MM RR
— Redaktionen har ansett sig böra lemna run
i bladet åt efterföljande, insända anmärkninga
rörande behandlingen af ett presterligt befordrings
ärende, på det den origtighet eller försummelse
som dervid förmodas hafva förelupit, må kommi
under sakkunnige personers skärskådande och dy
medelst en upprättelse beredas åt den lidande
och, i händelse ett fel mot författningar elle;
loflig sedvänja verkligen blifvit begånget, sådan
för framtiden undvikas.
Bland de flera befordringar till regala pastorater
som för kort tid sedan inträffade, förekom äfven do
centens, magister Hoflunds till Fridlefstads regal:
pastorat af 4:sta klassen i Blekinge. Detta pastora
hade då i nära tre ärs tid stätt vakant. Ungefär et
halft år efter förra kyrkoherdens död undertecknade
nära 300 åbor inom församlingen en petition till dä-
varande Konungen, hos hvilken de anhöllo att erhålla
till pastor adjunkten i hufvudstaden Ternström, som
är född i Blekinge, och af denna petition, hvaraf en
öfversättnipg på franska öfverlemnades till H. M.
Konung Car! XIV, nedlades originalet i ecklesiastik-
departementet. På frägodagen i September 1244 blef
Ternström med stor pluralitet, nemligzen med 154
röster mot 49, kallad till 4:de profprediksnt. Dom-
kapitlet i Lund, med undantag af två ledamöter, af-
slog likväl denna kallelse. Som imedlertid Tern-
ström var med de ä förslaget uppförde fuilt jemngod
i pastoralbetyg, tjenstår m. m., ansögs det vara skä-
ligt att öfver afslaget anföra besvär. Betta gjorde
tit. T. sjelf, men tillbakavisades af Kongi. Maj:t på
den grund, att icke han, utan de som kallat honom,
ägde rätt att besvära sig. Men händelsen, eller hvad
det kunde vara, hade så fogat, att församlingen icke
kom i tillfälle att besvära sig. Det hände nemligen
att valförrättaren, häradsprosten Cederlund, ej kom-
municerade de kallande konsistorii afslag, oaktadt
han derom lärer gifvit löfte, hvadan besvärstiden för-
summades. Vid valet, som skedde den 23 sistl. Maj
afgafs knappast en-tredjedel af församlingens röstbe-
lopp, och flera röster skulle, efter hvad ins, tror sig
veta, blifvit nedlagde, om ej ätskilliga röstägande
fruktat att genom nedläggandet bereda synnerlig öf-
vervigt åt den de minst ville hafva. Slutligen före-
togo sig 44 af församlingens invånare att uppresa ti!i
hufvudstaden och anhålla om underdånig audiens hos
H. M. Konungen, för att framföra en underd. önskan
att erhålla Ternström till själasörjare. Deuna enträ-
genhet ådagalade väl på det aldratydligaste försam-
lingens bestämda längtan att framför alla andra få
tit. T. till pastor, och det är ins:s mening att derpå
bordt göras afseende, så snart icke visas kunnat, att
en olaglighet dermed blifvit begången. Det synes
nemligen mycket hårdt och obilligt, att en försam-
ling, då den genom alla lofliga medel tydligen åda-
galagt att den vill till herde ha den eller den, som
ir kompetent att söka, ändock skall nödgas mottaga
en annan, som den knappt till namnet känner. Också
bade Fridlefstad, som på 80 år blott haft två kyrko-
herdar, hvilka alltså måst vara mycket ålderstigna,
äl behöft en man med mera vana vid den prester-
iga tjenstgöringen, än en docent kan anses äga
RK oo o-