Det är sålunda en möjlighet, att pluralitetens mening inom ett förstärkt Konstitutions-Utskott kan vara en annan, än Ständernas; och att, i följe deraf, ett af Ständernas pluralitet icke god-l kändt: förslag till grundlags-förändring kan vid en riksdag blifva hvilande, för att Vid den nästa afgöras. Men denna möjlighet kan så litet antagas vara främmande för grundlagen, att vår regeringsforms väsendtligen utmärkande karakter just är, att hafva öppnat denna möjlighet, i afsigt att dermed förekomma de omedelbara kollisioner mellan stånd och stånd, på hvilken vår ståndsförfattning . mer än en gång brutit sönder sig. — I grundlagsfrågor är genom denna möjlighet ännu ingen ting i hufvudsaken afgjordt. Endast ett förslag är beredt, som ända till nästa riksdag föreligger till allmän diskussion, och hvilket, då det förekommer till afgörande, ett enda stånds velo kan kullkasta. Om ett eller tvenne stånd då använda sitt veto att nedslå ett förslag, hvilket för öfrigt vunnit många medborgares bifall; så kan man önska sig förhållandet annorlunda: rätt att beklaga sig öfver utöfvandet af en laglig rättighet har ingen. Hvad man med fullt skäl kunde beklaga, vore, om ett eller två stånd, för det att ett förslag, såsom det år 4840 bordlagda nya representationsförslaget, ej var enligt med dessa stånds mening, skulle söka: att tillintetgöra den möjlighet grundlagen öppnat, till att få sådana frågor beredda, och i stället mot sjelfva förslaget såsom sådant, vila vända sitt velo, eller, om två stånd stadna mot två, förklara förslaget förfallet. — Det vore ej blott att tillbakaskjuta vårt statsskick bortom 4809: det vore att återuppkalla ståndsprivcipen i en råhet, som den, sedan våra olyckliga partitider, ej i Sverige haft. Det kan ej undfalla någon, att grundlagen, genom de Förstärkta Utskottens rättigheter, sökt betaga de gamla ståndsskilnaderna deras udd och skärpa. Det var i de Förstärkta Utskotten, som den först borttog voteringen efter stånd; och den har sedermera medgifvit samma slags. omröstning för alla Ständernas Utskott öfverhufvud). — I allmänhet visar sig i vår nuvarande författning en, genom den medborgerliga principens inflytelse mildrad, ståndsprincip. Deraf 4809 års ståndskoncessioner: deraf det sedan fortsatta införlifvande af hittills orepresenterade samhällsklasser i våra gamla stånd ). Det vore konsequent, att den reaktion, som vill vända sig mot det Förstärkta Konstitutions-Utskottets grundlagsenliga rättigheter, äfven kände sig fiendtligt stämd mot alla dessa koncessioner. Ocb, om de ej redan vore gjorda, — månne de nu skulle göras? ; (Slutet följer.) förslag om tillägget till 56 regeringsformen, som vid 1815 ärs riksdag antogs. I utskottets memorial härom heter det: Då alla ståndens enhäiliga röst är nödig till grundlags stadgande, har Utskottet varit sorgfälligt, att så ställa formerna, att det yttersta beslutet, genom proposition stäldt på a och nej, måste kunna fattas. Dertill fordrades, att all sammanjemkning af meningar, i fall de, vid pröfningen af det första förslaget, skulle hos riksständen blifva skiljagtige, borde föregå det definitiva beslutet, hvilket ej kunde innehålla annat än ett fullkomligt ogillande eller ett rent aslag. Utskottet har derföre trott, att denna jemkning borde ske vid samma riksdag, då frågan väckes och lägges på bordet, så att den, till afgörande med ja eller nej, vid den nästföljande måste vara fullkomdigen beredd. Den förstärkning af KonstitutionsUtskottet, som till jemknings förrättande blifvit föreslagen, är således af helt annan beskaffenhet, än de Nämnder, som för de andra Utskotten iregeringsformen finnas föreskrifna. En lika afgöracde rätt, som de äga, kunde ej denna tillegnas, enär yttersta afgörande rätten i dessa frågor mäste tillhöra stånden sjelfva, hos hvilka allenast ett stånds veto gör tillfyllest att hindra ett förslags antagande, Deremot om, efter Utskottets försök att förena riksstånden till ett enahanda utlåtande, sådant ej lyckades, borde ett medel finnas att genom Omröstning per capita uppgöra ett sådant bestämdt förslag, som utan förändring kunde antagas eller förkastas. På detta sätt har Utskottet trott sig kunna bereda alla möjliga tillfällen till frågornas granskning, meningarnas jemförande, sinnenas förenande och frågans slutliga rediga framställning, så att ett bestämdt beslut måste kunna fattas.s — J:fr Sveriges Statsförfattnings-rätt af C. Nauman. Stockbolm 1844, I. 386. ) Äfven detta var tillstyrkt i det första förslaget till riksdagsordning 4809. Förslaget upprepades, tills det 1823 blef antaget. ) Representationsrätt beviljad 4823 års riksdag åt Universiteten och Vetenskaps-akademien i Presteståndet: — riksdagen 4828—530 åt bergsbruken, äfven utom Fahlu bergslag, i Borgarrståndet: — riksdagen 48534, 4835 åt frälse hemmansägare i Bondeståndet. Det 4840 af Ständerna tillstyrkta upptagandet i Bondeståndet äfven af ofrälse Säteriägare, som ej tillhöra annat stånd, har nu erhållit Konungens sanktion.