det, så att man under riksdagen 1840 kunde sä-
ga, alt erkebiskopen och biskop Heurlin (seder-
mera statsministern) styrde landet (Aftonbladet
1840, M 2539).
Afven herr Tteodor Mäögge har i sin skildring
af Sverige år 1843 (Kap. 3) framställt denna mäk-
tiga korporations betydelse. Han visar på dess
inre, noga sammanlänkade organisation, uppifrån
primas ned till den lägsta adjunkten, på dess
stränga hierarkiska principer, hvarigenom den så
väl förstår sammanbhålla sin solida enhet, och på
dess i jemförelse med landets tillgångar stora ri-
kedomar, dem han anslår till en årlig inkomst af 4
millioner riksdaler eller en tredjedel af hela stats-
inkomsten.
Det svenska presterskapet har redan länge å-
dragit sig utlandets uppmärksamhet i anseende till
den ortodoxa fanatism, det gjort gällande mot så
väl vetenskapen som andra konfessioner. 1 fråga
om vetenskapen handlar det mycket snabbare och
myndigare än andra länders, regeringen under-
gilna presterskap, emedan det är i besitining af
det nödiga medlet för utförandet. Men när man
med sina ortodoxa afsigter är hänvist till politi-
ken, så blifver det omöjligt att uppnå afsigten
i hela sin vidd, emedan man omöjligt kan till-
vinna sig statens biträde, derest deita icke kan
ske från statens egen ståndpunkt. Från denna o-
lägenhet är det svenska presterskapet, genom sin
oberoende makt, befriadt; landets båda universi-
teter hafva biskopar till prokanslerer.
Såsom politiskt riksstånd har svenska prester-
skapet naturligtvis icke kunnat utmärka sig ge-
nom liberalitet, om det icke någon gång gjort
gemensam sak med de oprivilegierade stånden
mot adelns prerogativer, liksom det under sista
riksdagen, sannolikt för att afvältra sig något af
den oerhörda impopularitet, som hvilar på det-
samma, biträdde de oprivilegierade ståndens för-
slag till afskaffande af titelväsendet och olika arfs-
rätten (hvilket förstnämnda var mycket oange-
nämt för de många adeliga kammarherrarne åe.).
Eljest har ståndet alltid visat sig illiberalt; det har,
; uppenbar strid mot tryckfrihetslagen, velat till-
egna sig censur öfver religiösa skrifter, det har
voterat för prygelsystemet inom armän 0. s. v.
Kulminationspunkten har imedlertid det högvör-
liga ståndets politiska taktik uppnått, genom stån-
lets förhållande i den på samma riksdag behandlade
epresentationsfrågan, som utan tvifvel var en lifs-
råga. Vid detta tillfälle har ändtligen hierar-
jens hemlighet blifvit för folket afhöjljd och ett
illförene aldrig bemärkt hat mot densamma ut-
rutit; och sedan denna mäktiga operation sålunda
ippbjudit hela sin makt och sin ifver, för att
ortvisa hvarje förmedlingsförslag, torde väl kunna
ntagas, att dess upplösning icke är mycket afläg-
en. För att förstå så väl presteståndets förhål-
ande i denna strid, i hvilken det koncentrerat
ela sin kraft, som dess närvarande ställning 1
Imänhet, måste man kasta en blick på dess hi-
oriska utveckling och på de medel, hvarigenom
et dels bevarat sina privilegier från katolska ti-
en, dels tillkämpat sig nya, genom hvilkas be-
ttning det förmår bibehålla en så egen, från
et öfriga protestantiska presterskapet — afskiljd
ällning. (Forts. följer.)
FORTS,
GS Ar mm I VV
) SO AA Ht —- — -
