bör ej heller harmas häröfver, ty det ligger
naturen hos hvarje makt, men i synnerhet e
sådan, hvars innehafvare hafva maktens utöfnin
till sitt egentliga syftemål, att vilja utvidga si
och följaktligen äfven att lätt glömma, att de
är till endast till folkets tjenst och bästa. Mer
i Norge, der demokratien äger utrymme att yt
tra sig och handla, fredad lika från bördsaristo
kratiens och de aristokratiskt styrda monarker
nas interventioner, kan den ej mer än annorstä
des sakna sin bekanta förmåga att sjelf rätta sin
misstag; och om den, i de nyssomnämnda elle
några andra beslut, skulle ha låtit komma si;
sådana till last, skall den sannolikt ej dröja längt
att tillämpa denna förmåga. Den norske Con
stitutionelle, har sjelf antydt en sådan utväg, di
ban yt!rar att man i Norge är nödsakad at
vädja till folkets sunda förnuft, genom attsök.
upplysa det och kalla det sjelf till domare
alla sina angelägenheter, läggande det på hjerta
att icke i slapp och overksam sjelfförnöjelse öf
verlemna sig åt deras ingifvelser, som spekuler
på dess passioner och gläda sig af att smickr:
dess fördomar,. Detta vädjande torde i den de
mokratiska monarkien ej ske mera förgäfves, ä1
i Nordamerikanska Statsförbundets demokratisk:
republiker; ty lyckligtvis har man i Norge hvar
ken någon patricisk bördsaristokrati, såsom i def
beklagansvärda Schweitz, ej heller några katolska
eller sirapistiska jesuiter, hvilkas intriger, i före-
ning med den förras, skulle förmå hindra det.
Våra konservativas glädje öfver sista storthings-
beslutens bevisningskraft emot den norska repre-
sentalionens företräde framför de flesta andra,
torde sålunda, när saken påses litet närmare,
icke vara värd det papper, som Posttidningen
uppoffrat på förespeglingarne derom.
EAST SATS SNN R