helt och hållet voro riktade mot den beskedliga
martinachskommitten. Tvertemot bestående lag
för associationen blef denna kommitt af storri-
det upplöst. Under tiden ankom till landdagen
en Juzerneremissarie, Bernhard Meyer, som gaf
sig ut för privatman, men i bemlighet egde en
representantfullmakt på fickan, på det han måitte
kunna handla efter omständigheterna; han be-
redde representanterna i sammankomster för de
stez som tagas borde. pStatstidningen för det
katolska Schweitz, gaf genast det rådet att samla
oberw. friskarorna och gripa Morits Barman.
Imedlertid pågick diskussionen om martinachska
kommitten. För att visa det ogrundade i dennas
beskyllningar mot statsrådet, förklarade detta att
det aldrig sökt den, ofvan omtalda bemedlingen
från Luzern ; men då statsrådets brefvexlipg kom
i dagen, märktes snart att den var förfalskad; en
ledamot af rådet, herr Torrent, förklarade att
han var främmande för bedrägeriet, och uppskof
begärdes, för att lemna statsrådet tid att rättfär-
diga sig. Storrådets president förklarade sam-
mankomsten slutad och lofvade kalla till nytt
sammanträde; de liberala ledamöterne, som intet
ondt anade, gingo hem, de af motpartiet qvarstad-
nade med presidenten. En del af dem underrättades
nu om den redan omtalade uppbådningen af oberw.
friskarorne och att dessa befunno sig i Siders, un-
der befäl af presidentens egen son, Adr. v. Cur-
ten, Läder och Kalbermatten. Biskopen och kor-
herrn Rivas voro tillstädes — det lärer varit de,
som i förening med tre ledamöter af statsrådet
utfärdat orderna till friskarorne. Man beslöt
alt förklara statsrådet för redan rättfärdigadt och
att med makt tvinga unterwalliserne till lydnad,
samt för den skull uppbåda folket i massa till
religionens försvars. Då uppsteg presten Rivas
och förklarade med hög röst: hvad j beslutit,
M. H., är redan verkstäldt; trupperne äro redan
församlade i Siders och kunna i natt eller i mor-
gon vara hör i Sitten,. Klockan 6 e. m. samla-
des ånyo storrådet. Trettionio ledamöter (en min-
dre än enkel pluralitet) beslöto att framställa
det på morgonen af de konservative fattade be-
slut, i form af böneskrift, för regeringen. I det-
samma lemnade man Morits Barman en af v.
Curtens order till trupperne; han uppstod genast
och gaf del deraf åt försaralingen samt frågade,
om regeringen kände till detta förräderi. Just
de ledamöter af rådet, som varit med i komplot-
ten, förklarade oblygt, att regeringen icke utgifvit
någon order om friskarornes uppbådande. Bar-
man förklarade att han nog insåg förhållandet,
men att så derft och väl rustadt förräderiet än
gjorde sitt anfall, skulle det likväl stöta på män,
isste sälla våld mot våld.
srådet handlade nu icke raskt nog för de
sammansvurne, men ställdes under en sådan upp-
sigt, att det snart måste utfärda de önskade or-
derne till friskarorne, under Wilb. v. Kalbermat-
tens befäl. Denne person hade förut varit offi-
cer vid den fördrifne franska konungen Carl X:s
garde och redaktör af den presterliga Simplon-
zeitung. Sedan de liberale och med dem stats-
rådsledamoten Torrent lemnat storrådets sal, —
Morits Barman för att uppbåda det unga Schweitz
— fortsattes sammankomsten af de konservativa,
och dessa åtskiljdes ej förr än de gjort v. Kal-
bermatten till — diktator. Detta skedde natten
till den 42; på morgonen denna dag, kl. 6, för-
samlades ledamöterne ånydg och statsrådet med
dem, men hade ej länge varit tillsamman, förr
än de mottogo den underrättelsen, att de alt-
schweilziska friskarorne ryckte fram ofvanför
Sitten och de ungsechweitziska nedanför.
(Forts. följer.)