Domaren. Någon annan orsak hade vär din SOTgsenhet? Hedda. Jag visste väl att jag ej gjort något ondt; men det var nog flere än jag som greto. Domaren. Hvarföre skulle du säga, att de finge straffa dig för hvad som skett, om de så ville? Hedda. Jag har alltid så gjort: talat först och tänkt sen; derföre är jag också nu så olycklig; men jag vet mig oskyldig. i Domaren. Hvarföre är du så olycklig? Hedda. För det jag ljugit så mycket. Fyra af åklagaren instämda vittnen jemte ett sådant, som fru Ekvall lätit kalla, få nu, tillika med den sistnämnda, företräda; hvarefter jemväl Sofi inkalas. Hon och modern synas, då de nu mötas inför domstolen, mycket upprörda, och den sednare anfalles snart, liksom flere gånger tillförene, af ett så häftigt känsloutbrott, att hon måste aflägsna sig ur tingssalen. Sedan vittnena aflagt eden och om dess vigt blifvit erinrade, tagas de till förhör, dervid 4) doktor Sköldbergs piga, Christina Rundqvist, berättar, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med hvad doktorns vittnesmål innefattar angående Sofis ankomst till hans hemvist; dock att vittnet nu icke kan erinra sig i hvad sinnesstämning vittnet vid tillfället funnit Sofi. 2) Klockaren köfgren säger sig hafva, vid det i doktor Sköldbergs berättelse omnämnde tillfälle, då fru E. dånade, biträdt med hennes åderlåtning och dervid funnit henne sjuk och matt: men någon vidare upplysning har detta vittne icke att meddela. 3) Herr slottspredikanten WadelU aflemnar en skriftligen uppsatt berättelse, af det hufvudsakliga innehåll, att Sofi, sedan hon inför domstolen erkänt sig hafva förgifvit fadren och blifvit i häktet insatt, efter den första ångrens tårar, varit lugn och stilla (som det synts) samt lossande sig från de jordiska banden öfverlemnat sig åt bön och andakt. Vittnet, som besökte henne ofta och minst en gång hvarannan dag, uppmanade henne att fullständigt bekänna sitt rysliga brott och jemväl uppgifva sina medbrottslige, om sådane funnos. Hon hade förklarat sig härtill benägen, men tillagt, att hon alltid biefve så brydd och förlägen, då hon vid domstolen skulle yttra sig mundtligen, samt derföre bedt vittnet skaffa henne skrifmaterialier. Denna begäran hade vittnet efterkommit; hvarefter hon några dagar sednare till vittnet aflemnat den skrift, deri hon återkallar sin första bekännelse och uppger, att fadren förgjort sig sjelf. Föreställd det osannolika häri, hade hon enständigt påstått, att hvart ord vore sannt. Efter denna tid har hon varit mera orolig och ängslig till lynnet, klagat öfver sömnlösa nätter, trott sig hafva sett sin fars vålnad o. s. v. En gång har hon jemväl för vittnet bekänt, det hon varit nära att afhända sig lifvet; och företer vittnet, till närmare upplysning härom, ett till vittnet ställdt bref från Sofi, så författadt, att meningen synts hafva varit, att vittnet skulle läsa det först efter hennes död. Bland annat ber hon deri vittnet draga försorg derom, att hennes lik blefve fördt till Attarp, emedan detta skulle vara en tröst för hennes stackars olyckliga mor, och Sofi dessutom sjelf i sin sista stund önskade att, ehuru död, ännu en gång vårdas af moderliga händer,, m. m. d. Så vidt vittnet vet, har Sofi ej haft något biträde till skrifternas uppsättande. Hedda Thorman har med andakt mottagit den henne lemnade religionsundervisning, men varit särdeles försigtig i sina yttranden angående sin brottslighet. 4) Slottsfogden Blank afgifver likaledes ett skriftligt anförande, innefattande ungefär lika beskrifning med pastor Wadells om Sofis och Heddas förhållande i häktet. Icke eller detta vittne har sig annat bekant, än att S. sjelf författat den af henne till domstolen ingifna skrift. 35) Magasinsförvaltaren Segerström (åberopad af ru E.) har redan vid förra rättegångstillfället låtit ! inlemna en skrift, hvilken nu uppläses och hvari vittnet, som skall bafva varit bekant med kontrollören Ekvall och hans fru sedan längre tid tillbaka, skildrat honom såsom en man af rättskaffens karaker och vetenskaplig bildning, men med ett svårt och jukligt lynne, som ofta gjorde honom till en plåga både för sig sjelf och andra. Frun beskrifves äfven såsom ojemn och ombytlig. men särdeles godhbjertad; och skall förhållandet makarne emellan fordom ej varit utan skuggor, men i sednare tider mycket örbättrats. Något yttrande af frun, som kunnat ;ydas såsom önskan, att något ondt måtte vederfaras mannen; har vittnet aldrig hört. Efter. det fru E. genom budskickning fått tillsäselse, att ånyo inställa sig vid domstolen, men förnält sig icke ännu vara i stånd dertill, förklaras essionen för nägon stund slutad. — Då Rätten efter tt par timmars förlopp åter sammanträder, är så väl fru E. som de öfrige tilltalade jemte åklagaren illstädes och den förstnämnda underrättas om hvad hennes frånvaro förefallit; hvarefter samtlige parerne tillfrågas, om de hafva något vidare att i mået andraga. De tilltalade svara härtill nej; men iklagaren, som anser Hedda Thormans ofvananförda Ittrande, att Sofi skall begagnat den ifrågakomna sappån, syfta derpå, att hon möjligen förorsakat det! afseende på densamma anmärkta förhållande, bemäl!er, om icke äfven S. bör af läkare undersökas;! ärd ett bättre öde och att något ädelt bor uti!l