Itryck, cch i synbarlig afsigt att dermed åstad-
komma en öfvertygelse, upprepar, att hr friherrn
icke egentligen hördes ytira sig emot regeringens,
eller som hon säger, statsrådets åsigter annat än
i frågan om. arfsrätten, så står detta just icke så
alldeles tillsammans med sanna förhållandet. In-
gen ledamot af riddarhuset vid riksdagen och
knappt någon annan som följde med ärenderna,
var okunnig om, att båda bröderne Palmstjerna,
likasom presidenten von Hartmansdorff och gref-
ve Björnstjerna tillhörde själen i, och på visst
sätt utgjorde den fraktion, som gemensamt med
erkebiskopen och några af biskoparna arbetade
på att utskotten från Adeln och Presteståndet
skulle, emot regeringens önskan, blifva tillsatta
i en kompakt konservativ anda, och att detta
skedde, hvad KonstitutionsUtskottet beträffar,
hufvudsakligen i och för det ändamålet, att kun-
na kullkasta, ej blott 1840 års representations-
förslag, som berodde af Ständernas eget afgöran-
de, utan också att förekomma förnyandet af nå-
got annat, som kunde upptaga likartade, om än
modifierade elementer i valförsamlingen. Den,
som läst protokollerna i representationsfrågan vet
också, att Frih. N. Palmstjerna icke gjorde någon
hemlighet af dessa tänkesätt. Såvida det nu icke
bestrides, att nyssnämnde fraktion verkligen stod
i en opposition emot Regeringens vid flera till-
fällen och äfven i representationsfrågan, genom
Konungens Rådgifvare yttrade tankar, så lär ock-
så ej kunna nekas, att Friherre Palmstjerna be-
fann sig i denna belägenhet och hade valt en så-
dan ståndpunkt. Vi erinre här blott om ett fak-
tum, utan att vidare ingå i något bedömande 1
hvad mån detta borde verka till Friherre Palm-
stjernas rappelerande såsom minister. Men om
vi i sistnämnde hänseende rätta oss efter Miner-
vas önskan, så bör hon äfven medgifva, att det
på hennes sida hade varit mest öfverensstämman-
de dermed och med hennes egen tydning af Ko-
nungens rättighet, att icke vidare tillkännagilva
något elakt lynne öfver Konungens åtgärd, äf-
ven under förevändning, att detta endast vore
riktadt mot tidningarne.
— Ibland smärre saker, som varit att obser-
vera för Aftonbladet, är äfven en- recension i
Dagl. Allehanda för sistlidne Fredag, öfver en
samling sånger, som för omkring ett år sedan
utgåfvos af herr Bauck, densamme, som under
signaturen —u— vanligen refererar musikaliska
saker i Aftonbladet, och hvilka sånger jemte deras
författare dervid fått röna en jemmerlig med-
fart. Till ett sådant omdöme har herr —w—
haft en fullkomlig rättighet, ty det står för hans
räkning, och vi ämna således icke taga hett vid
oss deröfver, för att skydda hr —u—. Vi hafva
blott nämnt saken för att i sammanhang dermed
kunna berätta en icke ointressant omständighet
till upplysning för läsaren.
Hr Bauck hade nemligen för någon tid sedan
sändt en samling af sina så väl äldre som nyare
sångkompositioner i manuskript (med underlagd
tysk text) till Felix Mendelsohn-Bartholdy, jemte
anhållan, att denne berömde konstnär måtte yttra
sin tanka om dem. Bland dessa sånger befann
sig äfven den ena af de båda i Allehanda-arti-
keln utdömda sångerna, neml. Elfdrottningen;
den andra lärer då ännu ej varit komponerad.
Mendelssohn besvarade genast hr Baucks anhål-
lan, med ett omdöme öfver sångerna, hvilket är
märkligt i det afseendet, att det om hvarje af de
i hr —Ww—s recension vidrörda punkterna inne-
Som hr Båuc ÄMNLa alideles motsatt hr —W—S.
55 DiViruvg a Vilt PKR
rekommer, vilje vi med hans tillstånd här med-
dela ett litet utdrag till jemnförelse.
Hr —w— yttrar nemligen i sin recension,
att br Baucks sånger så till uppfinning som ut-
förande äro under medelmåttan, hvarjemte han
hos hr B. anmärker en fullkomlig brist på smak
och insigt i utförandet af den musikaliska tan-
ken, der en sådan förefinnes, samt förebrår) hr
B. uttryckligen, att han författar och låter tryc-
I ka sådan musik, m. m. — Mendelssohn yttrar
Ideremot, att herr Baucks sånger utmärka sig
I framför mångaså väl till melodien som ackom-
Å
j
pagnementet -m. m., och att de säkerligen skola
I förvärfva sig vänner och helsas välkomne, hvar-
belst de vinna inträde, samt uttalar sin hjert-
liga önskan, att detta måtte ske ej blott i Sveri-
ge, utan ock i Tyskland. — — Dagl. Allehanda
berättar om hr Baucks melodier, att de ,inre-
hålla en omusikalisk prosa, eller en högst pro-
Isaisk musik, de stå der kraft- och saftlösa, lem-
Ina hjertat kallt och förståndet tomt, m. m. I
Eifdrottningen säges hr B. hafva på ett ställe
skämt bort, sitt motiv, och på ett annat ställe
förfuskat, det. För öfrigt benämnas herr B:s
idger i allmänhet platta och hvardagsmässiga,.
— Märkligt nog säger deremot Mendelssohn, att
hr Baucks sånger ega angenäma, naturligt fly-
tande och likväl icke bekanta eller vanliga melo-
dier. (Zeichnen sich vor vielen durch ihre an-
genehme, natärlich fliessende, und doch nicht
bekanntgewöhnliche Melodie aus.) — — I Alle-
handas recension heter det om ,Elfdrottningen,
då fråga är om återgifvandet af poemets karak-
ter, att detta är en uppzift, som pöfverstiger hr
Baucks krafter. — Mendelssohn loford:r dere-
mot uttryckligen hr Baucks priktiga uppfattning
af poesierna. (Zeichnen sich dureh riechtise Auf-