rjtades till en civilisation, motsvarande tidehvari
alvets fordringar. Låter man likväl presterskape
ri qverstå på sin gamla punkt (hvilket prestvälde
r) behöfver för att ej duka under), men icke der
aljemte, så godt man förmår, tvingar hela den om
rIgifvande allmänheten alt äfven qvarstå; så löpe
r man fara, att presterskapet förlorar all sin åter
-Istående inflytelse. Derföre är det som undervis
I ningen af folket skall hållas så låg och onyttig
tloch derföre skall reformen af undervisningsver
ken för rikets ungdom i det hela motarhetas
tl Om verklig christendom, om sanning, bildnin
-loch rättvisa är icke i grunden frågan: det är on
bibehållandet af väldet man kämpar.
tl) Är gåtan med dessa ord löst, så tillägga vi docl
n) till mildrande af det hårda, som kan synas i ut
ritrycken, att vi visserligen ej underskjuta så ma
-I chiavellistiska motiver, medvetet, hos alla de age
-Jrande personerna, som i vårt land kunna kalla
) prelaturens organer. Hvad vi sagt, ligger otvif
velaktigt såsom afgörande och verkande tenden
-linom presteståndet: det innefattar, för att så sä
-1ga, anden i konsistoriernas och prelaturens före
Itaganden. Deremot erkänna vi villigt, att mång
-lindivider gifvas, hvilka gå denna andes ärender
Jutan att medvetet och klart hafva dess macchia-
vellistiska mening framför sig. De utgöra blinda
verktyg. Men om detta i någon mån länder till
subjektiv ursäkt för dessa personer, så hindras
Iderigenom icke sanningen i påståendet om helg
Idenna andes förderfliga och okristliga beskaffen-
het; äfvensom om nödvändigheten af att göra den
om intet.
Vi uppställde såsom afgjord satts: från konsi-
I storiernas och presterskapets sida är ingen grund-
llig och genomgripande förbättring af rikets all-
mänrna undervisningsverk att vänta.
Fortfar regeringen att låta saken bero af pre
sterskapet, så kan man med säkerhet förutspå,
alt ingenting blir utaf, som verkligen förslår.
Någon liten illusorisk reform kan väl här och
der på denna väg frambringas (såsom ryktet för-
mäler t. ex. från Carlstad); men — må det ut-
sägas! — saken i det hela skola konsistorierna
och deras organer af stånds- och maktintresse
alltid söka tillintetgöra.
Frågas vidare — och så länge vi ej kunna veta
hvad parti regeringen sjelf ämnar taga — om
icke allmänheten i sina händer eger några me-
del att bringa den stora skolfrågan till lyckligt
slut?
Allmänhsten besitter verkligen ett sådant me-
del. I hvarje stad, der gymnasium eller skola
finnes, måste också alltid gifvas en publik, för
sina barns skull intresserad i dervarande:; läro-
verks beskaffenhet. Det behöfs till en början icke
mera, än att skolbarnens föräldrar och deras vän-
ner följa undervisningsverket och lärarne på
stället med större uppmärksamhet, än hittills va-
rit fallet. Man skall då snart upptäcka förhållan-
det. Man lemne till allmänhetens kännedom alla
de fel man upptäcker: man iakttage huru myc-
ken tid för barnen bortslösas på onödiga läroäm-
nen, under det att nyttiga, nästan oundgängliga
försummas eller alldeles förbigås: man betrakte
slutligen huru många öfverträdelser, äfven af den
nu gällande skolordningen på flere ställen begås,
och hvarigenom ett öfverlopps-ondt uppstår, sjelfva
den gamla dåliga skolmethoden oberäknadt. Allt
detta, framställdt i ortens publicistiska organ,
skall snart framkalla en så allmän och stark me-
ning om skolornas behof af reform, att den säkert
skall hafva deras reorganisation till följd; emedan
det felaktiga minst af allt utbärdar ljuset:
I en landsorts-tad, Jönköping, finna vi redan
en skoldebatt af detta slag öppnad. Förhållanden
hafva blifvit framdragna rörande dervarande un-
dervisningsverk, som ställa både Wexiö konsisto-
rium, skolornas lärare, rektor och inspektor i ett
sådant Jjus, att, derest icke vederbörande mäkta
rättfärdiga sig, det måste komma att högligen
försvaga deras rykte. Det förekastas konsistorium,
att på ett egenmäktigt sätt hafva bortflyttat det
ifrån Visingsö till Jönköpings skolverk öfver-
lemnade, gamla gymmasiibibliotheket; äfvensom I
det skall hafva gjort sig skyldigt till bristande
uppsigt på lärarne. Emot flere af de sednare
anmärkes, att de begagna ett barbariskt prygel-
system, tvertemot skolordningens föreskrift; och
trenne berättelser anföras om skolbarns misshand-
ling till den grad, att man ej kan läsa derom, l:
utan alt könna sig i högsta grad uppröras. Åt-
skillige lärares ovana att försumma läsetiden i
skolan, jemie andra fel, framställes. Saken, som
först omtalades i Jönköpingsbladet (i medio af
September), har väckt stort uppseende och blifvit
till sitt hufvudinnehåll reproducerad f flere andra
landsortstidningar. Då de omtalade fakta icke
från andra sidan blifvit motsagda eller vederlagda, )
måste vi anse dem såsom tillförlitliga. Utvägen
att genom publiciteten låta dem komma till den ;
större allmänhetens kännedom, berätttas redan ,
på ort och ställe hafva burit god frukt, och åt-,
minstone verkat någon förbättring. Vi taga förl
ufgjordt, att om detta exempel följes i alla andra jy
äder, der publika undervisningsverk finnas, och e
orister, förtjenta af anmärkning, lika litet tordelf
saknas, så skall allmänna röstens makt, starkare ;
in många andra medel, småningom göra det till I
Z
d
hb
0
8
(
s
h
j
j
j
-
I
1
s
s
I
S
en nödvändighet för skolstyrelserna, att lyssna till
idehvarfvets fordran och skrida till en önskvärd
eorganisation af sina underlydande verk.
kedtskenstan st ————
. (Insändt.)
Insändearen, lingt ifrån att på det hela vilja ve-
ierlägga författaren till den uti en series af artiklar
nflutne sakrika afhandling. i afceenda nå mäjlioha-