SAAILUI DTC 32 UVUCID Ve JIUTIQUUD AM ULiIMIUL Tv I VA MI
liga s. k. landstormskompanier; undersökningen i
Brieg mot representanten Josser, som anstiftat
uppror, kom icke af stället: då öppnades ändtli-
gen de liberalas ögon öfver regeringens hond-
lingssätt, som åsåg allt sådant, utin att vidtaga
minsta åtgird deremot, och barmanska partiet
fann nödigt att tillvägabringa en förening mellan
de liberala och det unga Echweitz. En kommitt,
i hvilken d:r Joseph Barman, Joris, Morits Bar-
man och ungschweitsarne Abbet och Crester, ned-
sattes i Martinach och erhöll af deputerade från
33 kommuner det uppdraget: matt tillgripa dej
tjenligaste medel, för att, om så behöfdes, äfven
med vapen tillbakaslå hvarje angrepp på folkets
räit och oafhängighet; att återställa förtroendet
bland alla medborgare och göra folket bekant med
demokratins grundsatser och deras utöfning,. De
liberala syntes äfven nu hafva kommit för sent.
En ung sechweitzisk ledamot af kommitten yttra-
de misstroende mot dem, och genast utträdde
Jos. Barman och Joris, emedan efter deras åsigt
kommitten måste njuta ett odeladt förtroende.
Kommitten förföll i det varliga felet, att tro sig
kunna med ord försona partierna, och utfirdade
den 24 April en af Morits, Barman och Abbet
undertecknad proklamation till folket i Wallis.
I denna proklamation uppräknas de konstgrepp;
och upproriska åtgärder, som prestpartiet eller,
det gamla Schweitz sedan 6 år begagnat för si-
na privilegiers upprätthållande eler återställande,
och den slutar med att för folket tillkännagifva
kommittens afsigter och inbjuda alla kommuner
och enskilda att för kommitten frarolägga sina
önskningar och förslag i afseende på det allmön-
na bästa. Medan kommitten sålunda talade, hand-
lade motpartiet. Upprorskommitteer voro orga-
niserade i alla Oberw:s kommuner, och regerin-
gens lama åtgärder deremot bemöttes med öppet
motstånd. De liberala i Oberw. proskriberades.
Ett lönnmord försöktes ånyo, efter all anledning
för att reta ungschweitzarne till första steget. Ett
skott, laddadt med 20 bitar af sönderhackade ku-
lor, lossades mot en gammal, till sängs liggande
gubbe, Morisad, hvars tre söner tillhörde det un-
ga Sci weitz; han blef blott skrubbad i hufvudet;
men ungschweitzarne kommo i rörelse. Kort
förut bade ett bakhåll blifvit lagdt för ung-
schweitsare, som dock undgmgo Get, men besiö-
to, att, då regeringen intet gjorde för saken, gri-
pa anstiftarne och öfverlemna dem åt domstoln.
Deita steg, hvarvid äfven några käppslängar ut-
delades, gaf gammal- eller alt-schweitzarne anled-
ning att skrika öfver uppror, och några medlem-
mar af statsrådet att begära förorten Luzerns be-
väpnade intervention. Skrifvelse derom afgick
ock; men under tiden gick domaren i Morits,
som var en alt-sehweitzare in i fängelset och ut-
tog helt enkelt den gripne. Ungschweitzarne in-
trängde då i domarens hus för att åter gripa
brottslingen, och då skref statsrådet, den 6 Maj,
till förorten att anarkin nu kommit till den höjd,
att till och med en auktoritet blifvit förfördelad;
notabene skrifvelsen afgick i statsrådets namn,
men hade aldrig blifvit i rådet föredragen. Pre-
cist samma dag afgick också en kungörelse, som
förböd allt manskaps uppbådande utan statsrådets
befallning, och hvilken således ej var välkommen
för berrpartiet. Ett urtima storråd (representa-
tionsmöte) kallades och sex kompanier landtvärn
ssmmandrogos i Sitten. Ungschweitsarne voro
alldeles stilla, och statsrådets president blygdes
och skref till förorten (Luzern) att ingen inter-
vention var nödig. Men luzernska regeringen ha-
de skyndat sig, sände två konservativa kommis-
sarier och en d:o kommendant samt hade upp-
bådat trupper i en del kantoner och tillsagt dem
i andra att hålla sig beredda. Kantonerne erin-
rade att icke förorten, utan blott landdagen (Tag-
satzung eller förbundsdagen) ägde rätt att sam-
mandraga edsförbundets trupper. Den 44 Maj lät
statsrådet i Silten under trummande förkunna, att
det aldrig äskat hvarken kommissarier eller trup-
per. Den 44 sammanträdde stora rådet. Medan
allt detta borde ingifva ungschweitsarne säker-
het, togo altsehweitzarne de sista nödiga mått
och steg till upprorets utbrytande. Order, af
hvilka åtskilliga exemplar fallit i ungscheitzarnes
händer och blifvit offentligt producerade, afgingo
från den upproriska regeringens iSiders president :
och från underordnade, samt uppbådade trupper-
ne att samlas i Siders, försedde med proviant för
3 dagar och under herr v. Kalbermattens öfver-
befäl. Dessa order gingo och åtlyddes, till trots
af regeringens ofvannämde skrifvelse af d. 6 Maj,
som tydligen utsatte hvad form en regeringens
order om truppers uppbådande borde äga och
hvilka namn derå borde finnas. Medan dessa rust-
ningar pågingo, församlade sig cheferne för den s.
k. klosterkonferensen eller sarnerligan från Luzern,
Uri, Schwyz, Unterwalden och Zug i Luzern.
Xx.
Storrådets session öppnades af dess president
M. v. Curten af oberw. partiet, med ett andra-!
gande, hvari han titulerade den nya biskopen, en
gunstling af Roms jesuitkollegium, för Guds ut-
korade och upptog den aflysta benämningen nå-
dige herrar och högheter, (obern). Till uppslag
i saken anfördes äfven några ord ur martinachs-
kommittens proklamation, der det talades om
,mened och förräderin. Statsrådet behagade för-
klara att dessa ord syftade på-rådet och att in-
enting kunde åtgöras förr än rådet fått rättvisa.
Ett utsko!t måste nödvändigt taga i hop härmed
och förklara, att regeringen i all måtto handla
-— RU RP FA TAR An Ad AR oo