fru m. ba denna önskan gick 1 fuliboraan, var
jag visst icke nöjd dermed.
Domaren. Muru visste frun att Sofi, såsom frun
uppgifvit för doktor Sköldberg, skrepat bottnen på
grytan, hvari spenaten var kokad, och deraf förtärt
ett par teskedar?
Fru E. Det hade väl Sofi sjelf sagt.
Domaren. Kan frun ej bestämdt svara härpå?
Fru BE. Jag kan ej säkert påminna mig det; men
jag e ej kunnat säga det, om cj Sofi sjelf berät-
tat så.
Domaren. Har Sofi också omtalat för frun, att
hon var illamäende?
Fru E. Ja; hon sade sig ha qväljningar.
Domaren. Hur bief hon af med dem?
Fru E. Hon tog in något bränvin, som hon eljest
nyttjade för tandvärk.
Domaren. Har frun för doktor Sköldberg nekat,
alt frun ätit af spenaten?
Fru E. Det kan jag ej påminna mig.
Domaren. Var frun rädd för att ta in af det fö-
reskrifna motgiftet ?
Fru E. Visst icke; jag tog något deraf.
Domaren. Hade löjtnant Reutersvärd varnat frun
för att taga motgift, i fall frun ej fått gift förut?
Fru E Det kan jag ej minnas.
Domaren. Ytwtrado ej frun till Reutersvärd, att
ennes sjukdom ej var sådan som Ekvalls?
Fru E. Jag kan icke svara derpå.
F anledning af vittnet Maria Svensdotters uppgift,
alt fru I. om fredagen varit besvärad af kräkningar.
förklarar doktor S., på derom framställd fråga, att
ban ingalunda förmärkt sådant hvarken på f. m. el-
ler e. m., ehuru doktorn noga gifvit akt på frun och
efterfrågat hennes helsotilistånd. Icke heller hade
frun eller nigon annan i huset nämnt att hon under
doktorns frånvaro den dagen lidit af så beskaffadt
illamående; och hade doktorn ej sett Maria Svens-
dotter vara i samma rum som frun.
Fru E, Jeg kräktes fredags e. m., men ingalunda
på f. im.
Maria Svensdotter (som ånyo blifvit framkallad):
Frun kräktes verkligen fredags f. m., det var flere
än jag som sågo det.
Domaren (till fru E.): Då Maria förut i dag vitt-
nade derom att frun kräktes fredags förmiddag, an-
märkte frun icke att det var orätt, utan tycktes tvärt-
om godkänna vittnesmålet. Huru förhåller sig der-
med?
Fru E. Jag sade äfven i förmiddags, att jag kräk-
tes först fredags eftermiddag.
Nämnden intygar, på domarens fråga, att fru E.
icke yttrat något derom; hvarefter domaren genom
ytterligare frågor och allvarliga föreställningar tillså
äl fru E. som Maria Svensdotter söker utreda, hu-
ruvida icke den förra förledt den sednare att i den-
na del vittna osannt; men båda neka härtill enstän-
digt.
Domaren (till fru E.): Mins frun att Ekvall hade
det af doktor Sköldberg omvittnade yttrandet: kors
hvad du pratar! det var ju i spenaten jag fick gif-
tet?
Fru E. Det är väl så, efter som doktorn säger
det; men jag vill påminna mig att Ekvalls ord voro:
Äjag har ju ätit annat än spenat.
desto mindre kunnat yttra sig så, som han, utom spe-
naten, ätit sylt med grädda samt ägg och bräckt
skinka.
Ur protokollet för d. 26 sistl. Augusti uppläses nu
hurusom fru E., i anledning af då väckt fråga om
gift funnits i spenaten, förklarat att hon och hennes
man alls icke talat om samma spenat.
Gjord uppmärksam härpå, säger fru E., att hon
icke kommit ihåg Ekvalls ifrågavarande yttrande, förr
än hon nu genom doktor Sköldbergs vittnesberättelse
blifvit påmind derom.
Domaren. Mins frun att hon förut bär blifvit
tillfrågad, om tal emellan henne och Ekvall förevarit
angåendo förgiftningen?
Fru E. Ja, det mins jag.
Domaren (skarpt. Erkänner ni er hafva hört
Ekvall säga att han fått gift i spenaten?
Fru BE. Jag är väl tvungen erkänna det, efter
doktorn säger så.
Domaren. Nej! ni är ej tvungen, utan jag frågar
om ni frivilligt erkänner att mannen så yttrade?
Fru E. Jag kan ej erkänna det, mån vill minnas,
att Ekvall sade sig ej hafva ätit annat än spenat.
Sedan domstolens nu förda protokoll i frågan an-
gående spenatens förgiftning, på fru E:s begäran
blifvit uppläst, yttrar hon, tillfrågad om hon har nå-
got att mot protokollet apmärka: Efter Ekvall
uppgifvit att han fått giftet i spenaten, så får det
väl vara dervid.
Domaren. Ar detta ett erkännande af frun, att
Ekvall blifvit förgiftad i och genom spenaten?
Fru PE. (hestigt). Efter som E. sjelf sagt; jag vet
det icke,
Domaren. Mins frun att Ekvall yttrat den för-
modan, att arsenik kommit i huset i brottslig afsigt,
men -nekat ait ingå i forskning om hvem som gifvit
honom det?
Fru E. Nej! det mins jag icke.
Domaren. Sade frun till doktor Sköldberg, att
hon åt af spenaten, emedan den var god?
Fru E. Mina ord föllo så: Jag smakade på spe-
naten för att få veta om den var god.
Domaren. Hörde frun sin mans yttrande, att det
varit som Hin Onde farit i honom sedan han förtärt
den halfva koppen hafresoppa Söndagsmorgonen?
Fru E. Nej! det har jag ej hört.
Efter att i skarpa ordalsg hafva förehållit fru E.
hennes vid flere tillfällen under ransakningen ådaga-
legda ostadighet i uppgifter och obenägenhet att få
sanningen uppdagad, frågar domaren henne slutligen:
Huru kunde frun i sin mans sista stunder svara ja
på hans yttrande: det är ju ej något agg oss emellan,
vi skiljas ju åt som vänner,, sedan frun kort förut
bedt till Gud att något ondt måtte komma öfver
honom?
Fru E. Jog har under mina svåra bekymmer bedt
mvyckot till Gud, och trodde ej det var ondt i att
jag för doktorn omtalade mina tankar; men Ekvalis
förgiftning vet jag i sanning intet om. Jag har al-
drig sett giftet eller haft det i mina händer och vet
ej bvad jag skall tro, antingen Sofi eiler Ekvall varit
skuld till olyckan.
Doktor Sköldberg anmärker härvid, att Ekvall!
Bomåren förk!srar nu Rältens session for denna
utad, med förständigande till vederbörande, att
ondsgen åter inställa sig vid doms
mm RR