garna utvisa, befinner sig i medellössa omständigheter, förmår att med egna händer åstadkomma, sannolikt är af så ringa betydenhet, att den vinst henne tillskyndag af dessa brödsorter ej motsvarar kostnaderna att i och för denna försäljning anskaffa en serskild salubud, skulle följaktligen den sökanden medgifne inskränkta bagerirättighet blifva för henne utan all nytta, derest benne icke tillåtes att å offentligt försäljningsställe afyttra berörde tillverkningar. Med afseende hbärå och då efter kollegii tanka det i öfverståthållareembetets kungörelse af d. 10 Juni 4812 meddelde förbud, att å torg och andra offentliga försäljningsställen till salu hålla handtverkerioch andra handelsvaror, hvarken kan celler bör, efter hvad ingressen till berörde kungörelse utvisar, gifvas vidsträcktare tydning, än att detsamma afser sådane arbeten, som förfärdigas af egentliga handtverkare eller af handlande innehafvas, men deremot icke tillverkningar, som i allmänhet hänföras till alster af husslöjd eller få med serskildt tillstånd såsom försörjningsmedel åstadkommas, emot hvilka sistnämnde varors utbjudande å offentliga försäljningsställen hinder uti lagen ej förekommer, har koellegium funnit sig böra i und. tillstyrka, att E. K. M. täcktes i nåder förunna enkan Nordström rättighet, att i huvudstaden, vid hamnar och torg, der försäljning af varor får ega rum, till salu utbjuda af henne bakade sötsura limpor och vörtbröd, hvilka i allmänhet hos bagareembetets ledamöter ej ästadkommas; dock att, i händelse enkan Nordström vill vid försäljning af berörde brödsorter begagna biträde, hon ej må betjena sig af andra än välfräjdade och med öfverståthållareembetets tillstånd af henne dertill antagne personer. Då af hvad i detta mål förekommit det är att befara, att flere andra behöfvande af qvinnokönet, hvilka undfått tillstånd, att till sin försörjning i Stockholm åstadkomma vissa mindre tillverkningar, torde likasom enkan Nordström hlifva blottställde för åtal och böter, samt förlust af sina tillverkningar i händelse dessa af dem vid hamnar och torg till salu utbjudas, anser sig kollegium ej sakna skäl att i underdånighet hemställa, huruvida icke, derest kollegii ofvan antydda äsigt angående rätta förståndet af öfverståthållaree mbetets den 40 Juni 4812 utfärdade meranämnde kungöretse i nåder gilla, E. K. M. skulle täckas anbefaila öfverståthållareembetet att meddela den förklaring af berörde kungörelse, att det deri intagna förbud emot handtverkerioch handelsvarors utbjudande till salu eller föryttrande å torg och andra allmänna försäljningsställen, har afseende endast å sådana handtverkerioch handelsvaror, som å verkstäder och fabriker åstadkommas eller tillhöra handlande, men ej å tillverkningar, som intingen böra betraktas såsom alster af hussiöjd eller blifvit förfärdigade af personer, som, för att kunna sig försörja, till deras åstadkommande erhållit serskildt tillstånd, och hvilka sistnämnde tillverkningar ostördt må föryttras vid stadens hamnar och 3 dess offentliga försäljningstorg, så väl af tillverkarne sjelfve. som af andra utaf dem till biträde vid försäljningen antagne välfrejdade och med öfverståthållareembetets tillstånd försedde personer.