Imunallorsamlingar, på kretsdagar och landdagalr
vidare genom muntligt rättegångssätt med ed
Isvurna män af folket; genom fredsdomare, hvilk
hafva samma befattning som polisen, nemlige
jatt upprätthålla freden i det inre; ändtligen ge
nom inrättningar, som trygga personlig säkerhe
och skydda de enskilda mot godtycke hos de
offentliga makten. En stat som saknar dessa kän
nemärken är icke fri, han må utstyra sig me
det prålande namnet republik eller kalla sig mo
narki. Men Schweitzs politiska reformatore
tänkte icke så. De bibehböllo den, af aristokra
tien fordrade och införda embetsmannahierarkin
förvaltningen med dess luntskrifveri, hemlighets
krämeri och administratifva lagskipning; de be
höllo polisbyrårne och gensdarmeriet, kallad
landtjägare, med den oinskränkta makt, bhvarmer
Frankrikes Ludvigar utstyrt dem; de behöll
ettdera såsom Bern, den gamla, aristokratisk
lagskipningen, med dess från kanoniska lagen lå
nade inqvisitions- och civilprocess, eller ock, ox
de än, såsom Waadt, Zärich, Aargau, Basellanc
och andra kantoner införde offentlighet och munt
lighet i rättegången, så drogo de sig dock mec
fruktan tillbaka för juryinrättningen. En verk
lig representation tillvägabragtes — början til
ett fritt statslif — men pressens frihet enlig
grundlagen! är ingen friket i verkligheten, si
länge icke en dermed öfverensstämmande lagskip.
ning skyddar frimodigheten och sanningskärleker
mot den sårade fåfängans och egennyttans hämnd.
utan en snara. Med tiden utbredde sig inom de
reformerade kantonerne mer och mer den obe-
hagliga känslan att man bekommit, mindre en
ändring i det politiska och sociala tillståndet, än
som man uttryckte sig, ett ombyte af personer på
de gröna stolarne,. Man började märka, att de
gamla slägterna, vana vid maktens åtnjutande
rört sig med mer ledighet deri, och att de nys
uppkomlingarne begingo svåra misstag i valet a
medlen att visa en, statsmakten tillbörlig värdig-
bet. De nya regeringarne syntes samtligen utg;
från den tankan, att folket icke var moget för
(en sann politisk frihet; derföre skulle det i nys
skolor bildas dertill — liksom kunde man lär:
sig simma på torra landet. Medan man i afse.
ende på reform af statsinrättningarne höll sig til
det aldra nödvändigaste, uppkastades stora folk
uppfostringsplaner och ett stort antal högre och
lägre undervisningsanstalter inrättades. Derigenom
ökades statsutgifterne, de förut städse fulla stats-
kassorne tömdes och äfven pålagorne måste ökas.
Ny grund till obelåtenhet, då de fordna regerin-
garne bestridt statsutgifterne, dels af statsgodsens
afkastning och räntan af nedsatte kapitaler, dels
genom indirekta skatter, som icke märktes af folket:
hvilket lefde i den inbillningen, att gemene man
litet eller intet bidrog till statsinkomsterne
Härtill kom att de gamla ätterna icke öfvergåfvc
hoppet att återkomma till styret, om än de äldre
statsmännen deribland icke längtade efter nya
mödor. De dem tillgifna familjer utbredde i
tysthet obelåtenheten; de af dem sufflerade tid-
ningar icke blott upptäckte och framdrogo de
nya regeringarnes fel, utan förstorade dem äfven
och uppmuntrade de missnöjda till motspänstig-
het och högtrafvande förhoppningar. Sinnena hade
likväl länge kunnat förblifva vid denna grad a!
jäsning, om icke otåligheten hos några regerings-
ledamöter i kanton Zärich, genom en för rask
utveckling af sina planer, försatt missnöjet i öf-
verspänning och derigenom arbetat motstån-
darne i händerna. Det händer ofta regeringar, som
i verldsliga saker äro stora älskare af makten,
att de i andliga medgifva en oinskränkt frihet —
en beqväm åskledare, den de protestantiska re-
geringarne ofta användt. Man kallar det upp-
lysning. Detta visade sig äfven i Zärich. Man
tycktes vilja gifva den positifva, kristliga religio-
nen till pris; Strauss inkallades såsom lärare till
kantonen. Från detta ögonblick hade det gamla
regeringspartiet, som kallade sig de konserva-
tifva, vunnet spel. De förklarade tron i faran,
och detta blef nu partiets lösen. Allt missnöje
samlade sig nu under trons fana, hvarpå man
förut i Zärich minst hade tänkt). Man bildade
offentliga troskommitter och organiserade för-
bindelserna dem emellan. Regeringen försökte
att antasta denna heliga början såsom ett åsyf-
tadt myteri. Men det var för sent; man bero-
pade sig på rättigheten till föreningar. Den enda
lagliga, beväpnade styrka i Schweitz är bevärin-
gen, som der kallas miliz. Troskommitteerne,
för hvilka många obetydliga namn, men äfven
herr Buntschli ställdes i spetsen, organiserade i
hemlighet friskaror mot regeringen. En morgon
hördes stormklockan i byarne, friskarorne drogo,
under psalmers afsjungande och med en prest i
spetsen, mot Zärich; borgarenas blod flyter, re-
geringen störtas och en trosregering upprättas
Det var den 6 Sept. 4839. På dessa tilldragel-
ser ligger en svår skuld. Att man icke kunde
herrarne, uppfostrade i den tron, att en oinskränkt
öfverhet och rättlösa, af nåd beroende undersåter
utgjorde en af Gud sjelf stiftad inrättning, svarade
med afslag. Den lilla kantonen Basel ligger mel.
lan det konstitutionella Frankrike och det konsti-
tutioneila Baden. Då landtkommunerne sedermer:
förklarade sin oafhängighet, öfverföllo baselska stads.
borne 4832, om nattetid, de oberedda landtborne
men blefvo likväl vid Gelterkinden tillbakaslagne
Stadsbaselborne hade, för att dölja angreppet, gåt
öfver Badiska gebitet. Derefter värfvade de ånyc