j varande af utländsk extraktion. Som jag i dag först er
bå!lit brefvet, bar jag icke ännu kunnat tala med honor
derom. Låt emellsrud Defflon resa roed dig upp. I hän
de!se omsändigheterna skulle fordra, kunde ban skicka mi
en behörigen bevittnad och med sigill undersatt fullmaki
för att under tiden bevaka hans rätw, hvilken jag genas
skall iakttaga.
Laga att en ordentlig fullmakt kommer) från Defflon
så att jag med första tår bevaka bans rätt.
Din vän P. E. Ingelgren.
En i laglig form på Innehafvaren ställd fullmakt, be
viltnad af Hr Fabrikören Wulf och Hr Tenngjutare-Ålder
mannen Ahnström i Wexiö, uppsändes genast till Stockholm
men som Hr Hofkamereraren Ingelgren nu förnekar sig si
väl hafva mottagit någon fullmakt som öga ringaste känne
dom om arfvet, eburu det ej är tänkbart at han kund
våra i okunnighet om arfyet, enär han flera gånger i sam
ma bref förnyar sin aohållan om, au fullmakt, i laglig forn
uppsatt, skulle tillsändas honom, på det att han skull
kunna bevaka de Flons rätt, ty hvad skulle han med full
makt att göra, då han ej visste att de Flon hade någo
arf att förvänta, så blott handingar hinna anskaffas, son
uppiysa, att först en fullmakt ställd på Hr Hofkamererare
P. E. Ingelgren af bonom förklarades icke vara ändamåls
enlig, sedermera sändes, enligt hans egen begäran, honon
ny fullmakt för Innehafvaren, hoppas man kunna komm:
Hr Bofkamererarens minne tilt hjelp.
Till Stockholms Stads Kämners-Rätt har imedlertid er
så lydande skrift blifvit inlemnad:
Som vetterligt är att Hofkamereraren Ingelgren bär :
staden kar sig bekant hvarjehanda, som i fråga om de
Fionska arfsangelägenheten till sanningens styrka framde:
les tränga kan,, så, och emedan ingen känner sin lifslängd,
föranlåtes jag med stöd af 47 Kap. 23 Rättegångsbalken
ödmjukast anhålla, det bemälte Hr Hofkamererare måltt
efier aflagd vittnesed få besvara följande frågor, nemligen:
1:0 Med hvad anledning Herr Bofkamereraren år 4898
öppnade en brefvexling om ifrågavarande arf?
2:o Till hvad ändamål den begärde och af mig samme?
år utfärdade fullmakt för detta arfs bevakande, användes!
3:o Huruvida villnet känner om någon del af detta ar!
kommit öfver till riket, elter om några penningar i och
för denna arfsaffär blifvit uldelte, och
4:0 Om villtnet känner några nu lefvande persorer, hvil-
ka haft eiler kunna hafva kunskap om samma arf?
5:0o Hvad vittnet har sig bekant, att Öfverståthållaren
Ede!creutz kände om arfvet, dess belopp och hvarest fon-
derna förvarades ?
Den 44 Oktober ezde vittnesförhöret rum inför Kämners-
rättens 2:dra afdelnivg, och skall protokollet deröfver i Af-
tonbladet snart meddelas. !
3:o Sålunda finner läsaren, att berättelsen om det suppo-
nerade arf, som skall tillfalla de Flonska slägten, redan
var allmänt känd på högre år 41828, och följaktligen ej
blifvit föranledd och ihopspunnen af någon, som alltför fli-
tigt studerat Eugene Sues Vandrande Jude. Det är de
Fions ovilkorliga pligt, att bevaka sin rätt, och det vore
bra lättsinnigt gjordt af bonom, att icke skaffa sig reda på,
om något arf ifrån Frankrike kunde honom lagligen tillfalla,
och enär han icke i ringaste hänseende gjort sig känd för
it vigilere på den kredit, som en arfpretendent till flera
nillioner naturligtvis har, bevisar det bra mycket lättsinne,
tt obetänksamt och bårdt bedömma henom, derföre att
han arbetar för framgången af sin rättvisa sak, ty om den
slutligen skulle befinnas vara en chimere, så är det ju bans
nsak alt bafva uppoffrat alla sina tillgångar och sin kraft-
ullaste ålder för en drömbild.
Flera aktningsvärda personer, som äro lifligen öfverty-
jade om rättvisan af de Flons sak, bistå honom nu med
åd ech dåd, och är det derföre all aaledning förmoda, att
nav snart kan fägsa allmänheten med underrättelsen om,
tt trots alla de intriger, som nu sättas i verksamhet mot
e Flon, han genom sin teundransvärda och manliga ihär-
igbet vinner ersältning för alla sina stora uppoffringar.
ft ikottstetentinnensirtn NT RON —— 1
EE EV SEE ES ESP SONESSON