ändamål, nemligen att utan pålning ingen byggnad här borde äfventyrasv — var uppoch nedvänd, och falsk. D.t hade ej skadat om de kommitterade herrar byggmästarne, innan de satt sig ned till doms på Carl XIII:s torg, skulle hafva sett sig litet om i bokliga konster, just för deras fack. De hade då kanske funnit hos t. ex. en väl ansedd man, Belidor, i la science des ingenieurs, följande stycke, nu ordagrannt öfversatt: Oaktadt man, sedan långliga tider, betjenat sig af pålar för att stärka en dålig mark, finnes det icke destomindre en mängd tillfällen, då det skulle vara farligt att använda dem; om t. ex. det vore fråga om en vattensjuk trakt, hvarest funnes elt stort antal källådror, så får man icke tro att pålarne skulle vara särdeles nyttiga, för att der bilda grundläggning, men tvärtom, emedan man funnit, att, vid deras nedslående, man gifvit luft åt källorne, hvilka derefter gåfvo vatten till sådant öfverföd, att marken blef ojemnförligt sämre än förut: och det, som man skall anse rätt besynnerligt, är, att pålar som man hade indrifvit till vägran för hejaren, med hka mycken svårighet som om de hade råkat god botten, uppstego till ens förundran dagen derpå, eller några timmar derefter, ur marken, emedan källornas vatten hade uppdrifvit dem, under sitt bemödande att framkomma; på sält att man måste slå ur bågen, a!t betjena sig af dem vidare, och taga sin tillflykt till nigra andra medel, mycket svårare att tillvägabringa, än dem, af hvilka man kunnat straxt betjena sig, om, i stöllet för att uppväcka svårigheter, man hade sökt att förekomma dem; hvilket allt visar nödvändigheten af alt moget besinna naturen af det arbete, man har att utföra, innan man lägger hand vid verket.n Imedlertid finnes det visserligen tillfällen då pålningar äro, äfven för stenbyggnader, både nyttiga och nödige; men det är icke till grund som skall bära svåra tyngder, utan till skyddsdammar, t. ex. med plankor i spunt mellan fålarne, för att hindra strömskärningar mot grunden eller marken under den. Scamozzi förmanar ait, i synnerhet framför hörnen af en byggnad som ligger i oroligt vatten, göra sådane förpålningar; och så säger han sig hafva gått till väga vid grundens anläggande för le procuralie nuovei Venezia, der, mot kanalen vid Myntet, han lät nedslå kring ett hörn ett utsprång af pålning i form af en hastionp. Det framlyser uti allt hvad man af det underdåniga utlåtandet vidrör, att de herrar byggmästare, som på Carl XIII:s torg föreslagit grund för National-Museum, föreställde sig att konsten ej var större, än att låta folk hamra på några pålar, intill dess de stannade; och ait längden af dessa pålar kunde blifva halfvägs till China, om det gällde på. Deri ligger villfarelsen. Säkert är alltid, att exemplet, äfven såsom blott förslag — men af ett öfver-intendents-embete — att bygga palatser på 75 fots höga pålar, må kunna anses oerhördt, och — hade man så långt, med god min öfverträdt den venetianske byggmästarens klagan och ogillande redan vid 44 fots pålningsdjup — så vet ins. sannerligen icke hvarföre man skulle stanna vid någon gräns, eller någon förmätenhet. Handlingen är imedlertid så mycket mer ansvarsfull, som en mängd föreskrifter af ålder finnas gilna, så på teoretisk som praktisk väg, om sättet att tillvägagå i denna del af byggnadskonsten. Lätt är att begripa, det för pålarne, om de skola bära något, måste finnas ett minimum af tjocklek i förhållande till deras längd. Leon-Batlista Alberti (2) är, så vidt ins. har sig bekant, den första som gifvit en bestämd före-! skrift i detta afseende. Han säger i sin Architetturan, tryckt på italienska i Venetia år 1563, p. 66, att pålning till grund skall vara dubbelt så bred som den blifvande muren, och pålarne, under intet vilkor längre än 4 af höjden för den blifvande muren, samt så grofva, att tjockleken motsvarar i det minsta Ya af deras längd. (2) Denne utmärkte man var född 1398. Vasari säger att latinska upplagan af hans här nämnde verk: De re waificaloria blef af honom, utgifven är 41481. Han var således då 83 år gammal. Milizia i Memorie degli architetti yttrar om honom bland annat följande: Han var hemmastadd i målning och bildhuggeri; men sällsynt var i synnerhet hans kunskap i arkitekturen, vunnen genom att granska och mäta forntidens byggnader, till hvilket ändamål han företog många resor. — — — Välförtjent, är han derföre ansedd såsom en af de förnämsta återställarne af Jan antika hvognadskansten som han lIvckligen