AK mood befallte honom att ändra taktik och att med egen band sönderslita den slöja, hvilken ban snart skulle se sönderslitas af andra, mindre varsamma händer. Lik de generaler, hvilka göra en falsk reträtt, svängde chevaliern om och yttrade med mycken fasthet till sin onkel, och det i den sköna markisinnans närvaro: — Min onkel! ni -sade mig nyss, att mellan adelsmän äro öppna förklaringar alltid möjliga. Ogonblicket är inne, då jag finner mig föranlåten till en förklaring, skulle jag ock dervid förlora både min onkels och min tants, för mig så oskattbara högaktning. — Nej, min värde onkel, nej, man hade icke bedragit er; jag var verkligen Mirabeaus vän, och det var hos honom jag tog in, då jag, sent om aftonen d. 8 Februari, anlände hit till staden, dagen före den dag då jag första gången hade äran infinna mig hos er. Vid denna bekännelse lyste en vredens blixt i markisens ögon. Den unga markisinnan steg upp från sin stol och krossade chevaliern med en blick af det djupaste förakt. — Ni har således gjort narr af Oss, sade hon. — Ni har spelat en komedi, min herre, tillade onkeln. — Fördöm mig icke utan att höra mig, inföll chevaliern med en af sinnesrörelse darrande röst. Jag har varit Mirabeaus vän, hans varme, förtrolige vän, och denna vänskap har varat i tio års tid. Om detta skall läggas mig till last, så söker jag ingalunda att derför försvara mig. Men sedan i går hyser jag för Mirabeau icke allenast kallsinnighet, utan äfven förakt och afsky. — En tioårig vänskap slocknar ej på en dag, svarade konsuln med ironisk ton. — Stunrdom, svarade chevaliern med lugn, är en timma nog till skingrande af ett helt lifs villfarelser. Tanklös, flyktig och lättsinnig som jag hittills varit, hade jag aldrig af min vän begärt redo för hans tänkesätt och politiska grundsatser. Ni, min onkel, är ej okunnig om hurudan min! In IT