SARS ME
gorne; genom båda förbittrades presterna, som t
naturligtvis hvarken ville betala något till statenl
eller se kunskaper spridas till folket, hvilket bästls
hölls i lydnad genom jesuiternas uppfostrings-S
anstalter. — Presterna argumenterade derföre på
följande sätt mot dessa nyheter: Klosterna och
munkordnarne kunna icke ställas för verldslig
domstol, de måste äga privilegierade domstolar
och njuta skattefrihet; den öfverhet derföre, som r
ställer presterna för verldslig domstol eller påläg-o
ger dem skatter, hon begår en svår synd. Vidarels
läto de höra, att man af andan hos undersåtarner
borde bedöma, huruvida dylika ingrepp skulle tålas r
eller afstyras — och walliserfolkets anda syntesd
dem synnerligen egnad till upprätthållande afls
presternas företräden). Skolförfattningen hadelf
blifvit författad med stort undseende för prester- il
na, och gafåt dem större inflytande på undervis-k
ningen än åt den verldsliga makten; det oaktadt!r
förklarade presterne från predikstolen, att den
gjorde ingrepp i kyrkans rättigheter och var gud-
lös. Den blef ock genom kommunernas veto för-
kastad. Under sista hälften af 4842 påhittades
ett nytt sätt att uppluckra grunden för upprors-
utsädet. Jesuiter utsändes som missionärer från
katolska kantonerna, synnerligen till Wallis och
Luzero. De predikade öppet mot regeringen och
kallade dea ogudaktig (impie). Zirichs andliga,!
som icke hörde under romerska stolen, uträttade I
nästan ännu mer i den vägen. Till slutet svorit
folket att vara färdigt på första vink till uppror.r
2
C
NN TA AA NN BA kk AA DA NN
Regeringen förbief vid allt detta en overksam i-;
skådare. I
Det Unga Schweitz, såg faran och förebrådde!t
barmanska partict dess efterlåtenhet; det konser-:
vativa partict åter fruktade ungschweitzarne och!
ville tillntetgöra dem med ett enda slag: det 1
exkommun cerade dem och, för större eftertrycks I
skull, äfven alla deras slägtingar. Åt nyfödda:
barn, åt döende gubbar vägrades kyrkans bistånd,
för fäders, bröders eller söners politiska menin-
gar. Förbittringen blef stor, men icke rådlös.!
Ungschweitzarne döpte sjelf sina barn och för-!
sökte att grunda en ny kyrka. Deröfver klaga- j!
de också presterna, som icke ens kunde utföra
sin egen straffdom utan venalitet: do gåfvo nem-
ligen sakramentet åt den ene, men vägrade det
åt den andre, ehuru båda siodo i samma förhål-
lande till ungschweitzarne. Biskopen förbjöd
vidare genom en kunzörelse i kyrkorne läsnin-
gen af den frisinnade tidningen Echo der Alpeny,
medan presterne rekommenderade den af dem
salarierade Simplonzeitung, och utspridde en
massa af konservativa, anonyma brochyrer. Den
som läste liberala skrifter fick ej aflösning. Den
naturliga följden af regeringens overksamhet vid l!
alla dessa presterliga tilltag blef våldsamheter afl:
enskilda ungschweitzare, som icke kunde styra sig
och af andra personer som läto skrifva sina ut-l:
sväfningar på det unga Schweitz räkning. Förl
dessa våldsamheter fördömes partiet; hvarföre
icke heldre de, som gifvit anledning dertill? A
en annan sida må man väl tadla regeringen, men
dervid äfv.n rättvist erkänna, alt presterna be-
sitta en makt, hvilken det ej är lätt att besegra.l
De hafva stora politiska rättigheter, stora egen-
domar, skattefrihet och privilegierade domstolar
både i civila och brottmål. Prester hafva i Wallis
uppenbart föröfvat barnamord, stråtröfveri och
förfalskning; biskopen låter häkta den brottslige
och stryker ut honom; man har aldrig exempel
att en prest blifvit annorlunda straffad. Då ung-
schweitzaren Codonnet blifvit mördad, kunde
man icke ens företaga undersökning angående för-
loppet, emedan korherrn Udri, som vid tillfället
närvarit, vägrade att komma till en verldslig dom-
stol. Presten kan förkunna hvad han vill, pre-
dika hvad som faller honom in, domaremakten
måste låta sig det behaga. Blott ett medel stod
regeringen till buds, och detta var polismakten;
men barmanska partiet ville af ädelmod ej be-
gagna polisen mot presterna och litade på deras
moderation, då regeringen blott fordrade skydd
för folkskolorna; till lön för detta ädelmod be-
skyllde presterna regeringen för gudlöshet, me-
dan det Unga Schweitz förebrådde henne svag-
bet och förräderi. Denna ställning erbjöd ett
godt tillfälle för dem, som förstå att fiska i grum-
ligt vatten. -
År 4844 skred man till val af nytt storråd,
hvilket åter skulle utse regeringsmed!emmarne.
Partiandan, piblåst af exkommunikationer och
kättarepredikningar, utbröt nu i full låga. Pre-
dikningar och bestickning begagnades med ef-
tertryck, och ensamt klostren S:t Bernhard och
S:t Maurin, som underhöllo Simplonzeitung, an-
vände millioner till bestickning. Den nyvalda
representationen återvalde icke dessmindre tre af
de fem ledamöter, som utgjorde statsrådet eller
regeringen, och deribland äfven en Barman; men
dessa fingo i hufvudet, att ingen meningsolikhet
fick finnas i konseljen, afsade sig valet och lem-
nade sålunda fältet åt motståndarne, som till de
två förutvalde ledamöterne, von Curten och Co-
catrix, oberwalliska herrpartiets ultras, valde tre
andra, af hvilka likväl två ansågos luta åt liberala
sidan. Den nya regeringen vacklade hit och dit.
men visade dock en afgjord partiskhet för ober-
walliska partiet, hvarpå må såsom prof anföras
följande åtgärd. Sedan presterna, under förra re
geringen genom förbudet mot liberala skrifter:
låsning, tillintetgjort liberala pressen, hände si
sm a oo ta nrecten Mallet vttrar i ein för iesuit
4
j