bör ej heller harmas häröfver, ty det ligger naturen hos hvarje makt, men i synnerhet e sådan, hvars innehafvare hafva maktens utöfnin till sitt egentliga syftemål, att vilja utvidga si och följaktligen äfven att lätt glömma, att de är till endast till folkets tjenst och bästa. Mer i Norge, der demokratien äger utrymme att yt tra sig och handla, fredad lika från bördsaristo kratiens och de aristokratiskt styrda monarker nas interventioner, kan den ej mer än annorstä des sakna sin bekanta förmåga att sjelf rätta sin misstag; och om den, i de nyssomnämnda elle några andra beslut, skulle ha låtit komma si; sådana till last, skall den sannolikt ej dröja längt att tillämpa denna förmåga. Den norske Con stitutionelle, har sjelf antydt en sådan utväg, di ban yt!rar att man i Norge är nödsakad at vädja till folkets sunda förnuft, genom attsök. upplysa det och kalla det sjelf till domare alla sina angelägenheter, läggande det på hjerta att icke i slapp och overksam sjelfförnöjelse öf verlemna sig åt deras ingifvelser, som spekuler på dess passioner och gläda sig af att smickr: dess fördomar,. Detta vädjande torde i den de mokratiska monarkien ej ske mera förgäfves, ä1 i Nordamerikanska Statsförbundets demokratisk: republiker; ty lyckligtvis har man i Norge hvar ken någon patricisk bördsaristokrati, såsom i def beklagansvärda Schweitz, ej heller några katolska eller sirapistiska jesuiter, hvilkas intriger, i förening med den förras, skulle förmå hindra det. Våra konservativas glädje öfver sista storthingsbeslutens bevisningskraft emot den norska representalionens företräde framför de flesta andra, torde sålunda, när saken påses litet närmare, icke vara värd det papper, som Posttidningen uppoffrat på förespeglingarne derom. EAST SATS SNN R