TILLSTÅNDET I SPANIEN.
Detta skildras uti en engelsk radikal tidning
The Weekly Dispatcb för d. 34 Augusti, med
så bjerta färger, att det kan bringa läsaren i
rysning:
Tillståndet i Spanien är fasaväckande i ordets e-
gentliga bemärkelse. En förfärlig brytning förestår
och ett blodigt borgerligt krig har så godtsom redan
börjat. För alit sitt elände ha spaniorerna att tacka
England samt dess millionsamlande agent och herr
hertigen af Wellington. Ett lifligt och högsinnadt
folk förföll till den mest hjelplösa uselhet genom en
regering och ett presterskap, som inför Europa van-
ärade den nation, hvilken en gång var den yppersta
i verlden. Allt stort och godt bland adeln och me-
delklasserna sökte slutligen Napoleons skydd mot pre-
sterna, den utsväfvande drottningen och den fånige
konungen, samt lemnade hofvet helt och hållet. Allt
intellektuelt, rättskaffens, modigt, entreprenant och
industriöst var på Napoleons sida, under det den us-
laste delen af presterskapet, den kungliga familjen
och aristokratien slöto ett förbund med Storbritan-
nien. Om fransmännen kunnat bibehälla sig på half-
ön, så skulle Spanien i närvarande stund varit nära
nog det herrligaste land i Europa, näst efter Öster-
rike, Frankrike och England, och nu är det fattigt,
skuldsatt och till ytterlighet uselt. Att Napoleons
välde i Spanien störtades, hade tvenne orsaker. Den
första var, att han ej förfor strängt nog med pre-
sterskapet och dess gemena institution, och den an-
dra, att den ryska kölden tvingade honom att draga
alla sina bästa trupper mot norden och sända råa
rekryter till Spanien för att slåss mot engelsmännen.
Hertigen af Wellington tillegnade sig sjelf äran att
ha öfvervunnit Napoleons veteraner, under detöfver-
ste Napier i sin förträffliga historia ådagalägger, att
den franska armeen till en början var obetydligt
bättre än spanska pöbeln, som den var skickad att
kufva. Vi segrade verkligen, efter en uppoffring af
blod och penningar, hvars make hvarken vårt eller
något annat land, på lika kort tid kan uppvisa; men
hvad blef väl följden deraf? — Vi återstälde den
usle landsherren, aristokratien och presterna, med
all åtföljande korruption i kyrka och hof, armå. flot-
a, lag och hvarje gren af styreisen. Från den da-
gen vi beträdde denna bana, har Spanien varit skå-
deplatsen för blodiga inbördes krig, och hvarken
framskridit i konster, vetenskaper, handel eller nå-
gonting, utan deremot gått tillbaka i allt, och är nu
i samma föraktliga eller rättare beklagliga tillstånd,
som förmådde de spanska patrioterna att anropa Na-
poleon om bistånd. Sådane äro de fördelar som Eng-
land lemnar sina allierade. Sällsamt är det, att Spa-
nien blifvit fritt, om Frankrike hade bibehållit sitt
inflytande, då det deremot nu, genom Englands seg-
rar, har att tacka detta inbillade frihetsland för nå-
got värre än slafveri. Spanien är effektift i ett till-
stånd af inbördes krig; medelklassen och alla vältän-
kande äro i strid med hofvet och aristokratien, och
naturligtvis skola presterna göra sitt bästa för att reta
de lägre klasserna emot de förra. — Under en sådan
kritisk tidpunkt är den styrande en 43 års flicka,
hvilken alla anse för att vara utan något hufvud. —
Men låtom oss lemna våra läsare ett begrepp om det
slags frihet, som engelskt blod och guld har etable-
rat i Spanien. Från Madrid berättas, under den 48
förliden månad, att alla köpmän nämnde dag stängt
sina bodar såsom en opposition emot de nya och för-
hatliga taxorna. Regeringen, som förgäfvessökteför-
må dem att återvända till sina affärer, fann slutligen
på det rådet, att arrestera en del af dem, på samma
gång som den beordrade trupper för att uppbryta de-
ras butiker. Detta kan jemnföras med försöket att
leda hästen till vatten, utan att kunna förmå honom
att dricka. For att qväsa borgarna taga myndighe-
terna sin tillflykt till egna bagerier; men dessa äro
ej i ordning, och bagarne vägra att förse trupperna
och de ailmänna inrättningarne med bröd, om man
ej vill betala dubbelt pris. Regeringen hotar nu att
förklara Madrid i belägringstillständ, att etablera
krigsrätten för att döma de motsträfvige kKopmannen
till fängelse, tortyr och äfven döden. samt att släppa
soldatesken lös till plundring. Tillika utfärdar re-
geringen en kungörelse, att alla klubbar och publika
möten tillsvidare äro förbjudne, beordrar militären
att skingra alla folksamlingar på gatorna, samt för-
klarar hvar och en handlande, som ej vill öppna sin
bod, såsom skyldig till förräderi och förfallen till
det derför stadgade straff. — På så sätt slutades
den hotande 48 Augusti, och sådan är den styrelse,
som blifvit bevarad åt det spanska folket genom her-
tigens af Wellington segrar. Nämnde dag ingingo
köpmännen med en petition till ministern, att ej
sätta den nya taxeringen i verkställighet, innan den
blifvit gillad af Cortes. Just den omständigheten,
antingen skatter skulle bestämmas genom parlaments-
beslut eller genom konungens arbiträra vilja, var det
som åstadkom vår ärorika revolution emot Carl I. —
Denna begäran afslogs, och Tisdagen den 49 Augu-
sti fortforo butikerna att vara tillslutne. Kavalleriet
gjorde chock och infanteriet gaf eld på folket, hvar-
vid många dödades och sårades. Garnisonen var un-
der vapen, alla poster fördubblades, och trupper in-
dragas från kringliggande städer och distrikter. Hvar-
till tjenar nu detta blodbad? Endast till upprätt-
hållandet af en tron, hvars innehafvare, en oduglig
femton års flicka, ledes af prester och af en girig
och vällustig moder. Spaniorernas passiva motstånd
öfverträffar oändligt mycket irländarnes, som är ore-
gelbundet och tillfälligt, samt mäste vika för folkets
inrotade böjelse för våldsamheter och raseri. Spa-
niorernas passiva motstånd har i århundraden varit
4 MR Fr