Article Image
0 MPR JATLUTIDIRUCL 101 aCH 13 HDHeptetaDer Ifoekon en utförlig berättelse angående ett i kgl. poliskam maren emot förre handelsbokhållaren Carl Gusta Paulin åtaladt svekfuilt förfarande, bestående deruti att han, som i medlet af Juli månad åtagit sig at .iför min räkning anskaffa ett för en tillernad fastig hetshendel behöfligt lån å 4000 rdr b:ko, emot mil med källarmästaren E. Johansons och hofslagaren E E. Bookmans borgen försedda revers samt serskild hypotek af en inteckning å 500 rdr b:ko uti en an nan min egendom, hela tiden sedermera behållit lå nehandlingarne, utan att derför lemna mig annar valuta, än att han tillställt mig 400 rdr b:ko kon. tant och erbjudit mig att för återstoden taga några klädesstycken, hvarå priset blifvit beräknadt 60 å 7C procent öfver verkliga värdet. Då nu Paulin, med anledning af denna berättelse, som grundade sig på ransakningen i poliskammaren, låtit i Aftonbladet Tför den 20 Sept. införa ett slags förklaring, deri har med ett förvånande trots och genom de oblygaste förvrängningar af sanna förhållandet söker urskulds sitt handlingssätt, så och ehuru redaktionen dervid redan anmärkt, att samma förklaring har omständigheterna mycket emot siz, tror jag mig likväl böra för egen del möta den med några ord, dels för den I händelse någon, som icke läst den föregående artikeln, skulle låtit förvilla sig af Paulins sanningslösa uppgifter, och dels på det jag må äga tillfredsställelsen att hafva inför allmänheten så framhållit industririddaren, att andra må kunna vakta sig för sådana äfventyr, som det jag bedröfligtvis iråkat. Paulin påstår först och främst, att jag icke äskade lånet för något egendomsköp, utan för andra påträngande penningbehof. Det kan visserligen vara alldees likgiltigt för hvad ändamål lånet erfordrades, dä Paulins illfundiga beteende derigenom icke det ringaste förändras; men jag vill dock nämna, att mina egna borgensmän, när lånehandlingen aflemnades till den för mig och dem då okända industririddaren, de tillsade honom att lånet var bestämdt för egendomshandel, och jemväl efter upptäckten af hans planer sökte förmå honom att antingen lemna ordentiig valuta för reversen eller återställa densamma, sjelfyve förnyade sin utsago för honom att penningarne voro afsedde för en fastighetshandel, hvilket för öfrigt tillfyllest vitsordas af protokollerne i målet och ytterligare kan styrkas af egendomens säljare. Dernäst uppger Paulin, att han genast vid handlingarnes emottagande lemnade mig förskottsvis 40 rår b:ko, dem jag skulle sagt mig behöfva till husnållsuppköp för dagen. Härmed förhåller sig så, att de 400 rår, som Paulin i afräkoving å det reverserade beioppet hiitills utgifvit, icke på en gång erhöllos, utan först efter det han flera gånger bade utöfver den bestämda tiden uppehållit liqviden och jag i anledning deraf börjat ana oråd, bekom jag vid ett tillfälle blott 40 rår. Då, för att närmare utforska bonom och för att rädda hvad räddas kunde, begärde jag alt till en begynnelse få halfva summan, och när han härpå icke ingick, nedsatte jag ytterligare beloppet, men med enahanda resultat, tills han stutligen, på min förnyade anhållan att åtminstone bekomma så mycket han för tillfället kunde undvara, hade den oblygheten att öfverlemna mig de 40 riks-: dalerne, dem jag endast mekaniskt mottog. Efter denna händelse insåg jag nödvändigheten af att fortfarande söka uttaga hvad möjligt var att erhålla, och sålunda afitvingade jag honom tillsammans 400 rdr, men härmed var det ock slut. — Hvarföre Paulin låter påskina, alt jag var i så stort behof af den ifrågavarande ringa summan, kan man lätt begripa. Han vill nemligen med denna uppgift, äfvensom med den föregående, att lånet aldrig var ämnadt till inköp af en egendom, liksom förringa lånehandlingarnes säkerhet och dymedelst ursäkta sitt prejeri i anseende till den risk, affären skulle kunna tillskynda honom. Jag hoppas doek, att hans beräkning i detta fall misslyckas, sedan jag nu fästat uppmärksamheten på rätta motivet till densamma. . Vidare antydes i Paulins uppsats, att jag i vittnens närvaro förklarat mig beredd att, i stället för kontanta penningar, taga kläde, som han sedermera skulle realisera. Ett dylikt förklarande har jag icke någonsin afgifvit, trotts de åberopade vittnesintygen, hvilka, att döma af hvad förut ty värr inträffat med personer af Paulins egenskaper, han måhända är nog lycklig att kunna framhafva. Den gången han tillställde mig den sista penningposten, men ej förr, yttrade han väl, att han ville för återstoden lemna kläde, och jag tycker mig äfven minnss, att han sade sig redan hafva gått i författning om varans anskaffande; men jag accepterade ingalunda hans erbjudande, utan skyndade i stället till mina borgensmän och, så påkostande det än var, underrättade dem om sakens hela sammanhang, hvarpå de genast åtföljde mig till Paulin och sökte, fast förgäfves, beveka honom att låta affären återgå, mot det jag gaf tillbaka de uppburna 400 rdr b:ko och dessutom ersatte honom för hans hafde besvär. Lika ogrundadt och förmätet, som allt det andra, är Paulins förebärande, att det af honom först utgifna recipisset annullerades och det nya, som innehåller att redovisning skulle ske ,efter öfverenskommelse, utfärdades med afseende derpå, att kläde skulle lemnas i stället för kontanter. Sanna förloppet är följande: Då jag gaf ifrån mig reyersen, medföljde . ej straxt det omtalta hypotheket eller inteckningshandlingen, utan fanns denna endast åberopad på reversens baksida, hvarimedlertid jag hade lemnat samma handling åt en annan person att söka derpå negociera upp penningar, i den händelse Paulin icke kunde anskaffa sådana. Kort derefter begärde Paulin att erhålla äfven hypotheket, utan hvilket, som han sade, affären icke kunde uppgöras, och den andra personen, som, enligt hvad jag sedermera fått veta, handlade i samråd med Paulin, och nu skyltar som vittne på recipisset, tillställde honom också hypotheket utan någon min formliga tillsägelse. Nu var det, som jag fann försigtigheten bjuda mig att af Paulin utkräfva ett nytt recipisse, lydande äfven på hypotheket, som jag fruktade eljest kunde gå för mig alldeles förloradt, hvarföre jag ock bad honom om ett sådant bevis och till min stora glädje jemväl erhöll det, utan att jag då hade någon reda på de der orden: efter öfverenskommelse, emedan jag svagt kan läsa skrifvet och derföre endast hörde Paug lin föredraga innehållet. Alt det af Paulin beräknade priset å klädet an-s selts med 60 å 70 procent öfverstiga det gällande, vill han färklårga An? Jat oäft Aff Värdan: man ratt AFI C to ww na

11 oktober 1845, sida 3

Thumbnail