slägte, som, upprunnet efter de stora krigen, är fullt af den nya tidens anspråk, utan att halv: delat dess faror, och nu under en lång fred mer funnit ämnen för sin orolighet, än föremål för en allvarlig verksamhet ).. Det skall ej komm: att gråna utan att pröfvas. Alla prof utgå ul verkliga, ej ur inbillade förhållanden; och vål tids mest pröfvande verklighet ligger i de ande: liga krafternas stegrade, frigjorda inflytelse. medvetandet deraf, hvilket för ingen kommer ati blifva främmande, kunna vi ock vara försäkrade att ingen af de stora samhällsfrågor, som den nästföregående tiden har väckt och vår emottagit, — skall falla. Och härmed hafva dessa föreläsningar nått sitt slut. Framställningen har varit ofullkomlig, mer ämnet högt och väl värdt att af Sveriges söner öfvervägas, och af dess Konungasöner bäras i hjertat. Jag har framkallat fordna Svenska minnen. Måtte de elda till ny ädel verksamhet, och bära frukt i bragder och värf, värdiga att af vår efterverld ihågkommas! Då skall den, som nu varit deras svaga tolk, vara nöjd med att sjelf förgätas. — Lefve vårt fädernesland! Lefve vår Konung! Leive vårt konungahus och vår konungaätt! Lefve alla de gamla Svenska dygder, som en gång bland folken gifvit oss en ärofull plats! Bortdö, försvinne alla de Svenska oarter och fel, som mer än en gång bragt oss på branten af undergång! — Och hvils ölver oss den räddande, skyddande hand, på hvilken ännu ingen fåfängt förtröstat! — Lefven väll! ) En vän, som kaft tillfälle att taga noga kännedom af ämnet, skrifver till mig följande, hvilket jag har all anledning att tro gäller ej blott för Sverige, utan för Eurcpa: Då det är fråga om statistiska uppgifter, begagnar jag detta tillfälle att nämna ett förhållande rörande folkmängdens fördelning på olika åldrar, som mycket fästat min uppmärksamhet. Detta är nemligen, att de afdelningar af folkmängden, sem höra till barndom, ungdom och inträdande mandom, ökat sig utornordentligt, i jemförelse med den mognare ålderns och ålderdomens. Det vill säga, att det aldrig i Sverige har varit så mycken ungdom, som nu på en tid af omkring tjugu år. Antalet står i ett utomordentligt förhållande till antalet af de i ålder mognades och ålderstegnes. På detta faktum är jag mycket säker. — Det bör dock nämnes, att detta förhållande synes vara öfvergäende. Tabell-Kommissionens sista berättelse visar en förstärkning af den mognare ålderns klasser, som utan tvifvel kommer att fortfara, tills det utomordentliga förhållandet helt och hållet försvinner.