rjtades till en civilisation, motsvarande tidehvari alvets fordringar. Låter man likväl presterskape ri qverstå på sin gamla punkt (hvilket prestvälde r) behöfver för att ej duka under), men icke der aljemte, så godt man förmår, tvingar hela den om rIgifvande allmänheten alt äfven qvarstå; så löpe r man fara, att presterskapet förlorar all sin åter -Istående inflytelse. Derföre är det som undervis I ningen af folket skall hållas så låg och onyttig tloch derföre skall reformen af undervisningsver ken för rikets ungdom i det hela motarhetas tl Om verklig christendom, om sanning, bildnin -loch rättvisa är icke i grunden frågan: det är on bibehållandet af väldet man kämpar. tl) Är gåtan med dessa ord löst, så tillägga vi docl n) till mildrande af det hårda, som kan synas i ut ritrycken, att vi visserligen ej underskjuta så ma -I chiavellistiska motiver, medvetet, hos alla de age -Jrande personerna, som i vårt land kunna kalla ) prelaturens organer. Hvad vi sagt, ligger otvif velaktigt såsom afgörande och verkande tenden -linom presteståndet: det innefattar, för att så sä -1ga, anden i konsistoriernas och prelaturens före Itaganden. Deremot erkänna vi villigt, att mång -lindivider gifvas, hvilka gå denna andes ärender Jutan att medvetet och klart hafva dess macchia vellistiska mening framför sig. De utgöra blinda verktyg. Men om detta i någon mån länder till subjektiv ursäkt för dessa personer, så hindras Iderigenom icke sanningen i påståendet om helg Idenna andes förderfliga och okristliga beskaffenhet; äfvensom om nödvändigheten af att göra den om intet. Vi uppställde såsom afgjord satts: från konsiI storiernas och presterskapets sida är ingen grundllig och genomgripande förbättring af rikets allmänrna undervisningsverk att vänta. Fortfar regeringen att låta saken bero af pre sterskapet, så kan man med säkerhet förutspå, alt ingenting blir utaf, som verkligen förslår. Någon liten illusorisk reform kan väl här och der på denna väg frambringas (såsom ryktet förmäler t. ex. från Carlstad); men — må det utsägas! — saken i det hela skola konsistorierna och deras organer af ståndsoch maktintresse alltid söka tillintetgöra. Frågas vidare — och så länge vi ej kunna veta hvad parti regeringen sjelf ämnar taga — om icke allmänheten i sina händer eger några medel att bringa den stora skolfrågan till lyckligt slut? Allmänhsten besitter verkligen ett sådant medel. I hvarje stad, der gymnasium eller skola finnes, måste också alltid gifvas en publik, för sina barns skull intresserad i dervarande:; läroverks beskaffenhet. Det behöfs till en början icke mera, än att skolbarnens föräldrar och deras vänner följa undervisningsverket och lärarne på stället med större uppmärksamhet, än hittills varit fallet. Man skall då snart upptäcka förhållandet. Man lemne till allmänhetens kännedom alla de fel man upptäcker: man iakttage huru mycken tid för barnen bortslösas på onödiga läroämnen, under det att nyttiga, nästan oundgängliga försummas eller alldeles förbigås: man betrakte slutligen huru många öfverträdelser, äfven af den nu gällande skolordningen på flere ställen begås, och hvarigenom ett öfverlopps-ondt uppstår, sjelfva den gamla dåliga skolmethoden oberäknadt. Allt detta, framställdt i ortens publicistiska organ, skall snart framkalla en så allmän och stark mening om skolornas behof af reform, att den säkert skall hafva deras reorganisation till följd; emedan det felaktiga minst af allt utbärdar ljuset: I en landsorts-tad, Jönköping, finna vi redan en skoldebatt af detta slag öppnad. Förhållanden hafva blifvit framdragna rörande dervarande undervisningsverk, som ställa både Wexiö konsistorium, skolornas lärare, rektor och inspektor i ett sådant Jjus, att, derest icke vederbörande mäkta rättfärdiga sig, det måste komma att högligen försvaga deras rykte. Det förekastas konsistorium, att på ett egenmäktigt sätt hafva bortflyttat det ifrån Visingsö till Jönköpings skolverk öfverlemnade, gamla gymmasiibibliotheket; äfvensom I det skall hafva gjort sig skyldigt till bristande uppsigt på lärarne. Emot flere af de sednare anmärkes, att de begagna ett barbariskt prygelsystem, tvertemot skolordningens föreskrift; och trenne berättelser anföras om skolbarns misshandling till den grad, att man ej kan läsa derom, l: utan alt könna sig i högsta grad uppröras. Åtskillige lärares ovana att försumma läsetiden i skolan, jemie andra fel, framställes. Saken, som först omtalades i Jönköpingsbladet (i medio af September), har väckt stort uppseende och blifvit till sitt hufvudinnehåll reproducerad f flere andra landsortstidningar. Då de omtalade fakta icke från andra sidan blifvit motsagda eller vederlagda, ) måste vi anse dem såsom tillförlitliga. Utvägen att genom publiciteten låta dem komma till den ; större allmänhetens kännedom, berätttas redan , på ort och ställe hafva burit god frukt, och åt-, minstone verkat någon förbättring. Vi taga förl ufgjordt, att om detta exempel följes i alla andra jy äder, der publika undervisningsverk finnas, och e orister, förtjenta af anmärkning, lika litet tordelf saknas, så skall allmänna röstens makt, starkare ; in många andra medel, småningom göra det till I Z d hb 0 8 ( s h j j j I 1 s s I S en nödvändighet för skolstyrelserna, att lyssna till idehvarfvets fordran och skrida till en önskvärd eorganisation af sina underlydande verk. kedtskenstan st ———— . (Insändt.) Insändearen, lingt ifrån att på det hela vilja veierlägga författaren till den uti en series af artiklar nflutne sakrika afhandling. i afceenda nå mäjlioha