THRONEN OCH KÄRLEKEN. (Sicilien 1599.) 1. Solen belyste med hela sin glars det uti mid ten af Palermo belägna Pretorianska torget, ifrår hvars stenläggning dess strålar återstudsade; stark doftande ångor ifrån orangeoch myrtenträder uppfylide luften; detta stora torg, som bilded en åttkant, var nu alldeles tomt, och de grön och förgylda jalusierna uti de hus, som utgjord dess fasader, voro hermetiskt tillslutne ; klocka uti Dominikanerklostret slog tolf, och den trye kande hettan gjorde att vid denna timma på da gen samma ensligbet, tystnad och lugn, som ut andra länder åtfölja midnatten, voro här rådande En enda person, af hög vext, elegant klädd, oci bärande på hufvudet en vid hatt, vandrade lång samt öfver torget. Då han kom till kejsar Car den femtes bildstod, som vid denna tid prydde alla allmänna platser i Palerrco, helsade han der vördnadsfullt. Litet längre fram kom han till er helgonbild, föreställande Sankt N:clas, vid foter hvaraf en gubbe, klädd i den drägt, som vanligen begagnades af det lägre folket, knäböjde elle; rättare låg hopkrupen uti en ställning, som ut märkte en djup nedslagenhet. — Hvad gör du der, min stickars Jacobo tillfrågades den bedjande af den förnäme herrr — Jag beder den belige Sankt Niclas om hjel; uti detta eller det tillkommande lifvet, allt efte godtfinnande, ty jag blir troligen hängdi morgor — Hvad! du, som i tjugu år varit dödgräf vare, och hvars pligt det är att begrafva hel staden, skall du .... — Jag måste gå att träffa mina kunder. — Verkeligen; och skulle jag ej kunna hjelp dig ur derra ledsamma belägenhet? — Ni, monseigneur! .... — Låt höra; du bar nyligen gjort mig e tjenst, då du emottog uti ditt bus den gaml tiggaren, som jag skickade ull dig, och jag ön skade att i min ordning kunna göra något för di; — Ni, monseigneur Fabio Mondova, storhert; af Foscolo, vice konungen Andreas fordna favo rit, befälhafvare för gardet. — Lemna mina titler och förklara dig. 5