TILLSTÅNDET I SPANIEN. Detta skildras uti en engelsk radikal tidning The Weekly Dispatcb för d. 34 Augusti, med så bjerta färger, att det kan bringa läsaren i rysning: Tillståndet i Spanien är fasaväckande i ordets egentliga bemärkelse. En förfärlig brytning förestår och ett blodigt borgerligt krig har så godtsom redan börjat. För alit sitt elände ha spaniorerna att tacka England samt dess millionsamlande agent och herr hertigen af Wellington. Ett lifligt och högsinnadt folk förföll till den mest hjelplösa uselhet genom en regering och ett presterskap, som inför Europa vanärade den nation, hvilken en gång var den yppersta i verlden. Allt stort och godt bland adeln och medelklasserna sökte slutligen Napoleons skydd mot presterna, den utsväfvande drottningen och den fånige konungen, samt lemnade hofvet helt och hållet. Allt intellektuelt, rättskaffens, modigt, entreprenant och industriöst var på Napoleons sida, under det den uslaste delen af presterskapet, den kungliga familjen och aristokratien slöto ett förbund med Storbritannien. Om fransmännen kunnat bibehälla sig på halfön, så skulle Spanien i närvarande stund varit nära nog det herrligaste land i Europa, näst efter Österrike, Frankrike och England, och nu är det fattigt, skuldsatt och till ytterlighet uselt. Att Napoleons välde i Spanien störtades, hade tvenne orsaker. Den första var, att han ej förfor strängt nog med presterskapet och dess gemena institution, och den andra, att den ryska kölden tvingade honom att draga alla sina bästa trupper mot norden och sända råa rekryter till Spanien för att slåss mot engelsmännen. Hertigen af Wellington tillegnade sig sjelf äran att ha öfvervunnit Napoleons veteraner, under detöfverste Napier i sin förträffliga historia ådagalägger, att den franska armeen till en början var obetydligt bättre än spanska pöbeln, som den var skickad att kufva. Vi segrade verkligen, efter en uppoffring af blod och penningar, hvars make hvarken vårt eller något annat land, på lika kort tid kan uppvisa; men hvad blef väl följden deraf? — Vi återstälde den usle landsherren, aristokratien och presterna, med all åtföljande korruption i kyrka och hof, armå. flota, lag och hvarje gren af styreisen. Från den dagen vi beträdde denna bana, har Spanien varit skådeplatsen för blodiga inbördes krig, och hvarken framskridit i konster, vetenskaper, handel eller någonting, utan deremot gått tillbaka i allt, och är nu i samma föraktliga eller rättare beklagliga tillstånd, som förmådde de spanska patrioterna att anropa Napoleon om bistånd. Sådane äro de fördelar som England lemnar sina allierade. Sällsamt är det, att Spanien blifvit fritt, om Frankrike hade bibehållit sitt inflytande, då det deremot nu, genom Englands segrar, har att tacka detta inbillade frihetsland för något värre än slafveri. Spanien är effektift i ett tillstånd af inbördes krig; medelklassen och alla vältänkande äro i strid med hofvet och aristokratien, och naturligtvis skola presterna göra sitt bästa för att reta de lägre klasserna emot de förra. — Under en sådan kritisk tidpunkt är den styrande en 43 års flicka, hvilken alla anse för att vara utan något hufvud. — Men låtom oss lemna våra läsare ett begrepp om det slags frihet, som engelskt blod och guld har etablerat i Spanien. Från Madrid berättas, under den 48 förliden månad, att alla köpmän nämnde dag stängt sina bodar såsom en opposition emot de nya och förhatliga taxorna. Regeringen, som förgäfvessökteförmå dem att återvända till sina affärer, fann slutligen på det rådet, att arrestera en del af dem, på samma gång som den beordrade trupper för att uppbryta deras butiker. Detta kan jemnföras med försöket att leda hästen till vatten, utan att kunna förmå honom att dricka. For att qväsa borgarna taga myndigheterna sin tillflykt till egna bagerier; men dessa äro ej i ordning, och bagarne vägra att förse trupperna och de ailmänna inrättningarne med bröd, om man ej vill betala dubbelt pris. Regeringen hotar nu att förklara Madrid i belägringstillständ, att etablera krigsrätten för att döma de motsträfvige kKopmannen till fängelse, tortyr och äfven döden. samt att släppa soldatesken lös till plundring. Tillika utfärdar regeringen en kungörelse, att alla klubbar och publika möten tillsvidare äro förbjudne, beordrar militären att skingra alla folksamlingar på gatorna, samt förklarar hvar och en handlande, som ej vill öppna sin bod, såsom skyldig till förräderi och förfallen till det derför stadgade straff. — På så sätt slutades den hotande 48 Augusti, och sådan är den styrelse, som blifvit bevarad åt det spanska folket genom hertigens af Wellington segrar. Nämnde dag ingingo köpmännen med en petition till ministern, att ej sätta den nya taxeringen i verkställighet, innan den blifvit gillad af Cortes. Just den omständigheten, antingen skatter skulle bestämmas genom parlamentsbeslut eller genom konungens arbiträra vilja, var det som åstadkom vår ärorika revolution emot Carl I. — Denna begäran afslogs, och Tisdagen den 49 Augusti fortforo butikerna att vara tillslutne. Kavalleriet gjorde chock och infanteriet gaf eld på folket, hvarvid många dödades och sårades. Garnisonen var under vapen, alla poster fördubblades, och trupper indragas från kringliggande städer och distrikter. Hvartill tjenar nu detta blodbad? Endast till upprätthållandet af en tron, hvars innehafvare, en oduglig femton års flicka, ledes af prester och af en girig och vällustig moder. Spaniorernas passiva motstånd öfverträffar oändligt mycket irländarnes, som är oregelbundet och tillfälligt, samt mäste vika för folkets inrotade böjelse för våldsamheter och raseri. Spaniorernas passiva motstånd har i århundraden varit 4 MR Fr