PS Ub HH HH KK mm Jr
ungdom varit och huru långt min kärlek tilln:
jen har fört mig. Det var i Vincennes torn, so!
jag lärde känna Mirabeau och som jag ingick vär
skapsförbund med honom. Då jag kom ut u
tornet, ville jag bryta med mia fängelsekamra
men madame de Polignac, vår slägting, som had
utverkat mitt upptagande till nåd i Versaille
rådde mig till fortsättande af min förbindels
med Mirabeau, med villkor att ej utskrika de
för hvem som helst. Kanske torde den dag kom
ma, då vi behöfva honomp, sade hon. Jag har
ända intill innevarande tid följt detta råd, oc)
jag skulle ännu framgent fortfara att följa dei
såvida icke Mirabeau sjelf hade i går afton mo
cynisk fräckhet anförtrott mig sina åsigter, sit
Mil, sin ärelystnad och sina förhoppningar. Frå
detta ögonblick remnade den slöja, som bhittill
betäckt mina ögon, och jag insåg, klart och tyd
ligt, det ovärdiga uti mitt förhållande till en så
dan man. Att inse det, var för mig att i oci
med detsamma för alltid slita detta vanhedrand
vänskapsband. Nu är detta en gjord sak... de
är en oåterkallelig sak. Lika frimodigt, som jag
för min onkel erkänt den vänskap jag hyst föj
Mirabeau, lika frimodigt förklarar jag nu den af
sky, som hos mig intagit vänskapens ställe. Frår
denna dag tillhör jag er, så vida ni finner mig
värdig att med själ och sinne omfatta er sil
min arm och mitt bjeria tillhöra er, så framt.ii
inner dem rena nog, för att förenas med edra
Efter denna teatraliska afsvärjelse skred Ru
lolf med värdig hållning ut ur rummet och gick
n till sig, der han, för att tysta sitt anklagande
amvete, genast satte sig hed och skref till Mi-
abeau följande rader:
Min vän!... jag vill underrätta dig om att
ag från denna stund är din fiende i allas ögon,
indantagandes dina egna. I följd af dina egna
id, har jag högtidligt, i öppen salong, förnekat
ig; och jag tror att denna afsägelse af min vän-
sap för dig skall hafva åstadkommit den för-