polistornöret 1 lordags lorckOMmM narom toöoljande. T.l
gevaldigern Ytterberg samt uppsyningsmännmen Söder
ström och Lambert hade föregående dag på efter
middagen händelsevis uti Perlstickaregränden å Nor
anträffat f. korrektionshjonen Maria Fridsberg oc
Christina Kjellberg, af hvilka den förra är flera gån
ger straffad för stöld, och för ett par månader se
dan blifvit från korrektionsinrättningen uttagen
tjenst af en bonde i Wibo socken. Tillfrågad hvac
hon hade här i staden att beställa, hade hon upp
gilvit att hon samma dag hitkommit och hade sit
qvarter i ett hus vid Lundtmakaregatan. Polisbetje
ningen medtog de båda qvinnorna dit. Då de in
kommo på gården till det uppgifna huset, kastad
Kjellberg (som äfven flera gånger varit för stöld till.
talad) ifrån sig ett par handskar; men detta skedde
ej nog oförmärkt, polisbetjenterne upptogo och un.
dersökte handskarne, och funno uti dem ett silfver-
fickur, samt en urkedja, 2 pitschafter, en lorgnett
och 3 urnycklar af guld. Först nekade Kjellberg
att bon innehaft dessa persedlar, men sedermera upp-
gaf hon, att hon emottagit dem af Fridsberg; hvil-
ket denna dock ihärdigt bestridde. Det upplystes
sedan, att nämnde qvinspersoner haft sin bostad uti
den s. k. skojaregården, huset A 27 vid Skeppar-
gatan, hvarest äfven f. pionicren Carl Joh. Fredrik
Lundell skulle vara till finnandes. Denne sistnämn-
de hade för ett par veckor sedan erhällit pass för
afgång till sin hemort, men icke begifvit sig häri-
från, hvadan han tidigt på lördagsmorgonen besöktes
af polisbetjente i sin uppgifna bostad och blef arre-
sterad. Artilleristenkan Brita Becksin, hos hvilken
de tilltalade varit inhysta, blef äfven till poliskam-
maren uppförd, och åtskillige klädespersedlar, som
vid visitationen i hennes hemvist anträtfades, blefvo
tagna i förvar.
Bokhållaren Bendix igenkände det ofvanberörda
uret samt pitschaften, nycklarne och lorgnetten sä-
som honom tillhörige. Qvinspersonen Kjellberg fort-
satte i poliskammaren sina förra uppgifter, och pä-
stod med mycken bestämdhet, att hon mottagit de
nyssnämnde persedlarne af Fridsberg. Denna förne-
kade att så vore, bad Kjellberg att inte stå och
prata i vädret,; och försäkrade, att hon blott ett
dygn varit här i staden. En fjortonårig gosse, son
till enkan Becksin, sade att Fridsberg vistats här
flere dygn, att hon derunder varit borta åtskilliga
nätter, men hemma om -dagarne; och beträffande
pionieren Lundell upplyste gossen, att han de före-
gående dagarne varit trasigt klädd, men i går haft
ny rock och nya stöflar. På polismästarens i anled-
ning af den sista uppgiften framställda fråga huru
Lundell åtkommit de nya klädespersedlarne, svarade
L. att de voro köpta för penningar, som han vunnit
på raffelspel i söndags på Djurgårdsbergen. Och då
polismästaren yttrade tvifvelsmål att Lundell kunnat
vinna så mycket — han uppgaf sin vinst till 40
rdr — svarade denne: jo, jag hade så innnerligt
god tur,.
Samtlige de tilltalade förnekade att hafva begått
den ifrågavarande stölden. Målet blef uppskjutet.
Enkan Becksin förklarades skyldig att träda i häkte.
— Dagbladet meddelade i går åtskilliga från sven-
ska och norska konsulatet i Triest till poliskamma-
ren härstädes ankomna ransakningshandlingar röran-
de ett våldsamt uppträde på svenska briggen Johan,
kapten Hedlund, hemma i Haparanda, under resan
från Philadelphia till nämnde stad. De derför tillta-
lade äro tvenne franska matroser, Eduard Desjonteres
och William Duschan, af hvilka, enligt skrifvelse
från Konungens befallningshafvande i Malmö, den
förstnämnde dit anländt; Duschan åter har insjuknat
i Helsingör och blifvit intagen å ett dervarande ho-
spital. Begge komma att med fångskjuts hitföras, för
att vid vederbörlig domstol ställas under tilltal. Ett
utdrag af fartygets jurnal, hvars sanning blifvit med
ed bekräftad, upplyster följande:
År 4845 den 4 Mars segelfärdig; kl. 8 på mor-
gonen ankom kaptenen om bord med lots och 3 man,
9 Franske och en Belgier; lättade ankare och segla-
de reveret igenom enligt lotskommando och qvitte-
rade lotsen vid Cap Hinlopen den 44 Mars. Resan
fortsattes utan synnerliga anmärkningar tills lördags
förmiddag den 29, då Eduard hlef uppurrad af kap-
ten kl. 7 på morgonen, för att hjelpa till att få upp
tåget på däck, som behöfde torkas, men kom ej upp
förr än han andra gången purrades, rusar upp i kap-
pen med en förfärlig otidighet mot kaptenen och ta-
ger ett stort vedträ att slå kaptenen i hufvudet, med
eder och svordomar att kapten och fartyg skulle vara
i helvete. Sedan passerade ej något synnerligt att
anmärka till passerandet af Gibraltar sund. Tisdags
eftermiddag den 43 April kl. 5 kom William till mig
och sade, att jag skulle gå in i Gibraltar, för att
icke hafva sjukt folk om bord, men detta vägrade
jag, emedan ingenting felades mig och fartyget m.
m., och svarade honom att det var en sjukdom, som
han sjelf ådragit sig, och emedan vinden var frisk
och god, ej heller ankartåget var inbändt, var en o-
möjlighet att gå vid det tillfället till ankars. Sam-
ma afton var han grymt ovettig och sade, att det
allt skulle blifva bättre. Sedan passerades utan syn-
nerligt, tills thorsdagen den 47 kl. 40 på aftonen
gick William helt tyst in uti hytten, der styrman
ligger i sin söta sömn, hugger honom i hufvudet med
ett vapen, så att han blef orörlig en 5 minuter, un-
det det ett litet vrål hördes i däck; jag lade genast
till på hyttdörren, som var tillsurrad, men drog till
med fart, så att den kom upp, vid det William sig-
tade en pistol mot mig, slog således genast till dör-
ren igen och sade att John skulle hålla fast densam-
ma, till dess jag kunde få mig ett godt mordvapen;
fick genast i ett stort stycke ved och skulle rusa till).
mot William, under det han lossade en dubbel pi-
stol mot mig, men lyckades ej att han träffade; un-
der den samma tid kom styrman i däck, öfverhöljd
med blod i ögonen, då jag sade att han skjuter på
mig den fan. Genast lade vi ner mördaren orörli-
gen i 5 minuter, då han fördes ner i kajutan , der
han inlästes för natten; följande dagen den 48 läste
honom fast i kätting, sedan blef allt tyst och stilla,
till måndags förmiddag den 42 Maj kl. 7 på morgo-
nen, då Eduard ej den natten, då hans vakt skulle
inträffa, kl. 42 hållit vakt, sedan sade sig sjuk, gick
jag ned på morgonen och frågade honom huru det
stod till, svarte han mig bra; vid samma gång eller
kl. 7 f. m. befallde jag Thurdin att gå ner och sy
fill om kaffohal cam van tat unnFenuet4alban vd AL
-- mm rr RA I I LI
) pe - -