det, så att man under riksdagen 1840 kunde säga, alt erkebiskopen och biskop Heurlin (sedermera statsministern) styrde landet (Aftonbladet 1840, M 2539). Afven herr Tteodor Mäögge har i sin skildring af Sverige år 1843 (Kap. 3) framställt denna mäktiga korporations betydelse. Han visar på dess inre, noga sammanlänkade organisation, uppifrån primas ned till den lägsta adjunkten, på dess stränga hierarkiska principer, hvarigenom den så väl förstår sammanbhålla sin solida enhet, och på dess i jemförelse med landets tillgångar stora rikedomar, dem han anslår till en årlig inkomst af 4 millioner riksdaler eller en tredjedel af hela statsinkomsten. Det svenska presterskapet har redan länge ådragit sig utlandets uppmärksamhet i anseende till den ortodoxa fanatism, det gjort gällande mot så väl vetenskapen som andra konfessioner. 1 fråga om vetenskapen handlar det mycket snabbare och myndigare än andra länders, regeringen undergilna presterskap, emedan det är i besitining af det nödiga medlet för utförandet. Men när man med sina ortodoxa afsigter är hänvist till politiken, så blifver det omöjligt att uppnå afsigten i hela sin vidd, emedan man omöjligt kan tillvinna sig statens biträde, derest deita icke kan ske från statens egen ståndpunkt. Från denna olägenhet är det svenska presterskapet, genom sin oberoende makt, befriadt; landets båda universiteter hafva biskopar till prokanslerer. Såsom politiskt riksstånd har svenska presterskapet naturligtvis icke kunnat utmärka sig genom liberalitet, om det icke någon gång gjort gemensam sak med de oprivilegierade stånden mot adelns prerogativer, liksom det under sista riksdagen, sannolikt för att afvältra sig något af den oerhörda impopularitet, som hvilar på detsamma, biträdde de oprivilegierade ståndens förslag till afskaffande af titelväsendet och olika arfsrätten (hvilket förstnämnda var mycket oangenämt för de många adeliga kammarherrarne åe.). Eljest har ståndet alltid visat sig illiberalt; det har, ; uppenbar strid mot tryckfrihetslagen, velat tillegna sig censur öfver religiösa skrifter, det har voterat för prygelsystemet inom armän 0. s. v. Kulminationspunkten har imedlertid det högvörliga ståndets politiska taktik uppnått, genom stånlets förhållande i den på samma riksdag behandlade epresentationsfrågan, som utan tvifvel var en lifsråga. Vid detta tillfälle har ändtligen hierarjens hemlighet blifvit för folket afhöjljd och ett illförene aldrig bemärkt hat mot densamma utrutit; och sedan denna mäktiga operation sålunda ippbjudit hela sin makt och sin ifver, för att ortvisa hvarje förmedlingsförslag, torde väl kunna ntagas, att dess upplösning icke är mycket aflägen. För att förstå så väl presteståndets förhålande i denna strid, i hvilken det koncentrerat ela sin kraft, som dess närvarande ställning 1 Imänhet, måste man kasta en blick på dess hioriska utveckling och på de medel, hvarigenom et dels bevarat sina privilegier från katolska tien, dels tillkämpat sig nya, genom hvilkas bettning det förmår bibehålla en så egen, från et öfriga protestantiska presterskapet — afskiljd ällning. (Forts. följer.) FORTS, GS Ar mm I VV ) SO AA Ht ——