OSA MER Vär ER , VI VRERREN ve U Utdrag af ett bref från Skåne. — — — — Vi hafva på sista tiden härstädes väl trat oss i fester af alla slag. Det har varit riktig lystert i det gamla Skåne. Först var den stora ju beltillställningen i Lund till firande af domkyrkan sjuhundraåriga ålder; sedan kom H. K. H. Kronprin sens besök i de olika Städerna och på de stora god sen. Du har af tidningarne längesedan inhemtat all hvad som officiellt hörer till hans högtidliga motta gande i Lund, Malmö, Helsingborg, Ystad. Frå; det icke-officiellas gebit skulle jag visserligen kunn undfägna med en och annan liten anekdot, såsom til I exempel att borgmästare och rector magnificus i Lund hvilka -afböjt den studerande ungdomens önskan at Jutanför staden mottaga Kronprinsen, för att sjelfv: få vara de enda att helsa honom välkommen, råkad begge två — komma för sent; men jag fruktar at du efter gammal vana kunde få lust att införa det tidningen och jag sätter derföre heldre lås för mir mun, för att icke möjligen kompromettera en elle: annan af våra storheter här nere, På landet ha man öfverallt sett äreportar uppresta för den unga fursten, och de högvälborna egendomsegarne hafva flerstädes låtit sina -underhafvande sitta upp för att eskortera HH. K. H. fill nästa station. Jag har tillfälligtvis kommit öfver att få se en dylik med fanor försedd sqvadron, i hvars spets den nådiga herren på stället uppsatt en f. d. dragon med särdeles hurtig utseende; korpsen tog sig högst imposant ut. FEr reell nytta har detta furstliga durchtåg haft med sig i så måtto, att vägarne på flera ställen blifvit enkom i och för prinsens ankomst iordningsatta, hvilket annars måhända kommit att uteblifva på behaglig tid. Det berättas att vissa godsegare gått ända derhän i attention, att de till H. K. H:s besök låtit rödmåla sina smedjor, ja, man vill veta att någon till och med för samma höga orsak låtit klippa sin lurfviga gårdvar. Hur mycket H. K. H. nu haft öga eller tid att observera af all denna uppmärksamhet, är en sak för sig, och det är mer än troligt, att den höga gästen i många ögonblick funnit sig snarare generad, än uppbyggd och underhållen af denna välvilja. Åtminstone synes han efter alla märken icke stort hafva varit road af det stora jubileet i Lund med dess lika många, som långa tal och predikningar, och, om man skall vara uppriktig, kan man icke synnerligt undra derpå. Hela denna kyrkofest hade verkligen, med all sin stätliga apparat, ett föga motsvarande och uppvägande innehåll, och det är isanning icke så lätt att i trenne hela dagar gå andäktig endast derför, att en kyrka stått i så eller så många sekler. En god del uniformerade krigsofficerare från de kringgränsande orterna hade imedlertid strömmat till Lund för tillfället, så att H. K. H. i sin nya preussiska vapenrock och spetshjelm lyckligtvis icke befann sig alldeles solo bland dessa många hundra prestmän och teologer. Apropos om jubilerandet i Lund, så har du förmodligen sett att herr Wieselgren vid detta tillfälle passade på att få på benen ett sällskap, hvars ändamäl skulle vara att utarbeta Lunds stifts Herdaminne. Den lärde och nitiske doktorn höll på samma gång ett minnestal öfver en af stiftets herdar, såsom prof på stilen och fasonen af ett herdaminne, sådant det bör vara, och naturligtvis kom han dervid äfven in Då sitt älsklingsämne: nykterheten. Han behagade ärunder äfven citera en anekdot om en dansk bikop, hvilken lilla historia lätteligen kunde ge an-I edning till missförstånd, och det inträffade nu det : behagliga, att en Härvafande dansk prest, — en af le flera gäster, som på ihbjudning från Lund infunit sig från det broderliga landet, — ansåg sig upp-! nanad att uppstå till bemötande. af herr Wieselgrens: illa episod: Detta skedde:öckså, som man säger, ) ned ord och inga visor; herr Wieselgren blef helt : onsternerad och skulle ursaka sig; stor scen, som lutades dermed, att den :vidtfrejdade doktorn med årar i ögonen. kastade sig. om den danska embetsroderns hals och i hela församlingens närvaro tryckte n försoningens fromma kyss på hans kind! Djup örelse... Hr Wieselgren bar annars i samma vefva kommit ram med äfven någonting annat, hvilket måhända, all det icke vistigen stannar i sjelfva görningen, flöper på ett mindre lyckligt sätt, än med försoningsyssar; han har nemligen annonserat sig vilja utgifa ett arbete, innehållande, såsom prospekten antyer, biografiska eskisser öfver ännu lefyande persoer, hvilka råkat i större eller mindre onåd hos err W. derför, att de taga sig en middagssup och ågon gång till och med dricka ett glas punsch med oda vänner. Ett slikt företag stöter verkligen, såmm någon anmärkt, litet på personlighety och lemar uppenbarligen fältet öppet för skandalen. Också ir en allmän röst låtit höra Sig deremot, och jag ir sett gamla, annars ytterst fredliga hedersmän ledsaga sitt, ogillande af detta herr Wieselgrens sligt tillämnade opus med några högst betydelseIlla åtbörder med hand och ärm. När allt kommer nkring, har väl imedlertid herr W;. endast velat irmed skjuta ett skrämskott, och det är just icke oligt att han på fullt allvar vill sålunda göra sig