DUUCLS SCHa IUlelviuStillltlinlad YVUnN ldlilrvallgae MVM sittning; ty Fru von Dedels förmak öppnades vanligen efter skådespelens slut. Ministern, hennes man, en allvarsam, förståndig, flegmatisk Holländare, var till sitt yttre så, hvad man kallar osynlig,, att han vid sidan af hvilken behaglig qvinna som helst endast skulle tjenat till, att som motsats göra henne mera bemärkt: huru mycket mer vid sidan af en engel, på hvilken man knappt saknade vingarna, när denna luftiga skepnad, med fot af en Charit, med fjet af en Sylfid, sväfvade fram, och smålöjet sprack ut ur munnens rosenknopp, kring tändernas perlrader, hvita och glänsande som marmorn, och de stora ögonen, strålande som fästets azur, ömsom med sina skalkaktiga blickar genomborrade hjertan, ömsom smälte dem vid smäktande lågor. Och en hy, som Södermark knappt kunnat återgifva på duken! ett hull, urbildligare än danelserna af Sergels mejsel! Fru von Dedel, född af det stora, rika, mäkredan vid sitt första inträde i verlden de högsta tiga huset v. Schimmelpenningk, tillhörde således samhällskretsarna, hvilkas fina, otvungna sätt och takt hon medförde öfver allt. I hofven kändel. hon sig hemmastadd; i förmaken var hon skapad att gifva ton. Lady Strangfords afresa från Stockholm drog ett moln af saknad öfver Fru von Dedels sköna panna; de voro vänner; det var! kanske hennes enda vän bland mängden, som hycklade vänskap, men frättes af afund. Dock, solen skingrar snart sommarens skyar, och un-: der solvärman af sina triumfer fann hon sig tröstad af det ena könets lika odelade som hänryckta hyllning, och af det andras låtsade deltagande. Sjelf låtsade hon ej om, att hon var det företrädesvis firade föremålet för uppmärksamhet! af både undersåter och Konung. Så förhöll det sig imedlertid. Fru Dedel var icke blott cn bland hofbanketternas oumbärliga paraddockor, en gång för alla: hon tillhörde des utom Carl Johans enskilta umgängeskrets. Bellevue uppläts till sommarnöje åt Nederländske Ministern, och under spatserfarter genom den vackra parken, steg Konungen merändels ur sin vagn l och gjorde, än längre, än kortare besök hos det diplomatiska paret. I början af hans regering var Rosersberg Konungens älsklingstillhåll. Han uppeböll sig der stundom flera veckor å rad, utan afseende på årstid och väderlek. Det utgiorde en stor och eftersträfvad utmärkelse att hålla honom sällskap på detta lustslott. Han medförde dit endast blom: man af den högsta cirkeln af begge könen. Fru von Dedel med sin man voro sjelfskrifne gäster på dessa monarkens utfärder, der det finaste i umgängeston förenades med det friaste i sätt att vara: der Grefvarne Lazerbjelke och Wetterstedt samt Baron Akerhjelm bjödo öfver hvarandra, för alt göra samtalen underhållande, angenäma, lätta, qvicka och retande; och der man från dessa, från kringvandringarna iden herrliga parken, från sällskapsskådespelen, eller andra tidsfördrif, förflyttade sig till det läckraste bord i mat och dryck, som skulle gjort Lucullus heder: — den enda omständighet, hvaruti Carl Johans lefnadssätt i finhet öfverträffade Gustaf III:s; ty det hände stundom, under dennes vistelser på Gripsholm, då de blefvo långvariga och tilloppet af gäster vid de öppna tafflarna var allt för stort, att kosthållet ej blef att skryta med. När Herr von Dedel återkallades från Stockholm och användes i andra beskickningar, fästade Carl Johan på hans bröst Nordstjernans Kommendörsstjerna och omslöt hans sköna hustrus medja med en rik gördel af dyrbara briljanter. ) Som ungkarl, och ännu mer som sändebud från ett land, hvilket korrt förut afträdt halfva sitt område åt den Kung, hos hvilken han nu var anställd, hade det ej passat sig väl, att Danske Ministern den tiden ställt sig i spetsen för den svenska hofkretsens förströelser. Herr KrabbeCarisius visste allt för väl hvad som äfven i detta afseende anstod hans siällning, och han: uppbar henne med värdighet, utan att gifva lastarena rum, hvarken för öfverdrift i yppighet eller gnideri. IIans person var aktad och omtyckt, och det visar både haus värde och värdet af den tidens diplomatiska krets i Stockholm, att han från denna hemkallades till Köpenhamn, för att emottaga derstädes utrikes ärendernas portfölj. Spaniens sändebud, Kommendören Moreno yhh Daviz höll öppet bus för både hof och stad. Hans banketter voro ståtliga. Det klädselrum, han vid sina baler lät anordna åt fruntimmern, hade öfverflöd på allt, från cachemiren till silkesdockan, och det hände ej sällan, att de shawlar af värde, de sköna gästerna naturligtvis lemnade obegagnade, följande dagen sveptes af den lika frikostige som gladlynte värden kring någon älskvärd skådespelerskas, sångerskas eller danserskas skuldror. . Konstnärerne prisade honom som mecenat; ty hans rum voro öfverfyllda af deras konstalster; och i nödens boningar kände man hans hbjer:a. Den minst ränksmidande för öfrigt af alla diplomater borde han, under sådana omständigheter, vara gerna sedd af Konungen, och mellan Carl Johan och honom ägde också alltid ett förhållande rum af ömsesidig tillgifvenhet. Skakningarna i Spanien förorsakade vid flera tillfällen långa uppehåll i afsändandet till dess utrikes vistande ministrar af deras underhållssum mor, hvilket stundom bragte Moreno i svår förlägenhet. Några gånger afhbjelptes denna af den rika, i sina yngre år intagande sångerskan Fru Fredenheim Erna Sehröderheime vän — åt hva. är. soc mm RAR LT RR Rn rr a rn mm Å