SARS ME gorne; genom båda förbittrades presterna, som t naturligtvis hvarken ville betala något till statenl eller se kunskaper spridas till folket, hvilket bästls hölls i lydnad genom jesuiternas uppfostrings-S anstalter. — Presterna argumenterade derföre på följande sätt mot dessa nyheter: Klosterna och munkordnarne kunna icke ställas för verldslig domstol, de måste äga privilegierade domstolar och njuta skattefrihet; den öfverhet derföre, som r ställer presterna för verldslig domstol eller påläg-o ger dem skatter, hon begår en svår synd. Vidarels läto de höra, att man af andan hos undersåtarner borde bedöma, huruvida dylika ingrepp skulle tålas r eller afstyras — och walliserfolkets anda syntesd dem synnerligen egnad till upprätthållande afls presternas företräden). Skolförfattningen hadelf blifvit författad med stort undseende för presteril na, och gafåt dem större inflytande på undervis-k ningen än åt den verldsliga makten; det oaktadt!r förklarade presterne från predikstolen, att den gjorde ingrepp i kyrkans rättigheter och var gudlös. Den blef ock genom kommunernas veto förkastad. Under sista hälften af 4842 påhittades ett nytt sätt att uppluckra grunden för upprorsutsädet. Jesuiter utsändes som missionärer från katolska kantonerna, synnerligen till Wallis och Luzero. De predikade öppet mot regeringen och kallade dea ogudaktig (impie). Zirichs andliga,! som icke hörde under romerska stolen, uträttade I nästan ännu mer i den vägen. Till slutet svorit folket att vara färdigt på första vink till uppror.r 2 C NN TA AA NN BA kk AA DA NN Regeringen förbief vid allt detta en overksam i-; skådare. I Det Unga Schweitz, såg faran och förebrådde!t barmanska partict dess efterlåtenhet; det konser-: vativa partict åter fruktade ungschweitzarne och! ville tillntetgöra dem med ett enda slag: det 1 exkommun cerade dem och, för större eftertrycks I skull, äfven alla deras slägtingar. Åt nyfödda: barn, åt döende gubbar vägrades kyrkans bistånd, för fäders, bröders eller söners politiska meningar. Förbittringen blef stor, men icke rådlös.! Ungschweitzarne döpte sjelf sina barn och för-! sökte att grunda en ny kyrka. Deröfver klagaj! de också presterna, som icke ens kunde utföra sin egen straffdom utan venalitet: do gåfvo nemligen sakramentet åt den ene, men vägrade det åt den andre, ehuru båda siodo i samma förhållande till ungschweitzarne. Biskopen förbjöd vidare genom en kunzörelse i kyrkorne läsningen af den frisinnade tidningen Echo der Alpeny, medan presterne rekommenderade den af dem salarierade Simplonzeitung, och utspridde en massa af konservativa, anonyma brochyrer. Den som läste liberala skrifter fick ej aflösning. Den naturliga följden af regeringens overksamhet vid l! alla dessa presterliga tilltag blef våldsamheter afl: enskilda ungschweitzare, som icke kunde styra sig och af andra personer som läto skrifva sina ut-l: sväfningar på det unga Schweitz räkning. Förl dessa våldsamheter fördömes partiet; hvarföre icke heldre de, som gifvit anledning dertill? A en annan sida må man väl tadla regeringen, men dervid äfv.n rättvist erkänna, alt presterna besitta en makt, hvilken det ej är lätt att besegra.l De hafva stora politiska rättigheter, stora egendomar, skattefrihet och privilegierade domstolar både i civila och brottmål. Prester hafva i Wallis uppenbart föröfvat barnamord, stråtröfveri och förfalskning; biskopen låter häkta den brottslige och stryker ut honom; man har aldrig exempel att en prest blifvit annorlunda straffad. Då ungschweitzaren Codonnet blifvit mördad, kunde man icke ens företaga undersökning angående förloppet, emedan korherrn Udri, som vid tillfället närvarit, vägrade att komma till en verldslig domstol. Presten kan förkunna hvad han vill, predika hvad som faller honom in, domaremakten måste låta sig det behaga. Blott ett medel stod regeringen till buds, och detta var polismakten; men barmanska partiet ville af ädelmod ej begagna polisen mot presterna och litade på deras moderation, då regeringen blott fordrade skydd för folkskolorna; till lön för detta ädelmod beskyllde presterna regeringen för gudlöshet, medan det Unga Schweitz förebrådde henne svagbet och förräderi. Denna ställning erbjöd ett godt tillfälle för dem, som förstå att fiska i grumligt vatten. År 4844 skred man till val af nytt storråd, hvilket åter skulle utse regeringsmed!emmarne. Partiandan, piblåst af exkommunikationer och kättarepredikningar, utbröt nu i full låga. Predikningar och bestickning begagnades med eftertryck, och ensamt klostren S:t Bernhard och S:t Maurin, som underhöllo Simplonzeitung, använde millioner till bestickning. Den nyvalda representationen återvalde icke dessmindre tre af de fem ledamöter, som utgjorde statsrådet eller regeringen, och deribland äfven en Barman; men dessa fingo i hufvudet, att ingen meningsolikhet fick finnas i konseljen, afsade sig valet och lemnade sålunda fältet åt motståndarne, som till de två förutvalde ledamöterne, von Curten och Cocatrix, oberwalliska herrpartiets ultras, valde tre andra, af hvilka likväl två ansågos luta åt liberala sidan. Den nya regeringen vacklade hit och dit. men visade dock en afgjord partiskhet för oberwalliska partiet, hvarpå må såsom prof anföras följande åtgärd. Sedan presterna, under förra re geringen genom förbudet mot liberala skrifter: låsning, tillintetgjort liberala pressen, hände si sm a oo ta nrecten Mallet vttrar i ein för iesuit 4 j