— Nåväl! — Nåväl, just desse befålhafvaren för donna Marias troppar fråntagna handlingar bevisa hans rätt till tbronen, ty han är Andreas son. — Han, som stred och segrade för prinsessan af Syracusa? — Och som tillika var författare af den till hennes förmån kringspridda proklamationen. — Men allt det der är en dröm, Loranzi; du har bedragit dig. — Allt är fullkomligt sannt; thronarfvingen, som varit dold ibland de lägre folkklasserna, har, jag vet ej genom hvilken. mer än chevalerisk hänförelse skrifvit och strida för sin rival. — Abl utan tvifvel af kärlek till henne: — Kanhända. Vare dermed huru som helst, så har den laglige arftagaren upphört att-vara farlig för er. Om han gåfve sig tillkänna, skulle man väl sätta tro till ett föregifvande, som saknade bevis; skulle man tro, att den verklige thronarfvingen, emot sin egen fördel tjenat en annans sak? Men det är för att rädda er, som den laglige arftagaren finnes till; ty med dessa bevis uti edra händer kan ni säga till folket: Andreas, denna af er så älskade konung, har lemnat efter sig en son; således äro doöona Marias anspråk och flyktiga välde icke annat än en listig anläggning, en helgerånande inkräktning, då endast Dorias ätt äger rätt ull Siciliens thron. Till dess denne son uppträder, är . det mig som Andreas uppdragit högsta makten; det tillhör mig att åt min herres son tillhandahålla detta rike, der endast ån kan herrska, och denne ende är, till följd af edra egna beslut, jagn. Hertigens af Arcos utseende hade ifrån en död