HERR AHLSTRÖMS SOIREE,
bestående af nordisk folkmusik.
Våra tiders musikälskare, hvars konstnöjen ej
sällan blott bestå uti att afhöra mer och . mindre
lyckade bemödanden, att från scenen eller kon-
sert-tribunen åstadkomma så bländande effekter
som möjligt, erfara utan tvifvel en verklig hug-
svalelse vid åhörandet af våra gamla melödi-tra-
ditioner, hvars enkla Och ändå ofta så storartade
skönhet ännu aldrig stelnat under kalla beräk-
ningar på effekt eller på ådagaläggande af död
skollärdom. Utgångne från skogarnes och bergens
sköte, närma de menniskan till naturen i stället
för att aflägsna henne derifrån, hvilket sednare ofta
synes utgöra ett mål för den moderna konsten, och
bilda således en länk melian våra tiders förkonst-
ling och det friare naturtillståndet bos förfädren.
Skönast visar sig dock i vårt tycke den nordiska
lyriken, sedan hennes vilda kraft blifvit mildrad
af kristendomens anda: det var då, den erhöll
denna romantiska karakter, denna elegiska ljuf-
bet, som förlänar den ett så oemotståndhgt be-
hag. Hos folket lefde då ännu denna tids barns-
liga tro på äfventyrliga under i naturen äfvensom
i religionen, och om den ock ej bar rika frukter,
så frambragte den desto skönare blommor. Nu-
mera är detta annorlunda: naturvetenskapen bar
afklädt naturundren deras fantastiska drägt, filoso-
fien skingrat den religiösa folktrons mystiska illu-
sioner, och med detsamma tystnade äfven folkets
aningsfulla melodier, hvilkas ton af hjertlig en-
fald de nyare mästarne fåfängt bemöda sig att
träffa. Men om än vår tids dagsljus förjagat de
fantastiska väsenden, som så gerna trifdes i me-
deltidens romantiska skymning, så återstå oss ännu
likväl de dyrbara gåfvor, hvarmed de belönade
sina älsklingar, och väl äro dessa minnen från en
förgången tid värda att hägnas och vårdas såsom
en nationens helgedom.
Man har ock redan i mera än 30 år hos oss
sysselsatt sig med att samla och utgifva dessa
reliker ; stundom har ock en och annan deri-
bland blifvit hörd offentligen, men först sedan ett
år har man vågat att med dem fylla ett helt
konsertprogram. Med hvilket allmänt intresse br
Dybecks vackra företag i denna väg omfattades,
är bekant; äfven hr Ahlströms, ehuru i anseende
till ofördelaktig årstid mindre besökt, har rönt
lika allmänt bifall, och förtjente det äfven ge-
nom programme:!s rikhaltighet och omvexling,
det smakfulla urvalet samt den i allmänhet lyc-
kade exekutionen. Romanserna sjöngos dels al
m:ll Fundin och hr Strandberg (några deriblanc
med ett effektfullt ackompagnement af manskör)
dels af manskören. En betydlig del af dessa
sånger var af utmärkt skönhet; i detta afseende
nämna vi företrädesvis Gottlandsvisan: Allt un-
der himlens fäste der sitta stjernor smi: en
elegi af rörande skönhet, märkvärdig för sitt, den
djupaste melankoli uttalande slutfall på underdo-
minantens mollackord; Ung Hillevi, full af djup
känsla både i text och melodi; En gång i bredd
med migp,, ett högst naivt stycke både hvad poe-
sien och musiken vidkommer; den välbekanta
herrliga Necken, med flera. Dessa, jemte flera
ypperliga romanser sjöngos dels af m:ll Fundin,
dels af herr Strandberg, med natursann, innerlig
känsla och en ganska poetisk uppfattning. FEn-
dast ett par momerter gjorde undantag härifrån
hr Strandbergs föredrag af Necken var nemli
gen ej fritt från en viss modern sentimentalitet
som är alldeles främmande för den nordiska
kärnfriskhet, som icke ens i de elegiska sångerna
förnekar sig. M:ll Fundin åter förfelade uttryc-
ket i Ung Hillevi, der hon gaf orden: och
kommer du inte då, så väntar jag ändå, mec
en viss smånäbbighet, då meningen deremot er
fordrar uttrycket af en kärleksfull resignation
Dessa oegentligbeter kunna imedlertid ejskymm:
den öfvervägande förtjensten i de båda artisterna
vackra sång denna afton.
Alf manskör sjöngos fyrstämmigt satta såväl vi
sor som lekar. Bland de förra nämna vi förnäm.
ligast den ett par gånger förut härstädes sjungns
romansen : Och mins du hvad du lofvadev, som
utan tvifvel kan räknas bland de herrligaste forn-
sånger vi ega; bland lekarne: Hök och dufva
— ett serdeles naivt och pikant stycke — samt
den vackra Ring!eken i Blekinge,. Musikens
fyrstämmiga arrangement — af hr Ahlström —
vittnade i de flesta fall om kännedom af satsen
för mansröster samt om ett klokt begagnande a!
dess ressurser.
Omvexlande med sången utförde hofkapellet
ett betydligt antal polskor och andra folkdansar
(Vaiborgmässdansen, Midsommardansen, Qvarndan-
sen m. fl.) samt åtskilliga lekar. Polskorna up:
penbara isynnerhet en förvånansvärd rikedom :
karakterer af de mesti mångfaldiga skiftninzar.