DUUCLS SCHa IUlelviuStillltlinlad YVUnN ldlilrvallgae MVM
sittning; ty Fru von Dedels förmak öppnades van-
ligen efter skådespelens slut. Ministern, hennes
man, en allvarsam, förståndig, flegmatisk Hollän-
dare, var till sitt yttre så, hvad man kallar osyn-
lig,, att han vid sidan af hvilken behaglig qvinna
som helst endast skulle tjenat till, att som mot-
sats göra henne mera bemärkt: huru mycket mer
vid sidan af en engel, på hvilken man knappt
saknade vingarna, när denna luftiga skepnad, med
fot af en Charit, med fjet af en Sylfid, sväfvade
fram, och smålöjet sprack ut ur munnens rosen-
knopp, kring tändernas perlrader, hvita och glän-
sande som marmorn, och de stora ögonen, strå-
lande som fästets azur, ömsom med sina skalk-
aktiga blickar genomborrade hjertan, ömsom smälte
dem vid smäktande lågor. Och en hy, som Sö-
dermark knappt kunnat återgifva på duken! ett
hull, urbildligare än danelserna af Sergels mejsel!
Fru von Dedel, född af det stora, rika, mäk-
redan vid sitt första inträde i verlden de högsta
tiga huset v. Schimmelpenningk, tillhörde således
samhällskretsarna, hvilkas fina, otvungna sätt och
takt hon medförde öfver allt. I hofven kändel.
hon sig hemmastadd; i förmaken var hon skapad
att gifva ton. Lady Strangfords afresa från Stock-
holm drog ett moln af saknad öfver Fru von
Dedels sköna panna; de voro vänner; det var!
kanske hennes enda vän bland mängden, som
hycklade vänskap, men frättes af afund. Dock,
solen skingrar snart sommarens skyar, och un-:
der solvärman af sina triumfer fann hon sig trö-
stad af det ena könets lika odelade som hän-
ryckta hyllning, och af det andras låtsade delta-
gande. Sjelf låtsade hon ej om, att hon var det
företrädesvis firade föremålet för uppmärksamhet!
af både undersåter och Konung.
Så förhöll det sig imedlertid. Fru Dedel var
icke blott cn bland hofbanketternas oumbärliga
paraddockor, en gång för alla: hon tillhörde des -
utom Carl Johans enskilta umgängeskrets. Belle-
vue uppläts till sommarnöje åt Nederländske Mi-
nistern, och under spatserfarter genom den vac-
kra parken, steg Konungen merändels ur sin vagn l
och gjorde, än längre, än kortare besök hos det
diplomatiska paret.
I början af hans regering var Rosersberg Ko-
nungens älsklingstillhåll. Han uppeböll sig der
stundom flera veckor å rad, utan afseende på
årstid och väderlek. Det utgiorde en stor och
eftersträfvad utmärkelse att hålla honom sällskap
på detta lustslott. Han medförde dit endast blom- :
man af den högsta cirkeln af begge könen. Fru
von Dedel med sin man voro sjelfskrifne gäster
på dessa monarkens utfärder, der det finaste i
umgängeston förenades med det friaste i sätt att
vara: der Grefvarne Lazerbjelke och Wetterstedt
samt Baron Akerhjelm bjödo öfver hvarandra,
för alt göra samtalen underhållande, angenäma,
lätta, qvicka och retande; och der man från des-
sa, från kringvandringarna iden herrliga parken,
från sällskapsskådespelen, eller andra tidsfördrif,
förflyttade sig till det läckraste bord i mat och
dryck, som skulle gjort Lucullus heder: — den
enda omständighet, hvaruti Carl Johans lefnads-
sätt i finhet öfverträffade Gustaf III:s; ty det
hände stundom, under dennes vistelser på Grips-
holm, då de blefvo långvariga och tilloppet af
gäster vid de öppna tafflarna var allt för stort,
att kosthållet ej blef att skryta med. När Herr
von Dedel återkallades från Stockholm och an-
vändes i andra beskickningar, fästade Carl Johan
på hans bröst Nordstjernans Kommendörsstjerna
och omslöt hans sköna hustrus medja med en rik
gördel af dyrbara briljanter. )
Som ungkarl, och ännu mer som sändebud
från ett land, hvilket korrt förut afträdt halfva
sitt område åt den Kung, hos hvilken han nu
var anställd, hade det ej passat sig väl, att Dan-
ske Ministern den tiden ställt sig i spetsen för
den svenska hofkretsens förströelser. Herr Krabbe-
Carisius visste allt för väl hvad som äfven i
detta afseende anstod hans siällning, och han:
uppbar henne med värdighet, utan att gifva la-
starena rum, hvarken för öfverdrift i yppighet
eller gnideri. IIans person var aktad och om-
tyckt, och det visar både haus värde och värdet
af den tidens diplomatiska krets i Stockholm, att
han från denna hemkallades till Köpenhamn, för
att emottaga derstädes utrikes ärendernas portfölj.
Spaniens sändebud, Kommendören Moreno yhh
Daviz höll öppet bus för både hof och stad. Hans
banketter voro ståtliga. Det klädselrum, han vid
sina baler lät anordna åt fruntimmern, hade öf-
verflöd på allt, från cachemiren till silkesdockan,
och det hände ej sällan, att de shawlar af värde,
de sköna gästerna naturligtvis lemnade obegag-
nade, följande dagen sveptes af den lika frikostige
som gladlynte värden kring någon älskvärd skå-
despelerskas, sångerskas eller danserskas skuldror. .
Konstnärerne prisade honom som mecenat; ty
hans rum voro öfverfyllda af deras konstalster;
och i nödens boningar kände man hans hbjer:a.
Den minst ränksmidande för öfrigt af alla diplo-
mater borde han, under sådana omständigheter,
vara gerna sedd af Konungen, och mellan Carl
Johan och honom ägde också alltid ett förhål-
lande rum af ömsesidig tillgifvenhet. Skaknin-
garna i Spanien förorsakade vid flera tillfällen
långa uppehåll i afsändandet till dess utrikes vi-
stande ministrar af deras underhållssum mor, hvil-
ket stundom bragte Moreno i svår förlägenhet.
Några gånger afhbjelptes denna af den rika, i sina
yngre år intagande sångerskan Fru Fredenheim
Erna Sehröderheime vän — åt hva. är. soc
mm RAR LT RR Rn
rr
a rn mm - Å -