: nu fördes ransakningen af ortens ordinarie do mare, -hr häradsböfdingen Arvid Ribbing. Rättens session börjas med tillkännagifvande a domaren, att han fått sig tillstäldt ett af provincial läkaren, hr doktor Sköldberg, aflåtet embetsutlåtand rörande Hedda Thorman, å hvilken hr doktorn, ef ter vederbörligt uppdrag, förrättat den af häradsrät ten vid förra rättegångstillfället föreskrifna under söknirg, I detta utlåtande, som nu uppläses, hal hr doktorn, såsom slutsatser af de vid undersöknin gen gjorda iakttagelser, upptagit: att Hedda Thor man icke framfödt fullgånget eller lefvande foster att om det skulle antagas att hon varit hafvande oci haft missfödsel, denna måste hafva inträffat i andr eller sednast tredje månaden af grosessen: att ett så: dant antagande likväl saknar stöd af omförmäld: iakttagelser: samt att den kroppsställning hos Hedd: Thorman, som gifvit stöd åt misstankarne i dette hänseende, sannolikast härrört af någon sjuklighet : de inre Gelarne. Under läsningen häraf har Hedda blifvit införd Hennes utseende, ehuru äfven nu sorgset och lidande, uttrycker likväl ej i lika hög grad, som under sista dagen af förra urtima tinget, modlöshet elle kall liknöjdhet. Hon är icke så dödsblek, som då och svarar nu merändels med någorlunda fattning samt säker ehuru låg röst på de till henne ställde frågor, men faller dervid stundom i stilla gråt. Sedan äklagaren, i anledning af det upplästa läka. rebetyget, erinrat, att doktor Sköldberg vid polisundersökning på Attarp d. 40 sistl. Juni besigtigat Hedda och då ansett henne hafva varit i femte elle: sjette månaden af hafvande tillstånd, samt att Hedda härtill hvarken nekat eller jakat, utan gifvit tveksamma svar, tillfrågas hon af domaren: Hvarföre upplyste du ej då, hvad du nu här påstått vara rätta förhållandet? Hedda. Jag trodde icke att jag skulle slippa ifrån demp för bättre; eljest visste jag nog då så välsom nu, att jag ej varit i sådan ställning. Aklagaren anmärker vidare, att då han och doktor Sköldberg efter sistnämnde besigtning skuile lemna rummet, der den försiggått, hade Hedda ett par eller tre gånger kallat dem tillbaka, i afsigt, som det syntes, att förtro dem något, hvilket hon likväl ej gjort, utan blott, såsom förut är nämndåt, -yttrat sig obestämdt och tvekande. Domaren (till Hedda). Hvarföre, betedde du dig på sådant sätt? Hedda. Fru Ekvall ljög på mig. Domaren. Då doktorn och länsmannen, hvilka begge sökte utreda sanna förhållandet, voro närvarande, kunde du väl ej ha något att frukta af frun? Hedda. Ja... ja! (efter något uppehåll); jag har aldrig varit i sädant tillstånd, det jag vet. Domaren (allvarligt). Mins du, då du här vid tingstället inför din själasörjare och din domare, under ruelse och tårar beklagade dig öfver dina brott och i synnerhet det, att falskligen hafva uppgifvit att din aflidne kamrat, pigan Forsberg, biträdt med att nedgräfva ditt foster i en gödselhög? Hedda (afbrutet och under ymniga tårar). Ja, jag mins det allt för väl. Häradshöfdingen bad mig tala sanning; men jag tordes ej ta tillbaka hvad jag förut bekänt. BR Domaren försöker nu, genom flere förnyade frågor och förmaningår, förmå Hedda att förklara anledningen till hennes uppförande. Hon svarar: Om jag återkallat min bekännelse, så hade ingen trott mig, utan alla skulle ha ansett mig neka blott för att slippa ur häktet. Ack, om jag ändå hade varit så slug och bedt doktor Sköldberg besigtiga mig! j Domaren. Vittnen ha sagt, att du var tjock i våras och blef smalare efter Palmsöndag? Hedda. Jag vet icke att jag var ovanligt tjock. Domaren. Du bar erkänt att du om natten till Palmsöndag, efter att ha kännt födsloplågor, gick ned till ledugården, medteagande en fru Ekvall tillhörig kappa, samt på den fromfödde ett barn. denna kappa har sedan synts märken efter att så tillgått. Hur vill du förklara det? Hedda. Det får den göra redo för, som sist hade kappan. Jag har ej haft den. Domaren: Hvem då? Hedda. Pet sades att mamsell Sofi haft den med sig till staden om lördagen. Nu inkommer doktor Sköldberg och förklarar, sedan åklagarens ofvarberörde anmärkningar blifvit ur protokollet upplästa, att dessa ega sin fulla riktighet, samt att doktorn vid den omnämnda undersökningen, som då måste ske i största hast, missleddes till den af honom då muntligen yttrade öfvertygelse, dels af uppgifterne om Heddas kroppsställning under tiden näst före den då förlossningen skall skett, dels ock i synnerhet af hennes eget be-. synnerliga uppförande, som syntes antyda, att hon hade något på sinnet, som hon ville bekänna. För öfrigt åberopade doktorn innehållet af det till doma-: ren aflemnade utlåtandet. Domaren (till Hedda). Hvaraf kom din, af ett vittne omtalade, sorgbundenhet, då du några dar efter händelserne på Attarp gick och arbetade i ett potatisland ? Hedda. Jag var ledsen för det de dött på sådant sätt.