— Utdrag ur ett bref från Småland — — Under en resa i denna provins har jag nyligen ha tillfälle se ett par prof af ovanlig konstfärdighet hc en bondhustru, hvilka ytterligare bestyrka den gam! iakttagelsen, att personer af allmogen i vårt land sällan utmärka sig genom naturlig skarpsinnight och ovanlig fallenhet för handaslöjder. Det var nem ligen 2:ne fina och vackra thebordsdukar samt et stycke möbeltyg, alltsammans rödt och hvitt, väfd af en ung bondhustru, enkan Maria Christina Eriks dotter i Hult af Hesselby socken, Jönköpings lär efter Ekenmarks väfbok, helt och hållet på egen hand utan att hon haft någon, som undervisat henne detta konstiga väfnadssätt, mer än sjelfva boken, ef ter hvars anvisningar hon äfven sjelf låtit förfärdig sin väfstol. Den ena thebordsduken var omgifven af c) bård af trän, och sjelfva spegeln var fullsatt med solda ter, som skyldrade gevär. Midt på duken lästes: Lefv Konung Oscar den förste! och öfver hvarje solda stod ordet hurra! Den andra duken hade lik bård, men spegeln var fullsatt med blommor. Pi möbeltyget voro inväfda flere af de figurer, som fin nas på plancherna till den förutnämnda väfboken och alltsammans var ganska väl gjordt. Den ifråga varande bondhustrun äger flere hemmansdelar, si att hon är förmögen, hvarföre hon icke begagnar sir konstfärdighet för att derigenom förskaffa sig in. komst, utan blott väfver för sitt nöjes skull åt sit sjelf, och till present åt en och annan vän eller be. kant. Hon berömmes i orten, såsom beskedlig och örständig, och har ej låtit sin förmögenhet eller um gänget med ståndspersoner, af hvilka flere besöka 1enne och äfven se henne i sina hus, förleda sig at rångå bondedrägten eller den gamla benämningen Mor,, den hon vanligen reklamerar, i fall någon tiulerar henne Madamo.