å pyssnämnde torg pålning på ett för byggna
den fullt belryggande sält kan verkställas, gå!
tydligen mycket längre än byggnadskonstens hi-
storia ännu hunnit; och den sårar i dubbel
målt sanningen: först i det afseendet, att pål-
grund i alimänhbet aldrig varit för någon bygg-
ned af betydenhet fullt betryggande, och sedar
derigenom att en pålning, sådan dessa herrar nu
föreslagit den, är overkställbar, och ett fullkom-
ligt nonsens.
Det förra skall ins. bevisa genom att anföra
facta, som ådagalägga huru det betryggandep aj
en pål:rund, långt ifrån att någonstädes vara be-
kräfiadt, blifvit, utom hvad vi dagligen se för
ögonen, på mångfalld:ga orter, och i stor skala
Tederlagd! — gerom byggnadernas fall; äfvensom
ban skall visa, att man, bland de ypperste oct
erfarnaste architekter, redan för århundraden till-
baka, insett detta, och utdömt sådan slags grund-
läggning, äfven der, hvarest markens beskaffenhe
gjorde den lätteligen verkställbar; samt att yngre.
och sist den nyaste tidens utmärktaste konstruk-
törer återvändt till de slags grundläggningar, som
Greker och Romsre begagnade, och för goda er-
kände.
Det sednare åter, eller det overkställbara, tor-
de bevisa sig sjelft, på ett för byggnadskonsten i
vårt land högst beklagligen märkvärdigt sätt, en-
dast genom att i två ord nämna, det vårt öfver-
intenden!sembete och herr major Modig tro, att
nationalmuseum, n kolossal 3 våningar hög mur-
massa, skulle kunna hålla sig uppe på en samling
smala träben af 37 alnars höjd.
Mången väljer kanske endast emellan att skratta
eller gråta åt ett sådant förslag; insändaren för
sin del her trott att det måste verksammare vid-
röras.
Må det imedlertid ej förundra, om insändaren.
som haft alla dessa oformligheter för ögonen, om-
fattat vederläggningen med synlig värme, eller
om han, i sista artikeln, stundom med bitterhe!
fölide det vinrgleri i kostnadsberäkningar, som
synes hafva varit det enda hvarmed tanken um-
gåtts hos dem, hvilka det ålegat att med känne-
dom af sitt yrke, upplysa de första och de vig-
tigaste stegen på frågans techniska fält.
Eiler kanske skulle enhvar tycka, att några
hundåra-tusende riksdaler, bortkastade på ett frukt-
löst arbete å- Carl XlE:s torg, borde endast anses
såsom en ganska vanlig sak, hvilken ej kunde göra
landet så särdeles ondt, att skäl vore för han-
den, se den omständigheten så häftigt? Eller tro,
alt det först då vore tid att omfatta saken med
ifver, när nationalmuseum rest sg, och murarne
remna, och det blifverallom synligt, att ledningen
låg i oförmögna händer?
Måhända är det då först, som frågan blir en
nat:onal-argelägenhet, och som fäderneslandet) kan
anses bafva någon del i den?
Om det, ty värr, blifvit en vana, att våra pu-
blika civila byggnader gå oförsvarligt illa, utan
ringaste regel, hvarken för deras bestånd eller
utseende; ej må detta förhållande vara bestämdt
att blifva evigt, eller ännu längre kunna uppe-
hållas med det alltför vanliga konstgreppet, att
påstå driffjädern till klandret vara personlig o-
vilja?
Sådant spel, om det anlites, skall ock ringa be-
kymra insändaren. Han förmodar att de omstän-
digheter ban framlagt, och än vidare bar att bär
framlägga, blifva mer än tillräcklige för att vis2,
det hans ifver och ihärdighet härleda sig ganska
tydligt och klart från saken sjelf, som han för-
fäktar: en sak, för hvilken han nu går att hemta
historiens vittnesbörd, och konstens egna och ve-
tenskaplige.
När det är fråga om byggnader, och de monu-
mentala i synnerhet, så gifves icke säkrare väg
till upplysving, än alt rådfråga de mönster den
klassiska forntiden gifvit. Man handlade då, med
konsten och kunskapen lefvande omkring sig, och
allt hvad mästarverken från den tiden innehålla, är
så fullkomligt, så väl funnet, beräknadt och ut-
fördt, att det städse hållit profvet såsom det pre-
cist rätta, när det blifvit underkastadt de positiva
undersökningar, som vetenskapernas sedermera
vunna utveckling lemnat tillfälle att göra.
Detta gäller äfven om grundläggningar.
Grexer och Romare, i äldsta tider, när de må-
ste bygga på lös mark, tillvögagingo efter den
enkla grundsatsen, att tryckningens verkan afta-
ger, i mån som motståndsytan tilltager.
Alltså voro de i första rummet angelägne, att
under det byggda bilda en enda sammanhängan-
de sula, af större vidd än byggnadens, och af till-
räcklig tjocklek.