provincialismer, hvaribland vi Svenskar öfverr:
skas af en hel mängd bekanta, fastän här lit
daniserade i uttalet.
2) De norske Klostres Historie i Middei
aldern, bearbeidet iser efter utryckte Kilde
Af Christian C. A. Lange. Förste Hefte.
Detta häfte utgör början till ett större arkeo
logiskt verk, hvilket egentligen blifvit föranled
genom en prisuppgift, och för hvars utförand
för!. icke blott synes ha besökt de ställen, hvares
kloster eller klosterlika stiftelser funnits i Norg
och granskat de derom på orten gängse folktra
ditioner, utan äfven genomforskat bibliotheke:
och arkiver, så väl inom sitt hemland, som
Danmark, Sverige och Hansestäderna. Utom de
tryckta skrifter, som. närmare eller fjermare vid
rört författarens ämne, har han genomletat e
mindre än tolf otryckta källor, dels vidlyftiga
samlingar af diplomer, permebref, o. s. v., dels
specialmanuskripter, och på detta fornforsknings-
arbete användt hela 414 år. Först sedan förf
egnat denna i vår tid ovanliga ihärdighet åt un-
dersökningen af ett så afsöndradt fält inom ett
enda lands häfder, synes han ha ansett sig ha
samlat en skörd, som kunde erbjudas åt allmänhe-
ten och den framtida häfdtecknaren. — En subskri-
bentförteckning, som åtföljer. närvarande häfte,
visar att hans landsmän, af nästan alla yrken,
förstått att göra rättvisa åt hans ansträngningar
Toch beredt honom tillfälle att allmängöra frukten
af sin möda.
Första häftet inskrönker sig till blott, två af-
delningar af det hela, jemte en inledning. TI den
sistnämnda beskrifver för!. omständligt sina käl-
lor, och bestämmer gränsen för en norsk kloster-
I historia. I första afdelningen uppräknar han de
serskilda klosterordnar, som i Norge varit bo-
satta, och meddelar korta öfversigter af de-
ras stiftelse och utbredning. I andra afdelnin-
gen får man upplysning om de norska klostrens
privilegier och rättigheter: om den dem med-
gifna lagstiftning. och lagskipning: om deras in-
komster och utgifter, samt om deras högre och
lägre embetsmän. Begge dessa afdelningar synas
för öfrigt vara att betrakta som en uppränning
a lenast, till detaljbeskrifningarne, hvilka man har
att vänta i de följande häftena.
Det är märkvärdigt att här inhemta hvilken
mängd af dylika stiftelser, som den romerska
kyrkan egde i detta från Rom så aflägsna polar-
land och hvilken verkan hon äfven genom dem
utöfvade på ett sådant afstånd. Oberäknadt åt-
skilliga kloster, af hvilka traditionen ännu blott
förvarar spår, hav författaren lyckats med full-
komlig visshet utreda, att Benediktinerna hade
munkekloster i Nidarholm, Selje och Munkeliv,l.
samt nunnekloster i Bakke, Gimsö och Nonne-)
seter (i Oslo); Augustinerna i Helgesxter, Jons-
kloster (i Bergen), Halsnö, Kastelle och Utstein;s
Clunyacenserna i Nidarholm; Cistercienserna, mun-!
kekloster i Lyse, Hovedö och Tuterö, samt nunne-
kloster i Nonneszeter (i Bergen); Premonstraten-
serna vid Mikaelskyrkan och S:t Olofs kloster (i
Tönsberg) samt i Dragsmark (Bohuslän); Johan-
niterriddarne i Verne; Franciskanerna i Nidar-
os, Bergen, Stavanger, Tönsberg, Oslo, Marstrand
och Kongelf; Dominikanerna i Nidaros, Bergen
och Oslo; Brigittinerna i Munkeliv och Antons-
munkarne i Nonneseter (i Bergen); hvarjemte
ett kloster fanns i Rein och et — S:t Olofs —
i Hammer, utan att man kan med säkerhet be-
stämma hvilka ordnar de tillhört. Tillsammans
alltså 34 kloster: hvarförutan nästan lika många
andra inrättningar, som hittills varit ansedda för
kloster, men dem författaren icke funnit urkund-
ligt ådagalagda såsom sådana.
En mängd ganska besynnerliga upplysningar
finnas inströdda i de öfversigter, hvaraf detta
häfte består; men sannolikt är det mesta af dessa
för den större allmänheten mer intressanta de-
taljer sparadt för de återstående afdelningarne.
3), Conspectus Hymenomyce:um circa Hol-
miam crescenlium, quem supplementum Epi-
criseos Elie Fries scripsit Nicoraus Lunp. —
(Motto:) Icke blott i det oändliga stora, utan älf-
ven i det oändliga lilla, ligger en hel verld of-
van vår naturliga synkrets; ej mindre underbar.
, Fries (Botaniska Utflygter) — Christianie.
Typis excudebat P.T. Malling. MDCCCXLV-
Om den nästföregående norska skriften var hvad
man - kallar ett grundlärdt arbete, i afseende på
innehållet, så är detta det ännu mer i afseende
på språket; det är, som man finner, författadt
helt och hållet på hvad våra skolmän så gerna
kalla lärdomens språk zet iöoyäm. Det främ-
mande utseendet hindrar likväl icke, att ifråga-
vande bok angår oss Stockholmare närmast; ty
det innehåller beskrifning på de svampslag, som
vexa i Stockholms grannskap, jemte uppgifter på
vextorterna. Författ. är i detta stycke en elef
af professor Fries i Upsala, och röjer en särskild
båg för den afdelning af naturhistorien, för hvars
utredande vetenskapen företrädesvis står i skuld
nos hans store mästare, hvilken. också derigenom,
sanske ännu mer än genom sina öfriga arbeten,
agt grunden till sin europeiska ryktbarhet. När
nu mästaren for hit till sista riksdagen, så tog ele-
ven samma kosa; och medan den förre inom
nufvudstadens stackett förtjusades af vår fyr-
lelta representations svamp och mögel, företog
ig den sednare att leta upp hvad som var att
skärskåda af materiell sort på marken rundtom-
vinos. Från medlet af Juli till madlas Af Alfta
pe -— rn
— — fm - mHoör —-— MM --
e-