cloch, som det syntes, nyligen hvässade knifvar
, Jatt William vid tillfället, sedan han afskjutit sir
,Ipistol, börjat att för andra gången ladda den
och då han i detsamma sett att kaptenen ville
siå till honom med en påk, hade han ropat Eduarc
till bjelp, hvarvid denne straxt kommit upp, mer
förbållit sig stilla då han såg att William imedlertic
blifvit omkullslagen. Flere dagar förrän väldet in.
Iträffade, hade de förfördelade fruktat att något så-
Idant skulle ega rum, och derföre försett sig med nå-
era påkar till försvarsvapen.
Förre fånggevaldiqern Bergström mot lands-
gevaldigern Ekström.
För någon tid sedan berättades, att fånggevaldi-
I gern Bergström hos konungens befallningshafvande i
I Stockholms län anmält, att landsgevaldigern Ekström
Jicke redovisat af honom i Juni år 4838 mottagne en
altarduk och en summa kopparmynt, hvilka blifvit
funne hos arrestanten Larsson, som stulit dem i
Muskö kyrka; att konungens befallningshafvande gaf
Ekström 8 dagars rådrum och rätt att skriftligen för-
klara sig, samt att Ekström begagnade denna tillå-
telse för att begära ytterligare uppskof. I detta mål,
som nu blifvit hos konungens befallningshafvande af-
slutadt, har, sedan första berättelsen derom afgafs,
följande passerat.
Den 9 September, eller 20 dygn efter angifvelsen,
blef Ekström af konungens befallningshafvande före-
kallad, och uppgaf: att. han, efter mottagandet af of-
vannämnde saker, afgifvit rapport derom till konun-
gens befallningshafvande, samt af nu mera aflidne
landssekreteraren Sundström fätt det besked, att skrif-
velse om förhållandet skulle afgå till vederbörande;
att han imedlertid ingenting förskingrat af det till-
varatagna, af hvilket altarduken funnits gammal och
lappad, men att han ej ägt något sådant förvarings-
rum, att ej hans hustru och barn ägt tillträde der-
till; att ingen sedan efterfrågat godset, samt att Ek-
ström, i anseende till detsammas ringa värde, ej hel-
ler aktat nödigt att derom göra ytterligare anmälan.
Konungens befallningsh:de ålade nu E. att till ko-
nungens befailningsh:de aflemna ifrågavarande altar-
duk och kopparpenningar, och ansåg det böra an-
komma på Muskö församling huruvida de ville söka
visa att E. något förskingrat af godset.
Dagen efter detta kansliförhör, eller den 40 Sept.,
inkom Bergström till konungens befallningsh:de med
efterföljande skrift:
Till Konungens Befallningshafvande öfver Stock-
holms län! Sedan Konungens Befallningshafvande —
förbigående min billiga anhållan att få öfvervara det
kansliförhör, som med gevaldigern Ekström, angåen-
de altarduken och kopparmyntet möjligen kunde fö-
retagas, — förliden gårdag, i min frånvaro, lärer be-
slutat, det Ekström icke längre får fördölja ifråga-
varande från Muskö kyrka stulna större antal kop-
parmynt och en altarduk, och honom blifvit ålagdt
att detta, redan öfver 7 år af honom dolda tjufgods
till Konungens Befallningsh:de framlemna, för att,
som sig bör, behörigen till Muskö församling åter-
lemnas; så återstår blott för mig, som, före Ekström,
med nämnde persedel och penningar tagit befattning,
men, enligt min förut afgifna skrift, i lika skick till
Ekström, under redovisningsskyldighet, öfverlemnat,
att yrka: det mig måtte tillåtas vara närvarande
hos Konungens Befallningshafvande å den tid Ek-
ström återbär denna egendom, på det jag må kom-
ma i tillfälle bestämdare uppgifva på hvad sätt Ek-
ström derutinnan oredligen förfarit. Jag äger så
mycket större skäl till detta mitt yrkande, som jag,
efter vunne åtskilliga upplysningar, nu bestämt på-
stär: all Ekström vanskött, sökt undandölja och till
någon del bestämdt förskingrat och således hemligen
dragit nytta af det stulna godset: — och då jag
således härutinnan uppträdt emot Ekström såsom an-
gifvare, samt det för öfrigt borde vara Konungens
Befallningshafvande angeläget, att hädanefter, mera
än hittilis, taga reda på Ekströms förut ofta: an-
märkta, egennyttiga, eganderätten högst förnärmande
rofgirighet uti allt hvad som olyckligtvis, i anseende
till hans befattning, kan falla i hans händer, så äl-
skar jag tro att Konungens Befallningshafvande hög-
gunstigt täcktes låta förständiga mig att vara till-
städes då Ekström den honom ålagda redovisnings-
skyldigheten bör fullgöra, enär jag endast derigenom
kan beredas tillfälle att bevisa hvad jag sålunda e-
mot Ekström angifvit. — Att denna min skrift
måtte uti Stockholms läns protokoll varda intagen,
samt diarie-bevis öfver inlemnandet deraf mig med-
leladt, får jag ödmjukast anhålla. Stockholm d. 40
5ept. 1845. N. V. Bergström.
Med anledning af denna skrift lät Konungens Be-
allningshafvande inkalla både Bergström och Ek-
tröm till den 48 September, då Ekström medhade
jet omtalade godset, som Konungens Befallningsh:de
.0 dygn förut befallt honom aflemna. — K. Bel. för-
tändigade nu Bergström att närmare bestämma sin
ingifvelsen, om afseende derå skulle fästas, och upp-
sifva hvad af E. blifvit förskingradt. Dertillsvara-
le Bergström, att de kopparpengar E. mottagit, voro
många flere, än E. nu återställde; men detta be-
tred E. K. Bef. ansåg då att Bergström icke hade
närmare bestämt sin angifvelse och beslöt derföre
Itt låta bero vid det af K. Bef. den 9 Sept. fattade
ch här ofvan omnämnda beslut.
Det förefaller besynnerligt att K. Bef. icke under-
ökt huruvida Ekströms uppgift, att 4838 hafva af-
emnat rapportom det stulna godsets återfående, var
ann eller falsk, samt att K. Bef. icke heller funnit
:s förseelse att i 7 år hos sig behålla efterlyst tjuf-
;ods, förtjena ens en varning, och man kunde der-
öre lätt komma på den tankan, att K. Bef. i Stock-
wolm icke räknar synnerligt noga med sina landsge-
aldiger; men sannolikt har K. B., då den i anteck-
uingarne för 4838 icke funnit något förmäldt om E:s
apport eller om någon åtgärd för de stulna saker-
as återställande, stadnat i villrådighet om hyilken-
lera borde förtjena vitsord, Konungens Befallningsh:s
nteckningar på den tiden, eller landsgevaldigerns
örsäkran, samt derföre ansett bäst att icke för egen
el vidare röra i den saken.
MM ff Pr ee MM Mm - AA mm Mm MH ma
At BA DD At mf AA
LANDSORTS-NYEEIETOR.
nn . 4
Strengnäs d. 48 Okt. Gymnasii-ungdomens an-
ocff ör