—vv— LL RR OR EEE
Men Giovano, som såg att han, efter dessa ord,
aflägsnade sig från slouet, sade häftigt: hvart
sår ni? Kan jag ej slippa genom dessa portar.
vill jag heldre dö på detta ställe, än aflägsna mig
de rifrån.
— Följ mig! upprepade hans ledsagare, med
en så kraftig stämma, att Giovano, lydande er
högre ingifvelse, för hvilken han icke kunde göra
sig redo, genast följde Honom.
De kommo snart in ibland ruinerna af er
gammal kyrka, från hvilken en sidoport ledde
till palatset. En nisch med en heltgonbild, fram-
för hvilken en lampa brann, fanns ännn qva
bland dessa ruiner. Det var dit gubben styrde
sina steg och, sedan ban gått bakom den heliga
reliken, undanröjt en hop stora törnbuskar oct
med kraftig hand bortrullat de stora stenblock.
som deraf betäcktes, visade han Giovano en mörk
gång, dit han sjelf. först ingick. Denne, som ble
varse en krokig trappa, påtände vid den uti ni-
schen hängande lampan en kådaktig trästicka.
som han händelsevis fann, för att dermed lysa
sin ledsagare, men då de nedstigit utföre trappan,
tog tiggaren facklan ifrån honom och utsläckte
den emot marken. - .
Giovano, som häruti trodde sig se ett nyt
drag af sinnesförvirring hos gubben, beklagade
sig öfver förlusten af dess sken, som hade kumnat
vara dem nyttigt.
— Det skulle blott förråda oss, sade gubben.
jag behöfver det ej för att finna vägen i dessa
underjordiska hvalf, genom hvilka jag lättare in-
kommer i slottet, än genom portalen och stora
trappan.
: Sedan han bortkastat sin staf och tagit prinser