HERR JULIUS GUNTHERS KONSERT I LADU. GÅÄRDSLANDSEYRKAN. Innevarande konsertsäsong öppnades på ett betydelsefullt sätt med denna afskedshelsning af en bland vår lyriska scens yppersta medlemmar till den allmänhet, som han under loppet af sin utmärkta konstnärsbona beredt så mången ren och ädel njutning. Såsom man kunde vänta af hr Gänther, bade han också anordnat företaget på ett sätt, som på en gång motsvarade tilifällets betydelse och lokalens karakter, samt derjemte gaf ett till alla delar harmoniskt skönt helt. Sjelf uppträdde han, efter Beettovens ouvertyr till. Coriolan, — en högst fantasirik tonmålning, full af tragisk pathos — med den förträffliga tenorarian i Adur ur Titus, och utförde den med den sanna, djupa uppfattving, som i allmänhet utmärker hr Gönthers föredrag af Mozarts musik. Ackompagnementet var imedlertid nog ojemnt och följde sångaren med alltför litet diskretion, för ait kunna kallas tillfredsställande: ett förhållande, som inträffade vid ännu ett par tillfällen denna afton. — Ett synnerligt bifall vann den bekanta duetten ur Rossinis Armida: en komposition af vanlig Rossinisk snitt, med temligen flack karakterislik, men likväl uppenbarande dessa graciösa melodier, denna osvikliga kännedom om vokaleffekter, som beredt denne tonsättare så stora framgångar. M:ll Fundin och hr Gänther gåfvo duetten med rmmycken finess och precision, så väl hvad soli som ensemblerna vidkommer, i hvilket sistnämnde afseende vi med beröm nämna utförandet af den effektfulla dubbelkadensen. — Vid konsertens slut utförde konsertgifvaren en enkom för tillfället komponerad sång af hr Randel (texten af hr Blanche) med manskör: en pjes af intressant arbete (hvari man endast skulle kunna anmärka att basen i kören stundom hade ett för djupt tonläge, för att kunna göra behörig effekt), ehuru melodien var nog hvardaglig. Dock får man i en hastigt tillkommen tillfällighetskomposition dermed ej räkna så noga. Afven här utmärkte sig hr Gönther på det fördelaktigaste genom den flärdlösa och sanna känsla i uttrycket, hvilken i en så hög grad står honom till buds. — En bland de förträftligaste ensemblepjeser man eger, är utan tvifvel den bekanta qvartetlten ur Righinis Gerusalemme liberata, så väl i anseende till den rikedom på melodisk och harmonisk skönhet, den ädla, klassiska styl, hvilka deri uppenbara sig, som till dess ypperliga formella uppställning och de deruti anbringade kontrasteffekterna. Ett serskildt behag vinner denna komposition genom den harmoniska förening af de tyska och italienska skolornas förnämsta företräden, hvilken mästaren här så lyckligt tillvägabringat. Fru Gelbaar, mll Fundin, hrr Strandberg och Walin utförde qvartetten con amore och med berömlig ensemble, om man ock får afräkna en och annan smärre ojemnhet i allegrot. — Ur Rossinis Stabat Mater gåfvos 3 nummer, hvars körpartier utfördes af harmoniska sällskapet, och soli af fru Gelhaar, m:ll Fundin, hrr Gäönther, Strandberg och Walin. Om denna musik än icke innehar de äldre mästarnes tankedjup, deras sublima lyftning, så kan man dock å andra sidan, att döma efter de här gilna numren, ej frånkänna den allvar och öfverhufvud religiöst uttryck. Imedlertid lära åtskilliga, här icke gifna solosaker, påminna nog mycket om scenen, Rossinis egentliga fält. Mest 1; ckade föreföllo ref. introduktionskören, bas-solon med kör och qvartetten: aQuando corpus, hvars svårträffade dissonanser utfördes med mycken säkerhet. Slutkören deremot har, ocktadt sin fugerade sats, nog mycket utscende af ctt dramatiskt final. — Hr direktör G. Ginther utförde en improvisation på orgeln öfver hufvudmotivet i Recordare, ur Mozarts r.qQuiem, och visade härvid, hvilka rika ressurser stå honom till buds inom harmoniens och orgelregistraturens områden, så långt den föga utmärkta orgeln i konsert!okalen gal honom tillfälle att utveckla sin förtrogenhet med sistnämnda svåra konst. — Hr Sacks violoncellspel är alltid af stort intresse så väl för kännaren som dilettanten, och då violoncellen måhända är det enda stränginstrument, som med någorlunda fördel kan användas solo i en kyrklokal, så säger det sig sjelft, att hr Sacks ypperliga föredrag af det Rombergska adagiot skulle framkalla vältörtjent bifall; dock anmänka vi, alt br Sacks, vanligen mezza voce utförda fioriturer här ej kunde frambringa samma effekt som på teatern eller i konsertsalongen. Hr Gänther har svårligen af detta så högst intressanta företag skördat all den fördel, som han tyckts bort kunna pårätna. Härtill synas de öfverdrifvet höga afgiflerna till kapellets pensionskassa, till å:skilliga medlemmar af orkestern m. m. i ej så ringa mån hafva bidragit, då de jemte kostnad för instrumenternas transport m. m. uppgingo till öfver 220 rdr bko. Det synes imedlertid, som om biiligheten hade fordrat någon mildring i dessa dryga kostnader till förmån för en artist, som aldrig undandragit sig att med sin talang biträda så väl företag af enskilda konstbröder inom verket, som ock de konserter, som gifvils till pensionskassornas förmån. —UYU— SRF ATLESAFOFE NRA Om ångfartyget Svithlods sammanstötni: med galezsen Nicolaus d. 26 September. Befälhafvaren på ångfariyget Svitbiod har anLI am rum I Aftanhladaot för altanf.