fru m. ba denna önskan gick 1 fuliboraan, var jag visst icke nöjd dermed. Domaren. Muru visste frun att Sofi, såsom frun uppgifvit för doktor Sköldberg, skrepat bottnen på grytan, hvari spenaten var kokad, och deraf förtärt ett par teskedar? Fru E. Det hade väl Sofi sjelf sagt. Domaren. Kan frun ej bestämdt svara härpå? Fru BE. Jag kan ej säkert påminna mig det; men jag e ej kunnat säga det, om cj Sofi sjelf berättat så. Domaren. Har Sofi också omtalat för frun, att hon var illamäende? Fru E. Ja; hon sade sig ha qväljningar. Domaren. Hur bief hon af med dem? Fru E. Hon tog in något bränvin, som hon eljest nyttjade för tandvärk. Domaren. Har frun för doktor Sköldberg nekat, alt frun ätit af spenaten? Fru E. Det kan jag ej påminna mig. Domaren. Var frun rädd för att ta in af det föreskrifna motgiftet ? Fru E. Visst icke; jag tog något deraf. Domaren. Hade löjtnant Reutersvärd varnat frun för att taga motgift, i fall frun ej fått gift förut? Fru E Det kan jag ej minnas. Domaren. Ytwtrado ej frun till Reutersvärd, att ennes sjukdom ej var sådan som Ekvalls? Fru E. Jag kan icke svara derpå. F anledning af vittnet Maria Svensdotters uppgift, alt fru I. om fredagen varit besvärad af kräkningar. förklarar doktor S., på derom framställd fråga, att ban ingalunda förmärkt sådant hvarken på f. m. eller e. m., ehuru doktorn noga gifvit akt på frun och efterfrågat hennes helsotilistånd. Icke heller hade frun eller nigon annan i huset nämnt att hon under doktorns frånvaro den dagen lidit af så beskaffadt illamående; och hade doktorn ej sett Maria Svensdotter vara i samma rum som frun. Fru E, Jeg kräktes fredags e. m., men ingalunda på f. im. Maria Svensdotter (som ånyo blifvit framkallad): Frun kräktes verkligen fredags f. m., det var flere än jag som sågo det. Domaren (till fru E.): Då Maria förut i dag vittnade derom att frun kräktes fredags förmiddag, anmärkte frun icke att det var orätt, utan tycktes tvärtom godkänna vittnesmålet. Huru förhåller sig dermed? Fru E. Jag sade äfven i förmiddags, att jag kräktes först fredags eftermiddag. Nämnden intygar, på domarens fråga, att fru E. icke yttrat något derom; hvarefter domaren genom ytterligare frågor och allvarliga föreställningar tillså äl fru E. som Maria Svensdotter söker utreda, huruvida icke den förra förledt den sednare att i denna del vittna osannt; men båda neka härtill enständigt. Domaren (till fru E.): Mins frun att Ekvall hade det af doktor Sköldberg omvittnade yttrandet: kors hvad du pratar! det var ju i spenaten jag fick giftet? Fru E. Det är väl så, efter som doktorn säger det; men jag vill påminna mig att Ekvalls ord voro: Äjag har ju ätit annat än spenat. desto mindre kunnat yttra sig så, som han, utom spenaten, ätit sylt med grädda samt ägg och bräckt skinka. Ur protokollet för d. 26 sistl. Augusti uppläses nu hurusom fru E., i anledning af då väckt fråga om gift funnits i spenaten, förklarat att hon och hennes man alls icke talat om samma spenat. Gjord uppmärksam härpå, säger fru E., att hon icke kommit ihåg Ekvalls ifrågavarande yttrande, förr än hon nu genom doktor Sköldbergs vittnesberättelse blifvit påmind derom. Domaren. Mins frun att hon förut bär blifvit tillfrågad, om tal emellan henne och Ekvall förevarit angåendo förgiftningen? Fru E. Ja, det mins jag. Domaren (skarpt. Erkänner ni er hafva hört Ekvall säga att han fått gift i spenaten? Fru BE. Jag är väl tvungen erkänna det, efter doktorn säger så. Domaren. Nej! ni är ej tvungen, utan jag frågar om ni frivilligt erkänner att mannen så yttrade? Fru E. Jag kan ej erkänna det, mån vill minnas, att Ekvall sade sig ej hafva ätit annat än spenat. Sedan domstolens nu förda protokoll i frågan angående spenatens förgiftning, på fru E:s begäran blifvit uppläst, yttrar hon, tillfrågad om hon har något att mot protokollet apmärka: Efter Ekvall uppgifvit att han fått giftet i spenaten, så får det väl vara dervid. Domaren. Ar detta ett erkännande af frun, att Ekvall blifvit förgiftad i och genom spenaten? Fru PE. (hestigt). Efter som E. sjelf sagt; jag vet det icke, Domaren. Mins frun att Ekvall yttrat den förmodan, att arsenik kommit i huset i brottslig afsigt, men -nekat ait ingå i forskning om hvem som gifvit honom det? Fru E. Nej! det mins jag icke. Domaren. Sade frun till doktor Sköldberg, att hon åt af spenaten, emedan den var god? Fru E. Mina ord föllo så: Jag smakade på spenaten för att få veta om den var god. Domaren. Hörde frun sin mans yttrande, att det varit som Hin Onde farit i honom sedan han förtärt den halfva koppen hafresoppa Söndagsmorgonen? Fru E. Nej! det har jag ej hört. Efter att i skarpa ordalsg hafva förehållit fru E. hennes vid flere tillfällen under ransakningen ådagalegda ostadighet i uppgifter och obenägenhet att få sanningen uppdagad, frågar domaren henne slutligen: Huru kunde frun i sin mans sista stunder svara ja på hans yttrande: det är ju ej något agg oss emellan, vi skiljas ju åt som vänner,, sedan frun kort förut bedt till Gud att något ondt måtte komma öfver honom? Fru E. Jog har under mina svåra bekymmer bedt mvyckot till Gud, och trodde ej det var ondt i att jag för doktorn omtalade mina tankar; men Ekvalis förgiftning vet jag i sanning intet om. Jag har aldrig sett giftet eller haft det i mina händer och vet ej bvad jag skall tro, antingen Sofi eiler Ekvall varit skuld till olyckan. Doktor Sköldberg anmärker härvid, att Ekvall! Bomåren förk!srar nu Rältens session for denna utad, med förständigande till vederbörande, att ondsgen åter inställa sig vid doms mm RR