cloch, som det syntes, nyligen hvässade knifvar , Jatt William vid tillfället, sedan han afskjutit sir ,Ipistol, börjat att för andra gången ladda den och då han i detsamma sett att kaptenen ville siå till honom med en påk, hade han ropat Eduarc till bjelp, hvarvid denne straxt kommit upp, mer förbållit sig stilla då han såg att William imedlertic blifvit omkullslagen. Flere dagar förrän väldet in. Iträffade, hade de förfördelade fruktat att något såIdant skulle ega rum, och derföre försett sig med nåera påkar till försvarsvapen. Förre fånggevaldiqern Bergström mot landsgevaldigern Ekström. För någon tid sedan berättades, att fånggevaldiI gern Bergström hos konungens befallningshafvande i I Stockholms län anmält, att landsgevaldigern Ekström Jicke redovisat af honom i Juni år 4838 mottagne en altarduk och en summa kopparmynt, hvilka blifvit funne hos arrestanten Larsson, som stulit dem i Muskö kyrka; att konungens befallningshafvande gaf Ekström 8 dagars rådrum och rätt att skriftligen förklara sig, samt att Ekström begagnade denna tillåtelse för att begära ytterligare uppskof. I detta mål, som nu blifvit hos konungens befallningshafvande afslutadt, har, sedan första berättelsen derom afgafs, följande passerat. Den 9 September, eller 20 dygn efter angifvelsen, blef Ekström af konungens befallningshafvande förekallad, och uppgaf: att. han, efter mottagandet af ofvannämnde saker, afgifvit rapport derom till konungens befallningshafvande, samt af nu mera aflidne landssekreteraren Sundström fätt det besked, att skrifvelse om förhållandet skulle afgå till vederbörande; att han imedlertid ingenting förskingrat af det tillvaratagna, af hvilket altarduken funnits gammal och lappad, men att han ej ägt något sådant förvaringsrum, att ej hans hustru och barn ägt tillträde dertill; att ingen sedan efterfrågat godset, samt att Ekström, i anseende till detsammas ringa värde, ej heller aktat nödigt att derom göra ytterligare anmälan. Konungens befallningsh:de ålade nu E. att till konungens befailningsh:de aflemna ifrågavarande altarduk och kopparpenningar, och ansåg det böra ankomma på Muskö församling huruvida de ville söka visa att E. något förskingrat af godset. Dagen efter detta kansliförhör, eller den 40 Sept., inkom Bergström till konungens befallningsh:de med efterföljande skrift: Till Konungens Befallningshafvande öfver Stockholms län! Sedan Konungens Befallningshafvande — förbigående min billiga anhållan att få öfvervara det kansliförhör, som med gevaldigern Ekström, angående altarduken och kopparmyntet möjligen kunde företagas, — förliden gårdag, i min frånvaro, lärer beslutat, det Ekström icke längre får fördölja ifrågavarande från Muskö kyrka stulna större antal kopparmynt och en altarduk, och honom blifvit ålagdt att detta, redan öfver 7 år af honom dolda tjufgods till Konungens Befallningsh:de framlemna, för att, som sig bör, behörigen till Muskö församling återlemnas; så återstår blott för mig, som, före Ekström, med nämnde persedel och penningar tagit befattning, men, enligt min förut afgifna skrift, i lika skick till Ekström, under redovisningsskyldighet, öfverlemnat, att yrka: det mig måtte tillåtas vara närvarande hos Konungens Befallningshafvande å den tid Ekström återbär denna egendom, på det jag må komma i tillfälle bestämdare uppgifva på hvad sätt Ekström derutinnan oredligen förfarit. Jag äger så mycket större skäl till detta mitt yrkande, som jag, efter vunne åtskilliga upplysningar, nu bestämt påstär: all Ekström vanskött, sökt undandölja och till någon del bestämdt förskingrat och således hemligen dragit nytta af det stulna godset: — och då jag således härutinnan uppträdt emot Ekström såsom angifvare, samt det för öfrigt borde vara Konungens Befallningshafvande angeläget, att hädanefter, mera än hittilis, taga reda på Ekströms förut ofta: anmärkta, egennyttiga, eganderätten högst förnärmande rofgirighet uti allt hvad som olyckligtvis, i anseende till hans befattning, kan falla i hans händer, så älskar jag tro att Konungens Befallningshafvande höggunstigt täcktes låta förständiga mig att vara tillstädes då Ekström den honom ålagda redovisningsskyldigheten bör fullgöra, enär jag endast derigenom kan beredas tillfälle att bevisa hvad jag sålunda emot Ekström angifvit. — Att denna min skrift måtte uti Stockholms läns protokoll varda intagen, samt diarie-bevis öfver inlemnandet deraf mig medleladt, får jag ödmjukast anhålla. Stockholm d. 40 5ept. 1845. N. V. Bergström. Med anledning af denna skrift lät Konungens Beallningshafvande inkalla både Bergström och Ektröm till den 48 September, då Ekström medhade jet omtalade godset, som Konungens Befallningsh:de .0 dygn förut befallt honom aflemna. — K. Bel. förtändigade nu Bergström att närmare bestämma sin ingifvelsen, om afseende derå skulle fästas, och uppsifva hvad af E. blifvit förskingradt. Dertillsvarale Bergström, att de kopparpengar E. mottagit, voro många flere, än E. nu återställde; men detta betred E. K. Bef. ansåg då att Bergström icke hade närmare bestämt sin angifvelse och beslöt derföre Itt låta bero vid det af K. Bef. den 9 Sept. fattade ch här ofvan omnämnda beslut. Det förefaller besynnerligt att K. Bef. icke underökt huruvida Ekströms uppgift, att 4838 hafva afemnat rapportom det stulna godsets återfående, var ann eller falsk, samt att K. Bef. icke heller funnit :s förseelse att i 7 år hos sig behålla efterlyst tjuf;ods, förtjena ens en varning, och man kunde deröre lätt komma på den tankan, att K. Bef. i Stockwolm icke räknar synnerligt noga med sina landsgealdiger; men sannolikt har K. B., då den i anteckuingarne för 4838 icke funnit något förmäldt om E:s apport eller om någon åtgärd för de stulna sakeras återställande, stadnat i villrådighet om hyilkenlera borde förtjena vitsord, Konungens Befallningsh:s nteckningar på den tiden, eller landsgevaldigerns örsäkran, samt derföre ansett bäst att icke för egen el vidare röra i den saken. MM ff Pr ee MM Mm AA mm Mm MH ma At BA DD At mf AA LANDSORTS-NYEEIETOR. nn . 4 Strengnäs d. 48 Okt. Gymnasii-ungdomens anocff ör