polistornöret 1 lordags lorckOMmM narom toöoljande. T.l gevaldigern Ytterberg samt uppsyningsmännmen Söder ström och Lambert hade föregående dag på efter middagen händelsevis uti Perlstickaregränden å Nor anträffat f. korrektionshjonen Maria Fridsberg oc Christina Kjellberg, af hvilka den förra är flera gån ger straffad för stöld, och för ett par månader se dan blifvit från korrektionsinrättningen uttagen tjenst af en bonde i Wibo socken. Tillfrågad hvac hon hade här i staden att beställa, hade hon upp gilvit att hon samma dag hitkommit och hade sit qvarter i ett hus vid Lundtmakaregatan. Polisbetje ningen medtog de båda qvinnorna dit. Då de in kommo på gården till det uppgifna huset, kastad Kjellberg (som äfven flera gånger varit för stöld till. talad) ifrån sig ett par handskar; men detta skedde ej nog oförmärkt, polisbetjenterne upptogo och un. dersökte handskarne, och funno uti dem ett silfverfickur, samt en urkedja, 2 pitschafter, en lorgnett och 3 urnycklar af guld. Först nekade Kjellberg att bon innehaft dessa persedlar, men sedermera uppgaf hon, att hon emottagit dem af Fridsberg; hvilket denna dock ihärdigt bestridde. Det upplystes sedan, att nämnde qvinspersoner haft sin bostad uti den s. k. skojaregården, huset A 27 vid Skeppargatan, hvarest äfven f. pionicren Carl Joh. Fredrik Lundell skulle vara till finnandes. Denne sistnämnde hade för ett par veckor sedan erhällit pass för afgång till sin hemort, men icke begifvit sig härifrån, hvadan han tidigt på lördagsmorgonen besöktes af polisbetjente i sin uppgifna bostad och blef arresterad. Artilleristenkan Brita Becksin, hos hvilken de tilltalade varit inhysta, blef äfven till poliskammaren uppförd, och åtskillige klädespersedlar, som vid visitationen i hennes hemvist anträtfades, blefvo tagna i förvar. Bokhållaren Bendix igenkände det ofvanberörda uret samt pitschaften, nycklarne och lorgnetten säsom honom tillhörige. Qvinspersonen Kjellberg fortsatte i poliskammaren sina förra uppgifter, och pästod med mycken bestämdhet, att hon mottagit de nyssnämnde persedlarne af Fridsberg. Denna förnekade att så vore, bad Kjellberg att inte stå och prata i vädret,; och försäkrade, att hon blott ett dygn varit här i staden. En fjortonårig gosse, son till enkan Becksin, sade att Fridsberg vistats här flere dygn, att hon derunder varit borta åtskilliga nätter, men hemma om -dagarne; och beträffande pionieren Lundell upplyste gossen, att han de föregående dagarne varit trasigt klädd, men i går haft ny rock och nya stöflar. På polismästarens i anledning af den sista uppgiften framställda fråga huru Lundell åtkommit de nya klädespersedlarne, svarade L. att de voro köpta för penningar, som han vunnit på raffelspel i söndags på Djurgårdsbergen. Och då polismästaren yttrade tvifvelsmål att Lundell kunnat vinna så mycket — han uppgaf sin vinst till 40 rdr — svarade denne: jo, jag hade så innnerligt god tur,. Samtlige de tilltalade förnekade att hafva begått den ifrågavarande stölden. Målet blef uppskjutet. Enkan Becksin förklarades skyldig att träda i häkte. — Dagbladet meddelade i går åtskilliga från svenska och norska konsulatet i Triest till poliskammaren härstädes ankomna ransakningshandlingar rörande ett våldsamt uppträde på svenska briggen Johan, kapten Hedlund, hemma i Haparanda, under resan från Philadelphia till nämnde stad. De derför tilltalade äro tvenne franska matroser, Eduard Desjonteres och William Duschan, af hvilka, enligt skrifvelse från Konungens befallningshafvande i Malmö, den förstnämnde dit anländt; Duschan åter har insjuknat i Helsingör och blifvit intagen å ett dervarande hospital. Begge komma att med fångskjuts hitföras, för att vid vederbörlig domstol ställas under tilltal. Ett utdrag af fartygets jurnal, hvars sanning blifvit med ed bekräftad, upplyster följande: År 4845 den 4 Mars segelfärdig; kl. 8 på morgonen ankom kaptenen om bord med lots och 3 man, 9 Franske och en Belgier; lättade ankare och seglade reveret igenom enligt lotskommando och qvitterade lotsen vid Cap Hinlopen den 44 Mars. Resan fortsattes utan synnerliga anmärkningar tills lördags förmiddag den 29, då Eduard hlef uppurrad af kapten kl. 7 på morgonen, för att hjelpa till att få upp tåget på däck, som behöfde torkas, men kom ej upp förr än han andra gången purrades, rusar upp i kappen med en förfärlig otidighet mot kaptenen och tager ett stort vedträ att slå kaptenen i hufvudet, med eder och svordomar att kapten och fartyg skulle vara i helvete. Sedan passerade ej något synnerligt att anmärka till passerandet af Gibraltar sund. Tisdags eftermiddag den 43 April kl. 5 kom William till mig och sade, att jag skulle gå in i Gibraltar, för att icke hafva sjukt folk om bord, men detta vägrade jag, emedan ingenting felades mig och fartyget m. m., och svarade honom att det var en sjukdom, som han sjelf ådragit sig, och emedan vinden var frisk och god, ej heller ankartåget var inbändt, var en omöjlighet att gå vid det tillfället till ankars. Samma afton var han grymt ovettig och sade, att det allt skulle blifva bättre. Sedan passerades utan synnerligt, tills thorsdagen den 47 kl. 40 på aftonen gick William helt tyst in uti hytten, der styrman ligger i sin söta sömn, hugger honom i hufvudet med ett vapen, så att han blef orörlig en 5 minuter, undet det ett litet vrål hördes i däck; jag lade genast till på hyttdörren, som var tillsurrad, men drog till med fart, så att den kom upp, vid det William sigtade en pistol mot mig, slog således genast till dörren igen och sade att John skulle hålla fast densamma, till dess jag kunde få mig ett godt mordvapen; fick genast i ett stort stycke ved och skulle rusa till). mot William, under det han lossade en dubbel pistol mot mig, men lyckades ej att han träffade; under den samma tid kom styrman i däck, öfverhöljd med blod i ögonen, då jag sade att han skjuter på mig den fan. Genast lade vi ner mördaren orörligen i 5 minuter, då han fördes ner i kajutan , der han inlästes för natten; följande dagen den 48 läste honom fast i kätting, sedan blef allt tyst och stilla, till måndags förmiddag den 42 Maj kl. 7 på morgonen, då Eduard ej den natten, då hans vakt skulle inträffa, kl. 42 hållit vakt, sedan sade sig sjuk, gick jag ned på morgonen och frågade honom huru det stod till, svarte han mig bra; vid samma gång eller kl. 7 f. m. befallde jag Thurdin att gå ner och sy fill om kaffohal cam van tat unnFenuet4alban vd AL -mm rr RA I I LI ) pe