å pyssnämnde torg pålning på ett för byggna den fullt belryggande sält kan verkställas, gå! tydligen mycket längre än byggnadskonstens historia ännu hunnit; och den sårar i dubbel målt sanningen: först i det afseendet, att pålgrund i alimänhbet aldrig varit för någon byggned af betydenhet fullt betryggande, och sedar derigenom att en pålning, sådan dessa herrar nu föreslagit den, är overkställbar, och ett fullkomligt nonsens. Det förra skall ins. bevisa genom att anföra facta, som ådagalägga huru det betryggandep aj en pål:rund, långt ifrån att någonstädes vara bekräfiadt, blifvit, utom hvad vi dagligen se för ögonen, på mångfalld:ga orter, och i stor skala Tederlagd! — gerom byggnadernas fall; äfvensom ban skall visa, att man, bland de ypperste oct erfarnaste architekter, redan för århundraden tillbaka, insett detta, och utdömt sådan slags grundläggning, äfven der, hvarest markens beskaffenhe gjorde den lätteligen verkställbar; samt att yngre. och sist den nyaste tidens utmärktaste konstruktörer återvändt till de slags grundläggningar, som Greker och Romsre begagnade, och för goda erkände. Det sednare åter, eller det overkställbara, torde bevisa sig sjelft, på ett för byggnadskonsten i vårt land högst beklagligen märkvärdigt sätt, endast genom att i två ord nämna, det vårt öfverintenden!sembete och herr major Modig tro, att nationalmuseum, n kolossal 3 våningar hög murmassa, skulle kunna hålla sig uppe på en samling smala träben af 37 alnars höjd. Mången väljer kanske endast emellan att skratta eller gråta åt ett sådant förslag; insändaren för sin del her trott att det måste verksammare vidröras. Må det imedlertid ej förundra, om insändaren. som haft alla dessa oformligheter för ögonen, omfattat vederläggningen med synlig värme, eller om han, i sista artikeln, stundom med bitterhe! fölide det vinrgleri i kostnadsberäkningar, som synes hafva varit det enda hvarmed tanken umgåtts hos dem, hvilka det ålegat att med kännedom af sitt yrke, upplysa de första och de vigtigaste stegen på frågans techniska fält. Eiler kanske skulle enhvar tycka, att några hundåra-tusende riksdaler, bortkastade på ett fruktlöst arbete åCarl XlE:s torg, borde endast anses såsom en ganska vanlig sak, hvilken ej kunde göra landet så särdeles ondt, att skäl vore för handen, se den omständigheten så häftigt? Eller tro, alt det först då vore tid att omfatta saken med ifver, när nationalmuseum rest sg, och murarne remna, och det blifverallom synligt, att ledningen låg i oförmögna händer? Måhända är det då först, som frågan blir en nat:onal-argelägenhet, och som fäderneslandet) kan anses bafva någon del i den? Om det, ty värr, blifvit en vana, att våra publika civila byggnader gå oförsvarligt illa, utan ringaste regel, hvarken för deras bestånd eller utseende; ej må detta förhållande vara bestämdt att blifva evigt, eller ännu längre kunna uppehållas med det alltför vanliga konstgreppet, att påstå driffjädern till klandret vara personlig ovilja? Sådant spel, om det anlites, skall ock ringa bekymra insändaren. Han förmodar att de omständigheter ban framlagt, och än vidare bar att bär framlägga, blifva mer än tillräcklige för att vis2, det hans ifver och ihärdighet härleda sig ganska tydligt och klart från saken sjelf, som han förfäktar: en sak, för hvilken han nu går att hemta historiens vittnesbörd, och konstens egna och vetenskaplige. När det är fråga om byggnader, och de monumentala i synnerhet, så gifves icke säkrare väg till upplysving, än alt rådfråga de mönster den klassiska forntiden gifvit. Man handlade då, med konsten och kunskapen lefvande omkring sig, och allt hvad mästarverken från den tiden innehålla, är så fullkomligt, så väl funnet, beräknadt och utfördt, att det städse hållit profvet såsom det precist rätta, när det blifvit underkastadt de positiva undersökningar, som vetenskapernas sedermera vunna utveckling lemnat tillfälle att göra. Detta gäller äfven om grundläggningar. Grexer och Romare, i äldsta tider, när de måste bygga på lös mark, tillvögagingo efter den enkla grundsatsen, att tryckningens verkan aftager, i mån som motståndsytan tilltager. Alltså voro de i första rummet angelägne, att under det byggda bilda en enda sammanhängande sula, af större vidd än byggnadens, och af tillräcklig tjocklek.