdelningar af det hela, jemte en inledning. TI den sistnämnda beskrifver för!. omständligt sina källor, och bestämmer gränsen för en norsk klosterI historia. I första afdelningen uppräknar han de serskilda klosterordnar, som i Norge varit bosatta, och meddelar korta öfversigter af deras stiftelse och utbredning. I andra afdelningen får man upplysning om de norska klostrens privilegier och rättigheter: om den dem medgifna lagstiftning. och lagskipning: om deras inkomster och utgifter, samt om deras högre och lägre embetsmän. Begge dessa afdelningar synas för öfrigt vara att betrakta som en uppränning a lenast, till detaljbeskrifningarne, hvilka man har att vänta i de följande häftena. Det är märkvärdigt att här inhemta hvilken mängd af dylika stiftelser, som den romerska kyrkan egde i detta från Rom så aflägsna polarland och hvilken verkan hon äfven genom dem utöfvade på ett sådant afstånd. Oberäknadt åtskilliga kloster, af hvilka traditionen ännu blott förvarar spår, hav författaren lyckats med fullkomlig visshet utreda, att Benediktinerna hade munkekloster i Nidarholm, Selje och Munkeliv,l. samt nunnekloster i Bakke, Gimsö och Nonne-) seter (i Oslo); Augustinerna i Helgesxter, Jonskloster (i Bergen), Halsnö, Kastelle och Utstein;s Clunyacenserna i Nidarholm; Cistercienserna, mun-! kekloster i Lyse, Hovedö och Tuterö, samt nunnekloster i Nonneszeter (i Bergen); Premonstratenserna vid Mikaelskyrkan och S:t Olofs kloster (i Tönsberg) samt i Dragsmark (Bohuslän); Johanniterriddarne i Verne; Franciskanerna i Nidaros, Bergen, Stavanger, Tönsberg, Oslo, Marstrand och Kongelf; Dominikanerna i Nidaros, Bergen och Oslo; Brigittinerna i Munkeliv och Antonsmunkarne i Nonneseter (i Bergen); hvarjemte ett kloster fanns i Rein och et — S:t Olofs — i Hammer, utan att man kan med säkerhet bestämma hvilka ordnar de tillhört. Tillsammans alltså 34 kloster: hvarförutan nästan lika många andra inrättningar, som hittills varit ansedda för kloster, men dem författaren icke funnit urkundligt ådagalagda såsom sådana. En mängd ganska besynnerliga upplysningar finnas inströdda i de öfversigter, hvaraf detta häfte består; men sannolikt är det mesta af dessa för den större allmänheten mer intressanta detaljer sparadt för de återstående afdelningarne. 3), Conspectus Hymenomyce:um circa Holmiam crescenlium, quem supplementum Epicriseos Elie Fries scripsit Nicoraus Lunp. — (Motto:) Icke blott i det oändliga stora, utan älfven i det oändliga lilla, ligger en hel verld ofvan vår naturliga synkrets; ej mindre underbar. , Fries (Botaniska Utflygter) — Christianie. Typis excudebat P.T. Malling. MDCCCXLVOm den nästföregående norska skriften var hvad man kallar ett grundlärdt arbete, i afseende på innehållet, så är detta det ännu mer i afseende på språket; det är, som man finner, författadt helt och hållet på hvad våra skolmän så gerna kalla lärdomens språk zet iöoyäm. Det främmande utseendet hindrar likväl icke, att ifrågavande bok angår oss Stockholmare närmast; ty det innehåller beskrifning på de svampslag, som vexa i Stockholms grannskap, jemte uppgifter på vextorterna. Författ. är i detta stycke en elef af professor Fries i Upsala, och röjer en särskild båg för den afdelning af naturhistorien, för hvars utredande vetenskapen företrädesvis står i skuld nos hans store mästare, hvilken. också derigenom, sanske ännu mer än genom sina öfriga arbeten, agt grunden till sin europeiska ryktbarhet. När nu mästaren for hit till sista riksdagen, så tog eleven samma kosa; och medan den förre inom nufvudstadens stackett förtjusades af vår fyrlelta representations svamp och mögel, företog ig den sednare att leta upp hvad som var att skärskåda af materiell sort på marken rundtomvinos. Från medlet af Juli till madlas Af Alfta pe -— rn — — fm mHoör —-— MM -e