-—-QQ-QL- i .— l 0 l1äioDotrriiitBi—nnn
MIRABEAU OCH MIRABELLE. )
HISTORISK NOVELL AF HIPPOLYTE BADOU:
XIV.
UPPLÖSNING.
I Mars månad kommer qvällen tidigt, ty vin-
:ern fördröjer ännu solstrålarnes framträngande.
Det var redan alldeles mörkt klockan sju på af-
tonen, och markisinnan de la Fare, som af det
allmänna ryktet blifvit underrättad att valet upp-
skjutits till morgondagen, gick in i sin kammare
och tackade Gud för detta oväntade och för hen-
ne så välkomna uppskof. Rudolf hade ju svurit
att ingenting företaga före utnämningsdagen. Er-
melinda hade således ännu en säkerhetsdag, i fall
man får gifva detta namn åt hennes fruktans ö-
gonblickliga upphörande. Markisen sjelf var allt-
för mycket sysselsatt med tanken på det steg
ban samma afton fann sig föranlåten att taga, för
att han skulle hinna underrätta sin fru om att
ryktet om uppskofvet var en osanning.
Om man undantager den oro, som sjelfva hen-
nes kärlek medförde, bade Ermelinda för när-
varande vunnit ett slags lugn, som tillät henne
att kallt betrakta sakernas läge och att fatta ett
förnuftigt beslut.
Det beslut hon fattat var, att aldrig mera å-
terse Mirabeau, men också att frälsa honom från
Rudölfs mordanslag. Knappast hade hon gjor
dessa tvenne tankar rätt klara och rediga för sig
då hon ämnade skrifva till Mirabeau och i få orc
berätta henom historien om hennes och chevaliej
de Vorbelles konspiration, när — just i det ö
gonblick, då hon satte sig ned för att skrifva
dörren öppades och chevaliern inträdde.
Stum och med en särdeles högtidlig min mnal-
kades han Ermelinda. Han hade så mästerlig!
förställt sin fysionomi, att allt deruti syntes dy-
) Se Aftonbl. J4 208, 209, 210, 212, 214, 215, 216
Fk 2 8, 219, 220, 222, 223 224 och 225,