THRONEN OCH KÄRLEKEN )(Sicilien 1599.) I, Detta fruntimmer var af majestätisk växt, ful af ledighet och behag, hennes kropp, hvars yp piga oeh harmoniskt utbildade former förrådde de fina och behagliga konturer, som tillhöra ung: domen, syntes likasom sväfva fram, då hon gick så fulla af behag och värdighet voro hennes rörelser. Hon var helt och hållet svartklädd, endast hennes ansigte, hals och armar, som voro af en bländande hvithet, syntes genom den med blommor broderade slöjans genomskenliga väfnad. Det enda, som stack af emot den dystra färgen på hennes svarta klädning, var hennes hvita näsduk och handskar, tillika med ett armband af silfver, som omslöt hennes venstra handled; hennes händer voro. behagfullt korslagda öfver bröstet, för att qvarhålla den öfver hennves ansigte nedfällda slöjan. Då hon liksom fruktade alt sätta sina satin beklädda fötter på den af solen upphettade stenläggningen, gjorde denna svårighet henucs gång ännu lättare, så att hon nästan syntes sväfva fram öfver denna brännande väg. a Utan att i likbet med kammarjungfrun röja någon tvekan, gick hon rakt fram till Giovano, som nu uppeböll sig i sitt lilla tält. Ehuru denne, oaktadt den entla klädseln, med fullkomlig takt urskiljde den okändas höga rang, blef han dock ej derigenom förlägen, utan erbjöd den ädla damen plats på bänken, men hon förblef stående ) Se A. JB 240.