THRONEN OCH KÄRLEKEN.
(Sicilien 1599.)
1.
Solen belyste med hela sin glars det uti mid
ten af Palermo belägna Pretorianska torget, ifrår
hvars stenläggning dess strålar återstudsade; stark
doftande ångor ifrån orange- och myrtenträder
uppfylide luften; detta stora torg, som bilded
en åttkant, var nu alldeles tomt, och de grön
och förgylda jalusierna uti de hus, som utgjord
dess fasader, voro hermetiskt tillslutne ; klocka
uti Dominikanerklostret slog tolf, och den trye
kande hettan gjorde att vid denna timma på da
gen samma ensligbet, tystnad och lugn, som ut
andra länder åtfölja midnatten, voro här rådande
En enda person, af hög vext, elegant klädd, oci
bärande på hufvudet en vid hatt, vandrade lång
samt öfver torget. Då han kom till kejsar Car
den femtes bildstod, som vid denna tid prydde
alla allmänna platser i Palerrco, helsade han der
vördnadsfullt. Litet längre fram kom han till er
helgonbild, föreställande Sankt N:clas, vid foter
hvaraf en gubbe, klädd i den drägt, som vanli-
gen begagnades af det lägre folket, knäböjde elle;
rättare låg hopkrupen uti en ställning, som ut
märkte en djup nedslagenhet.
— Hvad gör du der, min stickars Jacobo
tillfrågades den bedjande af den förnäme herrr
— Jag beder den belige Sankt Niclas om hjel;
uti detta eller det tillkommande lifvet, allt efte
godtfinnande, ty jag blir troligen hängdi morgor
— Hvad! du, som i tjugu år varit dödgräf
vare, och hvars pligt det är att begrafva hel
staden, skall du ....
— Jag måste gå att träffa mina kunder.
— Verkeligen; och skulle jag ej kunna hjelp
dig ur derra ledsamma belägenhet?
— Ni, monseigneur! ....
— Låt höra; du bar nyligen gjort mig e
tjenst, då du emottog uti ditt bus den gaml
tiggaren, som jag skickade ull dig, och jag ön
skade att i min ordning kunna göra något för di;
— Ni, monseigneur Fabio Mondova, storhert;
af Foscolo, vice konungen Andreas fordna favo
rit, befälhafvare för gardet.
— Lemna mina titler och förklara dig. 5