— Nåväl!
— Nåväl, just desse befålhafvaren för donna
Marias troppar fråntagna handlingar bevisa hans
rätt till tbronen, ty han är Andreas son.
— Han, som stred och segrade för prinsessan
af Syracusa?
— Och som tillika var författare af den till
hennes förmån kringspridda proklamationen.
— Men allt det der är en dröm, Loranzi; du
har bedragit dig.
— Allt är fullkomligt sannt; thronarfvingen,
som varit dold ibland de lägre folkklasserna, har,
jag vet ej genom hvilken. mer än chevalerisk
hänförelse skrifvit och strida för sin rival.
— Abl utan tvifvel af kärlek till henne:
— Kanhända. Vare dermed huru som helst,
så har den laglige arftagaren upphört att-vara
farlig för er. Om han gåfve sig tillkänna, skulle
man väl sätta tro till ett föregifvande, som sak-
nade bevis; skulle man tro, att den verklige thron-
arfvingen, emot sin egen fördel tjenat en annans
sak? Men det är för att rädda er, som den lag-
lige arftagaren finnes till; ty med dessa bevis uti
edra händer kan ni säga till folket: Andreas,
denna af er så älskade konung, har lemnat efter
sig en son; således äro doöona Marias anspråk och
flyktiga välde icke annat än en listig anläggning,
en helgerånande inkräktning, då endast Dorias ätt
äger rätt ull Siciliens thron. Till dess denne son
uppträder, är . det mig som Andreas uppdragit
högsta makten; det tillhör mig att åt min herres
son tillhandahålla detta rike, der endast ån kan
herrska, och denne ende är, till följd af edra egna
beslut, jagn.
Hertigens af Arcos utseende hade ifrån en död-