Ne PRE Se Pn
Liksom man imedlertid bör hoppas: då planen ä
uppgjord för en lång framtid: att se medelklassen
ställning förbättras, så har man äfven anledning på
rTäkna, att de ofördelaktiga olägenheter, som Insän:
daren så öfverdrifvet låter vidiåda trädgårdsförenin
gens lokal, snart skola försvinna. Det är väl be:
kant, att ingen del af Stockholms territorium er-
bjuder större anledningar till utvidgning af byggna-
der, anläggningar och inrättningar, än den delen al
Norrmalm och Kungsholmen, som omgifver Clara sjö
och Carlbergs-kanalen, till följd af vattenkommuni-
kationen. Planen till den traktens förbättrande är
uppgjord och gillad. Man bör hoppas att den ock
skall utföras. Då försvinna alla dessa insändarens
betänkligheter.
Hvad angår närbelägenheten af allmänna välgören-
hets- och fängelseanstalter, så är Insändarens be-
kymmer alldeles öfverflödigt; ty genom trädplante-
ring, inhägnader och byggnader komma dessa anstal-
ters hus ej att synas. Denna Insändarens betänklig-
het öfvergår dessutom till den ytterlighet, att man
knappast kan tro honom hafva sammanskrifvit sina
perinringar, ifrån en allmän, utan fast heldre helt
och hållet ur enskildt synpunkt.
Hvartill uppräknandet af alla de teatrar, represen-
tationer, m. m. som om sommaren nu vanligen fin-
nas i Stockholm och å Djurgården, egentligen skall
tjena Insändaren) är svårt att fatta, då säkerligen
vid jemförelsen med Köpenhamn den staden äger
ännu flera och större. Utom Insändaren lärer in-
gen inbilla sig, att ett Tivoli skulle uttränga alla
dessa, lika litet som dessa, nu mera, göra en Tivoli-
anläggning onyttig. Det är temligen säkert, att
Stockholms allmänhet, efter en sådan anläggning lik-
som förut, ömsom besöker dem alla. Men många,
som nu ofta icke veta hvar de på ett angenämt sätt
skola tillbringa en ledig aftonstund efter dagens mö-
dor, då elakt väder eller väglag hindra dem från att
besöka Djurgården, eller fara eller vandra utom sta-
den, skola kunna med nöje söka en lokal, som inom
en af stadens mest besökta delar erbjuder ett till-
fälle, att utan afseende på dessa hinder njuta säll-
skapslifvets behag. Att de då, såsom Insändaren
säger, skola beskattas af konditorm är så mycket
otroligare, som just i följd af Tivoliinrättringens
plan restaurationer af alla slag måste komma att er-
bjudas åt dem, som deraf vilja begagna sig. Ingen
tvingas. Och med skäl frågas, hvarthän allmänheten
kan vända sig, för att söka sådana slags nöjen och
njutningar utan att. nödgas skatta något och oftast
mera?
Detta hvad Allmänheten beträffar.
Hvad åter rörer sällskapet, så synes den egentliga
frågan vara: Kan en tivoli-inrättning af det anläg-
gas på bättre vilkor annorstädes, än på det sätt och
i den lokal jag erbjuditb? — Insändaren torde nog
vara färdig att besvara denna fråga med ja! Jag vå-
gar tryggt besvara denna fråga med nej! Och om
jag lyckats att bevisa det, behöfver jag icke vederläg-
ga den låga insinuationen, att hafva begärt obilliga
förmåner, emedan ingen kan skäligen begära, att jag
skulle skänka bort egen välfärd och innehafvande
rättigheter och fördelar, utan all ersättning.
Mitt bevis är, att om sällskapet skulle köpa in en
lokal, der uppresa byggnader, anlägga park och träd-
gårdar o. s. V., så erfordrades dertill ett ofantligt
större kapital och längre tid innan man kunde be-
räkna inkomst deraf. Den lokal jag erbjuder är der-
emot, så att säga, genast användbar. Byggnader och
anordningar erfordra ej mera än 30,000 rdr rgds.
Man har visserligen sökt utsprida, att en sådan sum-
ma icke är tillräcklig; men detta är så ogrundadt, så
utan all kännedom om rätta förhållandet, att endast
ett blindt begär till att motverka planen kunnat för-
anleda en sådan uppgift. Det är af flera sakkunnige
män bestyrkt, att summan är tillräcklig, och en bor-
gen att åtminstone jag för min del är derom öfver-
tygad, lärer enhvar finna i sjelfva det förhållandet,
att jag skulle skada mig om ett större aktiekapital
behöfdes, än jag genom de tusende aktierne föresla-
git. Jag har nemligen förbehållit mig i ett för allt:
för öfverlåtelsen af min besittningsrätt af lokalen, för
min medverkan, för uppfyllandet af mina åligganden
såsom disponent, för den kostnad ledningen af hela
anläggningen erfordrar m. m., 200 aktier: de öfrige
delägarne hafva 1000. Det är således !s:del i hela
anläggningen, som jag förbehållit mig. Skulle jag
betviflat aktiebeloppets tillräcklighet, så hade jag cj
så gjort; ty om t. ex. aktiebeloppet skulle behöfva ö-
kas till 4400 betalande aktier, så fick jag blott !.-
del. Erfordrades 1800, fick jag blott !,,:del. Vore
jag icke förvissad om att den uppgifna anläggnings-
kostnaden är tillräcklig, så skulle jag ju, för att ej
skada mig sjelf, aldrig hafva bestämt min ersättning
uti aktier, utan i viss andel, såsom nu, !Ys:del. Detta
Dm vara nog för att vederlägga den grundlösa upp-
giften.
Men jag frågar, om dessa 200 aktier eller 10,000
rdrs aktiekapital är obilligt begärdt för afträdandet
af en 23-årig besiltningsrätt till en rymlig och väl-
belägen lokal, som redan erbjudit och fortfarande er-
bjuder en rätt vacker inkomst af der anordnade till-
ställningar, ehuru gjorda i mindre skala; helst då det
bör besinnas, att jag derjemte,; utan all annan er-
sättning, skall ombesörja en hop kostnader för rit-
ningar, arkitekter m. m., samt hafva ständiga tillsy-
nen öfver anläggningen. Det torde således böra he-
tviflas, att sällskapet skulle kunna uppgöra något
bättre sätt att på samma gång erhålla en passande
lägenhet och en framtida omsorgsfull vård af sin till-
hörighet, än genom ett sådant förenande af sina för-
delar med en disponents, hvilken i anläggningens
framgång och bestånd har enda vilkoret för sin egen.
Ingen lärer hafva förundrat sig öfver, om jag till
och med yrkat denna ersättning i kontant för de 23
återstående besittningsåren och utan att åtaga mig
några förbindelser. Ifrån att ensam draga parti af
en innehafvanae fördel, utsätter jag mig nu för att
dela denna med sällskapet, blott i den öfvertygelsen
att detsamma åt allmänheten kan erbjuda större ga-
rantier och derigenom dess egen vinst återverka äf-
ven till nytta för mig.
Att det skulle vara en fördel för mig, att mina
aktier icke amorteras, men väl sällskapets, är ep
temligen sofistisk sats. Då öfrige aktieägare fått sin
andel af vinsten, så länge deras aktier icke blifvit
utlottade och sitt kapital sedan, så får jag blott ut-
delning och står slutligen qvar med de värdelösa ak-
tiebrefven. :
Åt ise oå föäraoctftällt miss nådcAnat c2 Ahilliat fartan Je
OM Mean ÅA mm Ån FM och FA et mm I Rn Rn RI OO DD OD RT AA I ohAK. OA
- -— —
RA -—- -- UD