Det är sålunda en möjlighet, att pluralitetens
mening inom ett förstärkt Konstitutions-Utskott
kan vara en annan, än Ständernas; och att, i
följe deraf, ett af Ständernas pluralitet icke god-l
kändt: förslag till grundlags-förändring kan vid
en riksdag blifva hvilande, för att Vid den nästa
afgöras. Men denna möjlighet kan så litet anta-
gas vara främmande för grundlagen, att vår re-
geringsforms väsendtligen utmärkande karakter
just är, att hafva öppnat denna möjlighet, i af-
sigt att dermed förekomma de omedelbara kolli-
sioner mellan stånd och stånd, på hvilken vår
ståndsförfattning . mer än en gång brutit sönder
sig. — I grundlagsfrågor är genom denna möj-
lighet ännu ingen ting i hufvudsaken afgjordt.
Endast ett förslag är beredt, som ända till nästa
riksdag föreligger till allmän diskussion, och hvil-
ket, då det förekommer till afgörande, ett enda
stånds velo kan kullkasta. Om ett eller tvenne
stånd då använda sitt veto att nedslå ett förslag,
hvilket för öfrigt vunnit många medborgares bi-
fall; så kan man önska sig förhållandet annor-
lunda: rätt att beklaga sig öfver utöfvandet af en
laglig rättighet har ingen.
Hvad man med fullt skäl kunde beklaga, vo-
re, om ett eller två stånd, för det att ett för-
slag, såsom det år 4840 bordlagda nya represen-
tationsförslaget, ej var enligt med dessa stånds
mening, skulle söka: att tillintetgöra den möjlig-
het grundlagen öppnat, till att få sådana frågor
beredda, och i stället mot sjelfva förslaget såsom
sådant, vila vända sitt velo, eller, om två stånd
stadna mot två, förklara förslaget förfallet. —
Det vore ej blott att tillbakaskjuta vårt statsskick
bortom 4809: det vore att återuppkalla stånds-
privcipen i en råhet, som den, sedan våra olyck-
liga partitider, ej i Sverige haft.
Det kan ej undfalla någon, att grundlagen, ge-
nom de Förstärkta Utskottens rättigheter, sökt
betaga de gamla ståndsskilnaderna deras udd och
skärpa. Det var i de Förstärkta Utskotten, som
den först borttog voteringen efter stånd; och den
har sedermera medgifvit samma slags. omröstning
för alla Ständernas Utskott öfverhufvud). — I
allmänhet visar sig i vår nuvarande författning
en, genom den medborgerliga principens inflytelse
mildrad, ståndsprincip. Deraf 4809 års stånds-
koncessioner: deraf det sedan fortsatta införlifvan-
de af hittills orepresenterade samhällsklasser i
våra gamla stånd ). Det vore konsequent, att
den reaktion, som vill vända sig mot det För-
stärkta Konstitutions-Utskottets grundlagsenliga
rättigheter, äfven kände sig fiendtligt stämd mot
alla dessa koncessioner. Ocb, om de ej redan
vore gjorda, — månne de nu skulle göras?
; (Slutet följer.)
förslag om tillägget till 56 regeringsformen, som
vid 1815 ärs riksdag antogs. I utskottets memo-
rial härom heter det: Då alla ståndens enhäiliga
röst är nödig till grundlags stadgande, har Utskot-
tet varit sorgfälligt, att så ställa formerna, att det
yttersta beslutet, genom proposition stäldt på a
och nej, måste kunna fattas. Dertill fordrades, att
all sammanjemkning af meningar, i fall de, vid
pröfningen af det första förslaget, skulle hos riks-
ständen blifva skiljagtige, borde föregå det defini-
tiva beslutet, hvilket ej kunde innehålla annat än
ett fullkomligt ogillande eller ett rent aslag. Ut-
skottet har derföre trott, att denna jemkning borde
ske vid samma riksdag, då frågan väckes och läg-
ges på bordet, så att den, till afgörande med ja
eller nej, vid den nästföljande måste vara fullkom-
digen beredd. Den förstärkning af Konstitutions-
Utskottet, som till jemknings förrättande blifvit
föreslagen, är således af helt annan beskaffenhet,
än de Nämnder, som för de andra Utskotten ire-
geringsformen finnas föreskrifna. En lika afgö-
racde rätt, som de äga, kunde ej denna tillegnas,
enär yttersta afgörande rätten i dessa frågor mäste
tillhöra stånden sjelfva, hos hvilka allenast ett stånds
veto gör tillfyllest att hindra ett förslags antagande,
Deremot om, efter Utskottets försök att förena riks-
stånden till ett enahanda utlåtande, sådant ej lyc-
kades, borde ett medel finnas att genom Omröst-
ning per capita uppgöra ett sådant bestämdt för-
slag, som utan förändring kunde antagas eller för-
kastas. På detta sätt har Utskottet trott sig kunna
bereda alla möjliga tillfällen till frågornas gransk-
ning, meningarnas jemförande, sinnenas förenande
och frågans slutliga rediga framställning, så att ett
bestämdt beslut måste kunna fattas.s — J:fr Sve-
riges Statsförfattnings-rätt af C. Nauman. Stock-
bolm 1844, I. 386.
) Äfven detta var tillstyrkt i det första förslaget till
riksdagsordning 4809. Förslaget upprepades, tills
det 1823 blef antaget.
) Representationsrätt beviljad 4823 års riksdag åt
Universiteten och Vetenskaps-akademien i Preste-
ståndet: — riksdagen 4828—530 åt bergsbruken,
äfven utom Fahlu bergslag, i Borgarrståndet: —
riksdagen 48534, 4835 åt frälse hemmansägare i
Bondeståndet. Det 4840 af Ständerna tillstyrkta
upptagandet i Bondeståndet äfven af ofrälse Säteri-
ägare, som ej tillhöra annat stånd, har nu erhållit
Konungens sanktion.