rit påtänkt, isynnerhet från 4487, då Sigtuna för-
stördes af Esterna; men Birger grep först saken
an med allvar. Ty dels till hindrande af sådana
ströfverier, dels i anseende till ortens förträffliga
belägenhet, beslöt han att förvandla stället till en
stad, att omgifva den med murar, och sålunda
liksom innesluta Mälaren, Sveriges Medelhaf, in-
om lås och nyckel, på det de dervid och längre
in i riket belägna städer, orter och byar måtte
fredas för ytterligare ströfverier. Sjeliva holmen,
som nu egentligen kallas staden, var då på långt
när icke så stor som nu. Vattnet gick då upp
till både Wester- och OÖsterlånggatorna. Hvad
som utom dessa gator åt sjösidan till finnes bygdt,
har tillkommit i långt sednare tider, dels genom
vattnets fallande, dels genom fyllning. — Birger
bygde först tvenne torn, det ena vid holmens
norra ända, det andra på dess södra. Det förra,
som sedan kallades Tre Kronor, stod högst uppe
på höjden, der nu Kongl. slottet är; det andra
anlades vid Söderström, på nuvarande Jerntorget.
Emellan dessa torn drogos murar på östra och
vestra stränderna, inom hvilka murar staden in-
neslöts. At denna sin nya stad meddelade Birger
serskilda privilegier och lagar, hemtade af ut-
ändska stadsrätter och inhemska sedvanor. Sta-
lens byggnad anses hafva skett på 1230-talet.
Storkyrkan skall hafva blifvit färdig 1264, och var
lå hela stadens kyrka.
Af så stora förtjenster åtföljd, vandrade Birger
ill sin graf. Han dog år 4266, och blef begraf-
en i Warnhem. Han emottog statsförvaltningen
en allmän förvirring, och lemnade den i ord-
ing och lugn: riket, föraktadt vid hans tillträde
ill regeringen, var äradt och fruktadt vid hans
ortgång. Tapper, fridsam, dristig och försigtig,
ar han på en gång hjelte och sitt folks fader.
)m fel, ökade af samtidens afund och efterkom-
nandes lättro, synas fördunkla hans namn, så skola
inlands kufvande, Stockholms uppbyggande, la-
ars stiftande och förbättring, en vis regering och
venska folkets sällhet bevara hans ära och göra
ans minne odödligt.