slägte, som, upprunnet efter de stora krigen, är
fullt af den nya tidens anspråk, utan att halv:
delat dess faror, och nu under en lång fred mer
funnit ämnen för sin orolighet, än föremål för
en allvarlig verksamhet ).. Det skall ej komm:
att gråna utan att pröfvas. Alla prof utgå ul
verkliga, ej ur inbillade förhållanden; och vål
tids mest pröfvande verklighet ligger i de ande:
liga krafternas stegrade, frigjorda inflytelse.
medvetandet deraf, hvilket för ingen kommer ati
blifva främmande, kunna vi ock vara försäkrade
att ingen af de stora samhällsfrågor, som den
nästföregående tiden har väckt och vår emotta-
git, — skall falla.
Och härmed hafva dessa föreläsningar nått sitt
slut. Framställningen har varit ofullkomlig, mer
ämnet högt och väl värdt att af Sveriges söner
öfvervägas, och af dess Konungasöner bäras i hjer-
tat. Jag har framkallat fordna Svenska minnen.
Måtte de elda till ny ädel verksamhet, och bära
frukt i bragder och värf, värdiga att af vår ef-
terverld ihågkommas! Då skall den, som nu va-
rit deras svaga tolk, vara nöjd med att sjelf för-
gätas. — Lefve vårt fädernesland! Lefve vår
Konung! Leive vårt konungahus och vår konun-
gaätt! Lefve alla de gamla Svenska dygder, som
en gång bland folken gifvit oss en ärofull plats!
Bortdö, försvinne alla de Svenska oarter och fel,
som mer än en gång bragt oss på branten af un-
dergång! — Och hvils ölver oss den räddande,
skyddande hand, på hvilken ännu ingen fåfängt
förtröstat! — Lefven väll!
) En vän, som kaft tillfälle att taga noga kännedom
af ämnet, skrifver till mig följande, hvilket jag har
all anledning att tro gäller ej blott för Sverige,
utan för Eurcpa: Då det är fråga om statistiska
uppgifter, begagnar jag detta tillfälle att nämna
ett förhållande rörande folkmängdens fördelning på
olika åldrar, som mycket fästat min uppmärksam-
het. Detta är nemligen, att de afdelningar af folk-
mängden, sem höra till barndom, ungdom och in-
trädande mandom, ökat sig utornordentligt, i jem-
förelse med den mognare ålderns och ålderdomens.
Det vill säga, att det aldrig i Sverige har varit så
mycken ungdom, som nu på en tid af omkring
tjugu år. Antalet står i ett utomordentligt för-
hållande till antalet af de i ålder mognades och
ålderstegnes. På detta faktum är jag mycket säker.
— Det bör dock nämnes, att detta förhållande sy-
nes vara öfvergäende. Tabell-Kommissionens sista
berättelse visar en förstärkning af den mognare
ålderns klasser, som utan tvifvel kommer att fort-
fara, tills det utomordentliga förhållandet helt och
hållet försvinner.