—vv— LL RR OR EEE Men Giovano, som såg att han, efter dessa ord, aflägsnade sig från slouet, sade häftigt: hvart sår ni? Kan jag ej slippa genom dessa portar. vill jag heldre dö på detta ställe, än aflägsna mig de rifrån. — Följ mig! upprepade hans ledsagare, med en så kraftig stämma, att Giovano, lydande er högre ingifvelse, för hvilken han icke kunde göra sig redo, genast följde Honom. De kommo snart in ibland ruinerna af er gammal kyrka, från hvilken en sidoport ledde till palatset. En nisch med en heltgonbild, framför hvilken en lampa brann, fanns ännn qva bland dessa ruiner. Det var dit gubben styrde sina steg och, sedan ban gått bakom den heliga reliken, undanröjt en hop stora törnbuskar oct med kraftig hand bortrullat de stora stenblock. som deraf betäcktes, visade han Giovano en mörk gång, dit han sjelf. först ingick. Denne, som ble varse en krokig trappa, påtände vid den uti nischen hängande lampan en kådaktig trästicka. som han händelsevis fann, för att dermed lysa sin ledsagare, men då de nedstigit utföre trappan, tog tiggaren facklan ifrån honom och utsläckte den emot marken. . Giovano, som häruti trodde sig se ett nyt drag af sinnesförvirring hos gubben, beklagade sig öfver förlusten af dess sken, som hade kumnat vara dem nyttigt. — Det skulle blott förråda oss, sade gubben. jag behöfver det ej för att finna vägen i dessa underjordiska hvalf, genom hvilka jag lättare inkommer i slottet, än genom portalen och stora trappan. : Sedan han bortkastat sin staf och tagit prinser