j varande af utländsk extraktion. Som jag i dag först er bå!lit brefvet, bar jag icke ännu kunnat tala med honor derom. Låt emellsrud Defflon resa roed dig upp. I hän de!se omsändigheterna skulle fordra, kunde ban skicka mi en behörigen bevittnad och med sigill undersatt fullmaki för att under tiden bevaka hans rätw, hvilken jag genas skall iakttaga. Laga att en ordentlig fullmakt kommer) från Defflon så att jag med första tår bevaka bans rätt. Din vän P. E. Ingelgren. En i laglig form på Innehafvaren ställd fullmakt, be viltnad af Hr Fabrikören Wulf och Hr Tenngjutare-Ålder mannen Ahnström i Wexiö, uppsändes genast till Stockholm men som Hr Hofkamereraren Ingelgren nu förnekar sig si väl hafva mottagit någon fullmakt som öga ringaste känne dom om arfvet, eburu det ej är tänkbart at han kund våra i okunnighet om arfyet, enär han flera gånger i sam ma bref förnyar sin aohållan om, au fullmakt, i laglig forn uppsatt, skulle tillsändas honom, på det att han skull kunna bevaka de Flons rätt, ty hvad skulle han med full makt att göra, då han ej visste att de Flon hade någo arf att förvänta, så blott handingar hinna anskaffas, son uppiysa, att först en fullmakt ställd på Hr Hofkamererare P. E. Ingelgren af bonom förklarades icke vara ändamåls enlig, sedermera sändes, enligt hans egen begäran, honon ny fullmakt för Innehafvaren, hoppas man kunna komm: Hr Bofkamererarens minne tilt hjelp. Till Stockholms Stads Kämners-Rätt har imedlertid er så lydande skrift blifvit inlemnad: Som vetterligt är att Hofkamereraren Ingelgren bär : staden kar sig bekant hvarjehanda, som i fråga om de Fionska arfsangelägenheten till sanningens styrka framde: les tränga kan,, så, och emedan ingen känner sin lifslängd, föranlåtes jag med stöd af 47 Kap. 23 Rättegångsbalken ödmjukast anhålla, det bemälte Hr Hofkamererare måltt efier aflagd vittnesed få besvara följande frågor, nemligen: 1:0 Med hvad anledning Herr Bofkamereraren år 4898 öppnade en brefvexling om ifrågavarande arf? 2:o Till hvad ändamål den begärde och af mig samme? år utfärdade fullmakt för detta arfs bevakande, användes! 3:o Huruvida villnet känner om någon del af detta ar! kommit öfver till riket, elter om några penningar i och för denna arfsaffär blifvit uldelte, och 4:0 Om villtnet känner några nu lefvande persorer, hvilka haft eiler kunna hafva kunskap om samma arf? 5:0o Hvad vittnet har sig bekant, att Öfverståthållaren Ede!creutz kände om arfvet, dess belopp och hvarest fonderna förvarades ? Den 44 Oktober ezde vittnesförhöret rum inför Kämnersrättens 2:dra afdelnivg, och skall protokollet deröfver i Aftonbladet snart meddelas. ! 3:o Sålunda finner läsaren, att berättelsen om det supponerade arf, som skall tillfalla de Flonska slägten, redan var allmänt känd på högre år 41828, och följaktligen ej blifvit föranledd och ihopspunnen af någon, som alltför flitigt studerat Eugene Sues Vandrande Jude. Det är de Fions ovilkorliga pligt, att bevaka sin rätt, och det vore bra lättsinnigt gjordt af bonom, att icke skaffa sig reda på, om något arf ifrån Frankrike kunde honom lagligen tillfalla, och enär han icke i ringaste hänseende gjort sig känd för it vigilere på den kredit, som en arfpretendent till flera nillioner naturligtvis har, bevisar det bra mycket lättsinne, tt obetänksamt och bårdt bedömma henom, derföre att han arbetar för framgången af sin rättvisa sak, ty om den slutligen skulle befinnas vara en chimere, så är det ju bans nsak alt bafva uppoffrat alla sina tillgångar och sin kraftullaste ålder för en drömbild. Flera aktningsvärda personer, som äro lifligen öfvertyjade om rättvisan af de Flons sak, bistå honom nu med åd ech dåd, och är det derföre all aaledning förmoda, att nav snart kan fägsa allmänheten med underrättelsen om, tt trots alla de intriger, som nu sättas i verksamhet mot e Flon, han genom sin teundransvärda och manliga ihärigbet vinner ersältning för alla sina stora uppoffringar. ft ikottstetentinnensirtn NT RON —— 1 EE EV SEE ES ESP SONESSON