hållas så kompakt, att ej några röster falla på de vägrandes sida; och i alla fall kunde det icke vara serdeles angenämt för Regeringen, om alla de rärande klassernas representanter vägrade väsendtiga delar af budgeten. Antagom deremot äfven, att ett sådant fall icke nträffade, men att Regeringen efter framläggande f ett medelvägsförslag led e:t komplett nederlag alla fyra stånden, hvilket icke är något tvifvel inderkastadt: vore väl ställningen då mycket benagligare? Och månne Regeringen efter den bean hade någon annan utväg, så vida ej större lelen af d-ss popularitet hos nationen skulle föroras — ty hundratusen med oss hysa visserlisen den meningen, att Regeringens trosbekännelse representatiomsfrågan är den hufvudakt, som skall visa dess uppriktighet att gå folkets önskningar till mötes — månne, säga vi, någon annan utväg slutligen funnes, än att antingen jemka med sig åt den demokratiska sidan och göra såsom en eftergift då, hvad som skulle emottagas såsom en skänk zu, om ej tiden förloras? Vi fråge. endast, och hemställa detta till våra herrar statsråders behjertande, af hvilka en och annan I detta hänseende ännu torde vara mycket obeslutsam. ) Låtom oss nu vända om bladet och föreställa ss att regeringen, utan att uppenbara någon ulraradikalism, imedlertid öppet, utan förbehåll och med själ och hjerta visade sig hylla den åigten, alt det är för folket, ej för de privilegierade klassernas skull, som representations-förindringen måste ske: låtom oss antaga, att konungens rådgifvare hade det modet, att gå allmänna tänkesättet till mötes och helsas af dess entusiastiska bifall — och vi erkänne att äfven härtill kan fordras ett slags mod — hvad skulle då följden blifva. Må ingen tro, att vi smeka oss med den inbillningen, att representations-reformen derföre skulle ovilkorligen gå igenom den första riksdag, då sådant enl. formen kan ske, eller den näst efter följande, ehuru man ej kan beräkna effekten af den ofantliga moraliska makt, som regeringen skulle erhålla, om den nu genast öppet prononcerade sig i detta hänseende. Det iterstår då en annan utväg, den att regeringen blir slagen hos Adeln och Preste-ståndet. Men kan väl någon tvifla på, att ett sådant nederlag en gång åt en liberal regering och en konung. som stod i spetsen för folket, skulle göra en så ofantlig verkan på tänkesätten, äfven inom sjelfva dessa stånd, att det banade vägen till en afgörande seger till påföljande riksdag? ) Det finnes för en någorlunda erfaren publicist vissa ofelbara tecken, hvarpå man likasom kan känna i luften, om män på höga platser äro verkligen liberal eller icke.