—R nn EEE
po ooo
uppstigit ända till storamiral och förste minister
af konungen i Spanien erhållit regentskapet öfvei
Sicilien, uader förevändning att bibehålla throner
åt en son af vice konungen, hvilken af okänds
skäl blifvit uppfostrad långt ifrån hofvet.
— Hertigen, afbröt Giovano, är långt ifrån att
tro på tillvarelsen af denna son, men betjenar
sig af denna förevändning, för att vinna tid att
underkufva riket och der låta kröna sig.
— Detta är så sant, att om äfven thronarfvin-
sen uppträdde, skulle han kämpa med honom om
makten, ja, om konung Andreas sjel! uppstege ur
grafven, skulle han med väpnad makt tvinga ho-
nom att dit återvända.
— Han betraktar Sicilien som ett rof och icke
såsom en stat.
— Jag erhöll, som jag nyss sagt, i min till-
flyktsort kunskap om de olycksöden, mitt förra
fäderneslacd, under hertigens af Arcos jernspira,
måste genomgå, ryktet om hans prejerier, hans
grymhet och tyranniska infall hann ända till mig,
och jag suckade länge i tysthet deröfver. En dag
som jag att se mig uli en spegel, som var om-
sliven af mina förfäders porträtter, och återfann
deras drag uti mina egna. Ifrån detta ögonblick
sände jag mig inspirerad, jag trodde mig kunna
ina dem uti ädla tänkesätt, lika väl som till
uiseonde, och beslöt att till återvinnande af de
ieligaste rättigheter begagna mitt af dem ärfda
nod och stolthet. Mitt beslut var att befria mitt
and från förtrycket och återfordra den rang, som
illhörde mig. Efter huset Dorias utgång, var
ag laglig arftagerska till thronen, och ägde såle-
les rält att offentligen återfordra den. Konungen
f Spanien, hos hvilken jag erhöll företräde, bad