PS Ub HH HH KK mm Jr ungdom varit och huru långt min kärlek tilln: jen har fört mig. Det var i Vincennes torn, so! jag lärde känna Mirabeau och som jag ingick vär skapsförbund med honom. Då jag kom ut u tornet, ville jag bryta med mia fängelsekamra men madame de Polignac, vår slägting, som had utverkat mitt upptagande till nåd i Versaille rådde mig till fortsättande af min förbindels med Mirabeau, med villkor att ej utskrika de för hvem som helst. Kanske torde den dag kom ma, då vi behöfva honomp, sade hon. Jag har ända intill innevarande tid följt detta råd, oc) jag skulle ännu framgent fortfara att följa dei såvida icke Mirabeau sjelf hade i går afton mo cynisk fräckhet anförtrott mig sina åsigter, sit Mil, sin ärelystnad och sina förhoppningar. Frå detta ögonblick remnade den slöja, som bhittill betäckt mina ögon, och jag insåg, klart och tyd ligt, det ovärdiga uti mitt förhållande till en så dan man. Att inse det, var för mig att i oci med detsamma för alltid slita detta vanhedrand vänskapsband. Nu är detta en gjord sak... de är en oåterkallelig sak. Lika frimodigt, som jag för min onkel erkänt den vänskap jag hyst föj Mirabeau, lika frimodigt förklarar jag nu den af sky, som hos mig intagit vänskapens ställe. Frår denna dag tillhör jag er, så vida ni finner mig värdig att med själ och sinne omfatta er sil min arm och mitt bjeria tillhöra er, så framt.ii inner dem rena nog, för att förenas med edra Efter denna teatraliska afsvärjelse skred Ru lolf med värdig hållning ut ur rummet och gick n till sig, der han, för att tysta sitt anklagande amvete, genast satte sig hed och skref till Miabeau följande rader: Min vän!... jag vill underrätta dig om att ag från denna stund är din fiende i allas ögon, indantagandes dina egna. I följd af dina egna id, har jag högtidligt, i öppen salong, förnekat ig; och jag tror att denna afsägelse af min vänsap för dig skall hafva åstadkommit den för