MM RR — Redaktionen har ansett sig böra lemna run i bladet åt efterföljande, insända anmärkninga rörande behandlingen af ett presterligt befordrings ärende, på det den origtighet eller försummelse som dervid förmodas hafva förelupit, må kommi under sakkunnige personers skärskådande och dy medelst en upprättelse beredas åt den lidande och, i händelse ett fel mot författningar elle; loflig sedvänja verkligen blifvit begånget, sådan för framtiden undvikas. Bland de flera befordringar till regala pastorater som för kort tid sedan inträffade, förekom äfven do centens, magister Hoflunds till Fridlefstads regal: pastorat af 4:sta klassen i Blekinge. Detta pastora hade då i nära tre ärs tid stätt vakant. Ungefär et halft år efter förra kyrkoherdens död undertecknade nära 300 åbor inom församlingen en petition till dävarande Konungen, hos hvilken de anhöllo att erhålla till pastor adjunkten i hufvudstaden Ternström, som är född i Blekinge, och af denna petition, hvaraf en öfversättnipg på franska öfverlemnades till H. M. Konung Car! XIV, nedlades originalet i ecklesiastikdepartementet. På frägodagen i September 1244 blef Ternström med stor pluralitet, nemligzen med 154 röster mot 49, kallad till 4:de profprediksnt. Domkapitlet i Lund, med undantag af två ledamöter, afslog likväl denna kallelse. Som imedlertid Ternström var med de ä förslaget uppförde fuilt jemngod i pastoralbetyg, tjenstår m. m., ansögs det vara skäligt att öfver afslaget anföra besvär. Betta gjorde tit. T. sjelf, men tillbakavisades af Kongi. Maj:t på den grund, att icke han, utan de som kallat honom, ägde rätt att besvära sig. Men händelsen, eller hvad det kunde vara, hade så fogat, att församlingen icke kom i tillfälle att besvära sig. Det hände nemligen att valförrättaren, häradsprosten Cederlund, ej kommunicerade de kallande konsistorii afslag, oaktadt han derom lärer gifvit löfte, hvadan besvärstiden försummades. Vid valet, som skedde den 23 sistl. Maj afgafs knappast en-tredjedel af församlingens röstbelopp, och flera röster skulle, efter hvad ins, tror sig veta, blifvit nedlagde, om ej ätskilliga röstägande fruktat att genom nedläggandet bereda synnerlig öfvervigt åt den de minst ville hafva. Slutligen företogo sig 44 af församlingens invånare att uppresa ti!i hufvudstaden och anhålla om underdånig audiens hos H. M. Konungen, för att framföra en underd. önskan att erhålla Ternström till själasörjare. Deuna enträgenhet ådagalade väl på det aldratydligaste församlingens bestämda längtan att framför alla andra få tit. T. till pastor, och det är ins:s mening att derpå bordt göras afseende, så snart icke visas kunnat, att en olaglighet dermed blifvit begången. Det synes nemligen mycket hårdt och obilligt, att en församling, då den genom alla lofliga medel tydligen ådagalagt att den vill till herde ha den eller den, som ir kompetent att söka, ändock skall nödgas mottaga en annan, som den knappt till namnet känner. Också bade Fridlefstad, som på 80 år blott haft två kyrkoherdar, hvilka alltså måst vara mycket ålderstigna, äl behöft en man med mera vana vid den presteriga tjenstgöringen, än en docent kan anses äga RK oo o