i alla yttre later och åtbörder sin tillfredsställel
Den vill stå emellan styrelse och folk som
slags medlare och i opinionen åtminstone gö
sitt inflytande gällande, om den icke har någ
stor kraft i och genom lagarna; men skulle :
Tid inträffa, som jemnar förhållandet emell
medborgarne, då ser man den vanligen i spets
för de missbelåtne. Kan den, så tar den ger!
ett steg tillbaka, annars vill den helst stå still
ty motion i andeverlden, så väl som i den kropp
liga, sätter alla krafter i en starkare spänning oc
befordrar ett hastigare och friskare omlopp
vätskorna och blodet. — — — — — — —-
Imedlertid höras nu från östan och vestan e
förskräckligt gny och en aldrig tystnande ol
om baron Palmstjernas rappel. Man rör på si!
Jlapptrummor och knäpper på sina tambours
basque; man hojtar i lurar och vallborn, OC
trumpster och pukor förnimmas både i Skån
och Westergöthland, och det vill aldrig ta sh
med högtidligheterna. Den lilla lapprishändelse
har blifvit en riktig lösen för dagen, och lefv
vi Etet till, så kommer saken visst in i allmänn
rörelsen, i handel och vandel, och våra fabri
kanter taga sig den friheten att trycka det tre
stafviga namnet med friherrlig krona öfver p
sitt förträffligaste snus till konservatismens stor
vederqvickelse. De lärdes verk, våra snillen
-odödliga opera komma ju vanligen i snusbodarn:
hvarföre skulle icke Nilsiaden då få samma äro
rika slut som Henriaden och många andra ly
sande hjeltedikter?
Imedlertid har nu baronen sjelf seglat til
kontinenten, för att boudera i Tyskland, Neder
länderna, Frankrike, Italien och på Sicilien, de;
svotvifvelaktigt feen Morgana (Fata Morgana) mec
sin tro!lstaf skall framkalla en paradisisk nejd
hvarifrån intet mera något maktspråk kan rapel-
dera hosom. Tänk om alla våra andra aristokra-
ter också började att boudera och reste nord-
värts och sydleds! Hvad. skullen j då säga,
gamla nordiska fjell? — Farväl! Farväll
O! Svea, trösta dig derföre, du hör, huru
gubbarna tala deruppe i bergsbygden:
:;Och Belten kastar än kring dig de fria armar,
Och fjellens fästning står, och himlen sig förbarmar.
An sår du egna fält och kan dem fylla än
Med malmstöpt åskas hot, med klingor och med
män.
Winterbladet har äfven en längre artikel öfver
samma fråga, och hvari man läser följande:
De principer, som nu sätta sinnena i gäsning här
i Sverige, gå rätteligen ut på just den frågan, hvilka
personer skola hehälla makten. Ätskilligt tal är väl
som sådant, som går hredvid den frågan; men det ta-
let föres af nägra få, som föga förstå och ännu min-
dre förmå. Nog vilja de konservatives organer insi-
nuera, att alla de, som strida mot dem, drifva sam-
ma fåkunniga, overkställbara och till intet ledande
Järor, som de få drifva, och att hela det reformyr-
kande partiet vill förstöra — förstöra Konunga-makt,
förstöra äganderätt, förstöra bildnirgens välde; och
nog begriper man, att om de mägtige grannarnep få
sina underrättelser om den nu varande rörelsen i
Sverige från de konservative, så skola dessa under-
rättelser utan tvifvel blifva af den beskaffenhet, att
en intervention framkallas, om möjligt är. Men just
derföre är det så mycket angelägnare, att de, som
skola föra Sveriges talan hos grannarna,, icke äro
intoleranta, illa underrättade parti-män, som hafva
interesse vid att vanställa, hvad här i närvarande
stund föregår.
Sverige behöfver, för det närvarande kanske mer
än vanligen, hos främmande magter sådana represen-
tanter, som både veta och vilja beriktiga de vanstäl-
lande skilsringar, hvilka utan tvifvel göras öfver sa-
kernas ställning. Det är icke blott befallningarr,
som de hafva att utföra, och hvartill äfven den
kan duga, som ogillar befallningarna (såsom framka-
stadt är om Frih. Palmstjerna); det mesta af dylika
representanters göromål är sådant, hvarom detalje-
rade befallningar sällon kunna eller hinna gifvas.
Dit kan räknas den oafbrutna uppmärksamheten på
de begrepp, som de potentater, hos hvilka represen-
tanterne äro anställde, göra sig om händelserna och
tillståndet i dessas fädernesland, hvilka begrepp det
åligger dem att försöka rätta, då de befinnas förvil-
lade. Ingen kan hindra parti-fördomarna eller det
fåkunniga lättsinnet att bland allmänheten utomlands
sprida hvilka dikter som häldst; men att de icke
blifva trodda af de magthafvande, det åtminstone
måtte åligga de diplomatiska agenterna att förekom-
ma. Men på det att diplomaterne skola duga tilll.
detta värf, fordras först och främst att de vilja hafva
sakerna framställda isin rätta dager, och för det an-
dra att de klart veta, huru det förhåller sig.
Kan nu i detta hänseende en diplomat vara tjen-
lig, som visat sig, mera än kanske någon annan, vara
drifven af frenetiska partifördomar och preventioner?
som högtidligen proklamerat, att han anser de ideer,
som allmänt bemägtigat sig sinnena i hans fädernes-
land, gå ut på ingenting mindre än förstörande af
allt samhälle? som stämplat dessa idters anhängare
såsom fäderneslandets fiender, såsom bofvar, hvilka
endast spekulera på rof och plundring? Om den i
fråga varande diplomaten uttalat just de orden, min-
Das vi nu icke; men säkert är, att han sagt, hvad
som deremot uppgår, och att det partis organer,
hvilkas hjelte han är, dagligen utan återhåll och blygd
predika just sådant. Och de gå ännu längre: del.
säga, att regeringen gynnar de samma iderna, hvil-
kas anhängare så utmälas. Tror han icke äfven det?
NORSK LITTERATUR.
Red. har fått sig tillsända nedannämnda tre il;
Norrige nyligen utgifna skrifter, såsom förtjenta
af uppmärksamhet äfven hos oss: och i tanka att