fallande att hvar och en skulle vid laglig dom
stol söka upprättelse för den oförrätt han lidi
Men förnämligast ryktbar har han blifvit genor
sina fyra så kallade Fridslagar. Han pibiö
nemligen, att ingen skulle få våldsamt anfalla de
andra hvarken i kyrkan, på kyrkogården, elle
ens på vägen till och ifrån kyrkan. Den, son
bröt häremot, skulle förklaras fogelfri, och on
han i gerningen blef ihjelslagen, skulle han ligg:
ogild eller ohämnad. Detta kallades KHyrkofrid
Vid samma straff förbjöd Birger att ofreda elle:
våldföra någon qvinna, hvilket förr icke var o
vanligt, alldenstund det ansågs hederligt att mec
våld taga sig hustru. Förbudet häremot var han:
Qvinnofrid. Likaledes förbjöd han, att våldsam!
öfverfalla någon man, dess hustru, barn eller tjen-
stefolk inom dess hus eller gårdsgrind. Detta va
Hemfrid. Och slutligen förbjöd han vid samma
straff all våldsamhet mot dem, som voro stadds
på tingsväg eller vid sjelfva tinget. Detta kallade
Tingsfrid. Han förbättrade äfven mycket sjelfvg
bevisningssättet vid domstolarne, och afskaffade
den så kallade Jernbörden. Den anklagade skulle
nemligen antingen bära glödande jern eller gå på
dem med blotta fötterna. Kunde han göra detta
oskadd, så ansågs hans oskuld af Gud bekräftad.
— Förr ärfde döttrarna intet, och qvinnorna egde
ej rättighet till något i sina männers hus. Birger
Jarl påbjöd, att dotter skulle ärfva hälften så
å mycket som son, och äkta hustru skulle ega
aglig rätt till en tredjedel uti boet. Det var äf-
en den tiden brukligt, att fattiga personer bort-
ålvo sig till trälar och lifegne hos de rika, mot
vilkor att af dem blifva försörjde till sin död. Så-
lane kallades Gåfvoträlar. Åfven detta förbjöd
Birger, anseende det orätt, att den ena menniskan
kulle vara den andras träl.
Slutligen få vi omnämna Birger såsom den
gentlige grundläggaren af Sveriges hufvudstad.
öre honom var nemligen Stockholm, oaktadt sin
ördelaktiga belägenhet, högst obetydlig och en-
ast bebodd af några få fiskare. Dess befästande
all väl redan från äldre tider tillbaka hafva va-