OSA MER Vär ER , VI VRERREN ve U
Utdrag af ett bref från Skåne.
— — — — Vi hafva på sista tiden härstädes väl
trat oss i fester af alla slag. Det har varit riktig
lystert i det gamla Skåne. Först var den stora ju
beltillställningen i Lund till firande af domkyrkan
sjuhundraåriga ålder; sedan kom H. K. H. Kronprin
sens besök i de olika Städerna och på de stora god
sen. Du har af tidningarne längesedan inhemtat all
hvad som officiellt hörer till hans högtidliga motta
gande i Lund, Malmö, Helsingborg, Ystad. Frå;
det icke-officiellas gebit skulle jag visserligen kunn
undfägna med en och annan liten anekdot, såsom til
I exempel att borgmästare och rector magnificus i Lund
hvilka -afböjt den studerande ungdomens önskan at
Jutanför staden mottaga Kronprinsen, för att sjelfv:
få vara de enda att helsa honom välkommen, råkad
begge två — komma för sent; men jag fruktar at
du efter gammal vana kunde få lust att införa det
tidningen och jag sätter derföre heldre lås för mir
mun, för att icke möjligen kompromettera en elle:
annan af våra storheter här nere, På landet ha
man öfverallt sett äreportar uppresta för den unga
fursten, och de högvälborna egendomsegarne hafva
flerstädes låtit sina -underhafvande sitta upp för att
eskortera HH. K. H. fill nästa station. Jag har till-
fälligtvis kommit öfver att få se en dylik med fanor
försedd sqvadron, i hvars spets den nådiga herren på
stället uppsatt en f. d. dragon med särdeles hurtig
utseende; korpsen tog sig högst imposant ut. FEr
reell nytta har detta furstliga durchtåg haft med sig
i så måtto, att vägarne på flera ställen blifvit enkom
i och för prinsens ankomst iordningsatta, hvilket an-
nars måhända kommit att uteblifva på behaglig tid.
Det berättas att vissa godsegare gått ända derhän i
attention, att de till H. K. H:s besök låtit rödmåla
sina smedjor, ja, man vill veta att någon till och
med för samma höga orsak låtit klippa sin lurfviga
gårdvar.
Hur mycket H. K. H. nu haft öga eller tid att
observera af all denna uppmärksamhet, är en sak för
sig, och det är mer än troligt, att den höga gästen
i många ögonblick funnit sig snarare generad, än
uppbyggd och underhållen af denna välvilja. Åt-
minstone synes han efter alla märken icke stort haf-
va varit road af det stora jubileet i Lund med dess
lika många, som långa tal och predikningar, och,
om man skall vara uppriktig, kan man icke synner-
ligt undra derpå. Hela denna kyrkofest hade verk-
ligen, med all sin stätliga apparat, ett föga motsva-
rande och uppvägande innehåll, och det är isanning
icke så lätt att i trenne hela dagar gå andäktig en-
dast derför, att en kyrka stått i så eller så många
sekler. En god del uniformerade krigsofficerare
från de kringgränsande orterna hade imedlertid ström-
mat till Lund för tillfället, så att H. K. H. i sin
nya preussiska vapenrock och spetshjelm lyckligtvis
icke befann sig alldeles solo bland dessa många hun-
dra prestmän och teologer.
Apropos om jubilerandet i Lund, så har du för-
modligen sett att herr Wieselgren vid detta tillfälle
passade på att få på benen ett sällskap, hvars ända-
mäl skulle vara att utarbeta Lunds stifts Herdaminne.
Den lärde och nitiske doktorn höll på samma gång
ett minnestal öfver en af stiftets herdar, såsom prof
på stilen och fasonen af ett herdaminne, sådant det
bör vara, och naturligtvis kom han dervid äfven in
Då sitt älsklingsämne: nykterheten. Han behagade
ärunder äfven citera en anekdot om en dansk bi-
kop, hvilken lilla historia lätteligen kunde ge an-I
edning till missförstånd, och det inträffade nu det :
behagliga, att en Härvafande dansk prest, — en af
le flera gäster, som på ihbjudning från Lund infun-
it sig från det broderliga landet, — ansåg sig upp-!
nanad att uppstå till bemötande. af herr Wieselgrens:
illa episod: Detta skedde:öckså, som man säger, )
ned ord och inga visor; herr Wieselgren blef helt :
onsternerad och skulle ursaka sig; stor scen, som
lutades dermed, att den :vidtfrejdade doktorn med
årar i ögonen. kastade sig. om den danska embets-
roderns hals och i hela församlingens närvaro tryckte
n försoningens fromma kyss på hans kind! Djup
örelse...
Hr Wieselgren bar annars i samma vefva kommit
ram med äfven någonting annat, hvilket måhända,
all det icke vistigen stannar i sjelfva görningen,
flöper på ett mindre lyckligt sätt, än med försonings-
yssar; han har nemligen annonserat sig vilja utgif-
a ett arbete, innehållande, såsom prospekten anty-
er, biografiska eskisser öfver ännu lefyande perso-
er, hvilka råkat i större eller mindre onåd hos
err W. derför, att de taga sig en middagssup och
ågon gång till och med dricka ett glas punsch med
oda vänner. Ett slikt företag stöter verkligen, så-
mm någon anmärkt, litet på personlighety och lem-
ar uppenbarligen fältet öppet för skandalen. Också
ir en allmän röst låtit höra Sig deremot, och jag
ir sett gamla, annars ytterst fredliga hedersmän
ledsaga sitt, ogillande af detta herr Wieselgrens
sligt tillämnade opus med några högst betydelse-
Illa åtbörder med hand och ärm. När allt kommer
nkring, har väl imedlertid herr W;. endast velat
irmed skjuta ett skrämskott, och det är just icke
oligt att han på fullt allvar vill sålunda göra sig