BLANDADE ÄMNE
JÄGARNE.
En Siberisk skizz ).
En jägare drager, helt oförsagdt,
Öfver drifvor och isfält på zobeljagt.
På skullran hvilar hans trogna gevär;
Men okänd är drägten, den gamle bär.
Kal är hans bjessa, hvitt är hans hår:
Men stolt och reslig dock fram han går,
Som om i spetsen för frie män
Kommandostafven han bure än.
Att gillra för zobel, för hiller och mård,
Dertill han ej föddes i kejsarens gård.
Han fader har kallats af tusendes röst.
Och blixtrande stjernor ha prydt hans bröst.
Fram tågar den gamle, på jägarevis,
Genom snö och stvogar och klyftor och is;
Då ser han framför sig en jägare stå
Med tårar i ögat han stadnar då.
Den främmande jägarn han öppnar sin famn,
Med stapplande tunga han nämner ett namn;
Och gubben han ropar, så bergen ge dån:
Min älskade Stephan, min son, min son!
) Fritt, efter A. J. Glöerfeldt.
ST ER EO St ta SA SE KA RE VE NE RNE