hållas så kompakt, att ej några röster falla på de
vägrandes sida; och i alla fall kunde det icke vara
serdeles angenämt för Regeringen, om alla de
rärande klassernas representanter vägrade väsendt-
iga delar af budgeten.
Antagom deremot äfven, att ett sådant fall icke
nträffade, men att Regeringen efter framläggande
f ett medelvägsförslag led e:t komplett nederlag
alla fyra stånden, hvilket icke är något tvifvel
inderkastadt: vore väl ställningen då mycket be-
nagligare? Och månne Regeringen efter den be-
an hade någon annan utväg, så vida ej större
lelen af d-ss popularitet hos nationen skulle för-
oras — ty hundratusen med oss hysa visserli-
sen den meningen, att Regeringens trosbekännelse
representatiomsfrågan är den hufvudakt, som
skall visa dess uppriktighet att gå folkets önsk-
ningar till mötes — månne, säga vi, någon an-
nan utväg slutligen funnes, än att antingen jemka
med sig åt den demokratiska sidan och göra så-
som en eftergift då, hvad som skulle emottagas
såsom en skänk zu, om ej tiden förloras? Vi
fråge. endast, och hemställa detta till våra herrar
statsråders behjertande, af hvilka en och annan
I detta hänseende ännu torde vara mycket obe-
slutsam. )
Låtom oss nu vända om bladet och föreställa
ss att regeringen, utan att uppenbara någon ul-
raradikalism, imedlertid öppet, utan förbehåll
och med själ och hjerta visade sig hylla den å-
igten, alt det är för folket, ej för de privile-
gierade klassernas skull, som representations-för-
indringen måste ske: låtom oss antaga, att ko-
nungens rådgifvare hade det modet, att gå all-
männa tänkesättet till mötes och helsas af dess
entusiastiska bifall — och vi erkänne att äfven
härtill kan fordras ett slags mod — hvad skulle
då följden blifva. Må ingen tro, att vi smeka oss
med den inbillningen, att representations-refor-
men derföre skulle ovilkorligen gå igenom den
första riksdag, då sådant enl. formen kan ske,
eller den näst efter följande, ehuru man ej kan
beräkna effekten af den ofantliga moraliska makt,
som regeringen skulle erhålla, om den nu genast
öppet prononcerade sig i detta hänseende. Det
iterstår då en annan utväg, den att regeringen
blir slagen hos Adeln och Preste-ståndet. Men
kan väl någon tvifla på, att ett sådant nederlag
en gång åt en liberal regering och en konung.
som stod i spetsen för folket, skulle göra en så
ofantlig verkan på tänkesätten, äfven inom sjelfva
dessa stånd, att det banade vägen till en afgö-
rande seger till påföljande riksdag?
) Det finnes för en någorlunda erfaren publicist
vissa ofelbara tecken, hvarpå man likasom kan
känna i luften, om män på höga platser äro
verkligen liberal eller icke.