HERR AHLSTRÖMS SOIREE, bestående af nordisk folkmusik. Våra tiders musikälskare, hvars konstnöjen ej sällan blott bestå uti att afhöra mer och . mindre lyckade bemödanden, att från scenen eller konsert-tribunen åstadkomma så bländande effekter som möjligt, erfara utan tvifvel en verklig hugsvalelse vid åhörandet af våra gamla melödi-traditioner, hvars enkla Och ändå ofta så storartade skönhet ännu aldrig stelnat under kalla beräkningar på effekt eller på ådagaläggande af död skollärdom. Utgångne från skogarnes och bergens sköte, närma de menniskan till naturen i stället för att aflägsna henne derifrån, hvilket sednare ofta synes utgöra ett mål för den moderna konsten, och bilda således en länk melian våra tiders förkonstling och det friare naturtillståndet bos förfädren. Skönast visar sig dock i vårt tycke den nordiska lyriken, sedan hennes vilda kraft blifvit mildrad af kristendomens anda: det var då, den erhöll denna romantiska karakter, denna elegiska ljufbet, som förlänar den ett så oemotståndhgt behag. Hos folket lefde då ännu denna tids barnsliga tro på äfventyrliga under i naturen äfvensom i religionen, och om den ock ej bar rika frukter, så frambragte den desto skönare blommor. Numera är detta annorlunda: naturvetenskapen bar afklädt naturundren deras fantastiska drägt, filosofien skingrat den religiösa folktrons mystiska illusioner, och med detsamma tystnade äfven folkets aningsfulla melodier, hvilkas ton af hjertlig enfald de nyare mästarne fåfängt bemöda sig att träffa. Men om än vår tids dagsljus förjagat de fantastiska väsenden, som så gerna trifdes i medeltidens romantiska skymning, så återstå oss ännu likväl de dyrbara gåfvor, hvarmed de belönade sina älsklingar, och väl äro dessa minnen från en förgången tid värda att hägnas och vårdas såsom en nationens helgedom. Man har ock redan i mera än 30 år hos oss sysselsatt sig med att samla och utgifva dessa reliker ; stundom har ock en och annan deribland blifvit hörd offentligen, men först sedan ett år har man vågat att med dem fylla ett helt konsertprogram. Med hvilket allmänt intresse br Dybecks vackra företag i denna väg omfattades, är bekant; äfven hr Ahlströms, ehuru i anseende till ofördelaktig årstid mindre besökt, har rönt lika allmänt bifall, och förtjente det äfven genom programme:!s rikhaltighet och omvexling, det smakfulla urvalet samt den i allmänhet lyckade exekutionen. Romanserna sjöngos dels al m:ll Fundin och hr Strandberg (några deriblanc med ett effektfullt ackompagnement af manskör) dels af manskören. En betydlig del af dessa sånger var af utmärkt skönhet; i detta afseende nämna vi företrädesvis Gottlandsvisan: Allt under himlens fäste der sitta stjernor smi: en elegi af rörande skönhet, märkvärdig för sitt, den djupaste melankoli uttalande slutfall på underdominantens mollackord; Ung Hillevi, full af djup känsla både i text och melodi; En gång i bredd med migp,, ett högst naivt stycke både hvad poesien och musiken vidkommer; den välbekanta herrliga Necken, med flera. Dessa, jemte flera ypperliga romanser sjöngos dels af m:ll Fundin, dels af herr Strandberg, med natursann, innerlig känsla och en ganska poetisk uppfattning. FEndast ett par momerter gjorde undantag härifrån hr Strandbergs föredrag af Necken var nemli gen ej fritt från en viss modern sentimentalitet som är alldeles främmande för den nordiska kärnfriskhet, som icke ens i de elegiska sångerna förnekar sig. M:ll Fundin åter förfelade uttrycket i Ung Hillevi, der hon gaf orden: och kommer du inte då, så väntar jag ändå, mec en viss smånäbbighet, då meningen deremot er fordrar uttrycket af en kärleksfull resignation Dessa oegentligbeter kunna imedlertid ejskymm: den öfvervägande förtjensten i de båda artisterna vackra sång denna afton. Alf manskör sjöngos fyrstämmigt satta såväl vi sor som lekar. Bland de förra nämna vi förnäm. ligast den ett par gånger förut härstädes sjungns romansen : Och mins du hvad du lofvadev, som utan tvifvel kan räknas bland de herrligaste fornsånger vi ega; bland lekarne: Hök och dufva — ett serdeles naivt och pikant stycke — samt den vackra Ring!eken i Blekinge,. Musikens fyrstämmiga arrangement — af hr Ahlström — vittnade i de flesta fall om kännedom af satsen för mansröster samt om ett klokt begagnande a! dess ressurser. Omvexlande med sången utförde hofkapellet ett betydligt antal polskor och andra folkdansar (Vaiborgmässdansen, Midsommardansen, Qvarndansen m. fl.) samt åtskilliga lekar. Polskorna up: penbara isynnerhet en förvånansvärd rikedom : karakterer af de mesti mångfaldiga skiftninzar.