slagna finner någon mera förtjent förbigången, s
afgör Formandskabet genom flesta rösterna, hu
ruvida amtmannens anmärkning eller förslage
skall gälla. Tillika stadgas, att ingen länsman kal
afsättas utan dom.
Mera är det icke. Allt, hvad som föreslås til
ändring, åsyftar uppenbarligen att förekomma
det icke Amtmannen må efter ensidiga åsigter
favoritism, eller kanske politiska partikonsidera
tioner, utse dessa tjenstemän, och att han ej kar
afsätta dem efter godtycke, eller utan dom och
ransakning. Detta är det nu, som man i Norge
förmäler ,icke kunna bestå med Konungens ställ-
ning, såsom innehafvare af den verkställande
maktenn, och som vår Posttidnings redaktör kal-
lar folkmaktens försök att inkräkta på Konun-
gamakten,. Mindre är härvid att undra på nor-
ska byråkratiens harm, än på den svenske redak-
törens prat, emot bättre vetande; ty omöjligen
kan det vara honom okändt, att våra magistrater
icke blott äro lagskipare, utan äfven, vid mång-
faldiga tillfällen, den verkställande maktens inne-
hafvare, såsom administratorer; men att deras che-
fer borgmästarne tillsättas efter kommunernas
förslag, och det af Konungen sjelf, som dervid
likväl icke äger den åt Amtmannen förbehållna
latitud att återsända förslaget, utan blott har att
välja mellan de föreslagna. Huru litet detta se-
dan århundraden följda utnämningssätt inkräktat
på Konungamakten, vet hvar svensk, med undan-
tag blott — som vi nu fiana till vår förvåning
— af den svenska officiella Posttidningens re-
daktion.
I ett annat, af dessa tidningsorganer bittert
klandradt storthingsbeslut, har den norske ,Con-
stitutionelle trott sig upptäcka ett bedröfligt ti-
adens tecken i Norge, att pluraliteten af national-
församlingen kan falla på så dåraktiga projekter,
hvarigenom landet, som redan i anseende till
sina naturförhållanden har så mycket att kämpa
med, att det nödgas stå långt tillbaka för andra
länder, också skulle beröfvas utsigten till en kraft
och enhet i åtgärder, som allena i någon grad
skulle kunna bota så stora brister,. Beslutet
utgöres af ett afslag på regeringens proposition,
att när kostnaden eller förbättringen af en buf-
vudväg i det distrikt eller amt, hvarigenom den
går, icke öfverstiger 40 sk. pr R-ksdaler s. k.
Matrikul-skyld eller grundränta, den då må på
amtets hemmansägare fördelas, efter hvad denna
grundränta på hvarje sådant utgör i riksdalers-
talp; hvarjemte förslaget, att Amtmännen skulle
till silt biträde vid vägväsendets förvaltning an-
taga så många väginspektörer de kunde finna
nödiga och berättigas att, för Amtkommunernas
räkning, få antaga hvilket annat biträde, som de
i techaiskt hänseende funne nödigt. Beviljandet
af det ena och andra, ville Storthinget åter ba
hänskjutet till Amtets Formandskab — som ej, ef-
ter hvad vår Posttidning tycks insinuera, är detsam-
ma som Soeknarnas kommunalstyrelse, eller hvad
man i Sverge förstår med Socknenämnder, utan
Amtets (länets) kommunalstyrelse, d. v. s. en de-
legation från hela länet. Det är onekligt att den
af Storthinget föreslagna ändringen möjligen kun-
de hindra förbättringen af en hufvudväg inom ett
visst Amt: inskränkningen af frågans afgörande
till ett enda Amts Förmanskap, i stället för dess
hänskjutande till hela Storthinget, kan medföra
denna verkan. Men å andra sidan innebär rege-
ringens proposition tydligen fröet till en bestämd
beskattning för tillfället, och den till ej mindre
belopp än en tredjedel af grundräntan — 40 sk.
på hvar Riksdaler (den innehåller 420 sk.) — samt
till en obestämd men vidtutseende afgift, genom
Amtmannens berättigande att efter sit godtfinnande )
antaga vissa nya embelsbiträden för Amtkommu-)
nernas räkning. Att Amtsinvånarnes sjelfbeskatt-
ningsrätt, gemensam med andra norska medbor-
gares, skulle härigenom tillfälligt och godtyckligt
blifva suspenderad af verkställande makten, är
uppenbart; och att Storthinget icke ville eller
kunde medgifva ett dylikt prejudikat, tyckes gan-
ska begrpligt, utan alt man behöfver söka för-
klaringen dertill i någon lystnad att inkräkta på
konungamakten eller i något symptom af ett bond-
regemente. I en annan form framställd och utan
ifventyr för sjelfbeskattningsrätten, skulle en för
hela landet nyttig vägförbättrings-lag sannolikt
sått igenom kos en representation, som i så många
andra fall icke visat sig njugg i anslag för det I
allmännas gagn. .
Det tredje klandrade beslutet, äfven ett afslag, :
säller en så kallad Skjuts-lag (Skyds-lag), hvil-l,
ken till en del innefattar detsamma som Svenska ,
resereglementet; t. ex. alt embetsmän skulle ågal;
vid resor öfver fjordar reqvirera båt med 9 man, S
y
fö
a
S
hvilket antal Storthinget nedsatt till 3.
I sjelfva verket går saken äfven här ut på ett
nus — alltså på ännu en obestämd beskattning
ler bevillning; och om Storthinget vid detta
illfälle varit mera sparsamt än vanligt, så är så-
lant ej besynnerligare eller djerfvare, än andraf
redsättningar, som representationer göra i bevill-s
vingsförslag. Men hvarken i detta beslut, eller delt
vå förutnämnda kan man väl med den Consti-f
utionelle varseblifva något begär, tjenligt att!s
upphäfva regeringens betydelse såsom sådan och!b
att helt och hållet nedstörta den från samhäl-!n
lets höjd 0. s. v.; ej heller med vår Posttid-!D
ing i dem upptäcka något bevis mot förträfllig- i
eten af Norges representation och grundlag iln
et hela. sq
Norge är till tiden det första bland de euro-d
eiska samhällen, som förunnats rådrum att stadga v
g i den nya form, hvilken sannolikt blir den enda kl
araktisa tvnen för KFuronacs ctater i don närman tag