berrskade uti de öfre delarna af slottet en brin-
nande oro öfver utgången al denna vigtiga dag,
hvilken likväl doldes af ett skenbart lugn och en
oafbruten tystnad.
Klockan åtta på morgonen lemnade regenten
sitt kabinett, sedan han redan emottagit under-
rättelsen ifrån det från staden föga aflägsna slag-
fältet, för ätt afhöra messan i det präktiga ka-
pell, som blifvit uppbygdt af grefve Roger. Der-
ifrån begaf ban sig till rådsalen, som bildade en
fyrkant, omgifven af en dubbel rad af tunga,
mot taket sig vidgande, pelare, och upplystes
genom trånga fönster med målade rutor, hvilka
spridde en svag och töcknig dager öfver de på
väggarne upphängde rustningarne och banåren.
Statens förste embetsmän och dignitärer voro
redan der församlade.
Regenten bar vid detta tillfälle en guldbrode-
rad lifrock af buffelhud, tillika med en charla-
kansfärgad mantel, kastad öfver venstra skuldran,
ena handen hvilade på fästet af ett präktigt da-
macheradt svärdt, på hufvudet hade han en rund
hatt med breda guld-aloner, sådan som vanligen
nyttjades af militärpersoner af högre rang.
Det syntes på den blekhet, som gaf hans oliv-
färgade och knotiga anletsdrag ett ännu bistrare
utseende, att han tillbragt en sömnlös natt, kan-
bända ett rof för de mest förskräckande syner.
Det dystra lynne, hvaruti han var försatt, visade
Sig i bäns mörka blickar och häftiga rörelser,
samt bebådade, att nya offer snart skulle falla;
men det inre lidande, som målade sig På despo-
tens drag, visade derjemte, att naturen tog ut sin
rätt och genom gnagånde samvetsagg lät honom
dyrt betalaj de grymheter, han genom en tvin-