:
nu fördes ransakningen af ortens ordinarie do
mare, -hr häradsböfdingen Arvid Ribbing.
Rättens session börjas med tillkännagifvande a
domaren, att han fått sig tillstäldt ett af provincial
läkaren, hr doktor Sköldberg, aflåtet embetsutlåtand
rörande Hedda Thorman, å hvilken hr doktorn, ef
ter vederbörligt uppdrag, förrättat den af häradsrät
ten vid förra rättegångstillfället föreskrifna under
söknirg, I detta utlåtande, som nu uppläses, hal
hr doktorn, såsom slutsatser af de vid undersöknin
gen gjorda iakttagelser, upptagit: att Hedda Thor
man icke framfödt fullgånget eller lefvande foster
att om det skulle antagas att hon varit hafvande oci
haft missfödsel, denna måste hafva inträffat i andr
eller sednast tredje månaden af grosessen: att ett så:
dant antagande likväl saknar stöd af omförmäld:
iakttagelser: samt att den kroppsställning hos Hedd:
Thorman, som gifvit stöd åt misstankarne i dette
hänseende, sannolikast härrört af någon sjuklighet :
de inre Gelarne.
Under läsningen häraf har Hedda blifvit införd
Hennes utseende, ehuru äfven nu sorgset och lidan-
de, uttrycker likväl ej i lika hög grad, som under
sista dagen af förra urtima tinget, modlöshet elle
kall liknöjdhet. Hon är icke så dödsblek, som då
och svarar nu merändels med någorlunda fattning
samt säker ehuru låg röst på de till henne ställde
frågor, men faller dervid stundom i stilla gråt.
Sedan äklagaren, i anledning af det upplästa läka.
rebetyget, erinrat, att doktor Sköldberg vid polisun-
dersökning på Attarp d. 40 sistl. Juni besigtigat
Hedda och då ansett henne hafva varit i femte elle:
sjette månaden af hafvande tillstånd, samt att Hedda
härtill hvarken nekat eller jakat, utan gifvit tvek-
samma svar, tillfrågas hon af domaren:
Hvarföre upplyste du ej då, hvad du nu här på-
stått vara rätta förhållandet?
Hedda. Jag trodde icke att jag skulle slippa ifrån
demp för bättre; eljest visste jag nog då så välsom
nu, att jag ej varit i sådan ställning.
Aklagaren anmärker vidare, att då han och dok-
tor Sköldberg efter sistnämnde besigtning skuile lem-
na rummet, der den försiggått, hade Hedda ett par
eller tre gånger kallat dem tillbaka, i afsigt, som det
syntes, att förtro dem något, hvilket hon likväl ej
gjort, utan blott, såsom förut är nämndåt, -yttrat sig
obestämdt och tvekande.
Domaren (till Hedda). Hvarföre, betedde du dig
på sådant sätt?
Hedda. Fru Ekvall ljög på mig.
Domaren. Då doktorn och länsmannen, hvilka
begge sökte utreda sanna förhållandet, voro närva-
rande, kunde du väl ej ha något att frukta af frun?
Hedda. Ja... ja! (efter något uppehåll); jag har
aldrig varit i sädant tillstånd, det jag vet.
Domaren (allvarligt). Mins du, då du här vid
tingstället inför din själasörjare och din domare, un-
der ruelse och tårar beklagade dig öfver dina brott
och i synnerhet det, att falskligen hafva uppgifvit att
din aflidne kamrat, pigan Forsberg, biträdt med att
nedgräfva ditt foster i en gödselhög?
Hedda (afbrutet och under ymniga tårar). Ja, jag
mins det allt för väl. Häradshöfdingen bad mig tala
sanning; men jag tordes ej ta tillbaka hvad jag förut
bekänt. BR
Domaren försöker nu, genom flere förnyade frågor
och förmaningår, förmå Hedda att förklara anlednin-
gen till hennes uppförande.
Hon svarar: Om jag återkallat min bekännelse,
så hade ingen trott mig, utan alla skulle ha ansett
mig neka blott för att slippa ur häktet. Ack, om
jag ändå hade varit så slug och bedt doktor Sköld-
berg besigtiga mig! j
Domaren. Vittnen ha sagt, att du var tjock i
våras och blef smalare efter Palmsöndag?
Hedda. Jag vet icke att jag var ovanligt tjock.
Domaren. Du bar erkänt att du om natten till
Palmsöndag, efter att ha kännt födsloplågor, gick ned
till ledugården, medteagande en fru Ekvall tillhörig
kappa, samt på den fromfödde ett barn. denna
kappa har sedan synts märken efter att så tillgått.
Hur vill du förklara det?
Hedda. Det får den göra redo för, som sist hade
kappan. Jag har ej haft den.
Domaren: Hvem då?
Hedda. Pet sades att mamsell Sofi haft den med
sig till staden om lördagen.
Nu inkommer doktor Sköldberg och förklarar, se-
dan åklagarens ofvarberörde anmärkningar blifvit ur
protokollet upplästa, att dessa ega sin fulla riktig-
het, samt att doktorn vid den omnämnda undersök-
ningen, som då måste ske i största hast, miss-
leddes till den af honom då muntligen yttrade öfver-
tygelse, dels af uppgifterne om Heddas kroppsställ-
ning under tiden näst före den då förlossningen
skall skett, dels ock i synnerhet af hennes eget be-.
synnerliga uppförande, som syntes antyda, att hon
hade något på sinnet, som hon ville bekänna. För
öfrigt åberopade doktorn innehållet af det till doma-:
ren aflemnade utlåtandet.
Domaren (till Hedda). Hvaraf kom din, af ett
vittne omtalade, sorgbundenhet, då du några dar ef-
ter händelserne på Attarp gick och arbetade i ett
potatisland ?
Hedda. Jag var ledsen för det de dött på sådant
sätt.